Vilken insikt sen då!

Jag satt just och skrev kommentar i en annan blogg, och skulle räkna efter hur många dagar jag egentligen har hållit på med det här pulvret nu då. Med risk för att låta kaxig, vilket inte alls är fallet, så kunde jag faktiskt inte komma på det. Jag var tvungen att gå in på min blogg och kolla på första inlägget jag skrev om ämnet. Jag insåg, att jag har faktiskt klarat av femte dagen på pulver nu! *sträcker på mig* Det har gått bra även idag. Trixet för mig är att spara påsar till kvällen, vilket jag också gör.

Enda svårigheten var när Fredrik värmde färdigpizza i microvågsugnen, och det luktade pizza i hela huset. Men jag gjorde som på jobbet, jag tog mig en thaisoppa. Med tesked. Jag tror på det där att äta soppan istället för att dricka den, det känns liksom mera "mat" då, på nåt vis. Chokladdrycken och hallon/banandrycken, de dricker jag, men de känns också mera som mellanmål. Soppan känns mer rejäl. Kanske för att den är varm, jag vet inte. Det står på paketet till chokladpulvret att man kan byta ut 1 dl vatten och ta 1 dl kallt kaffe istället, det kanske är nåt att testa? Fast i så fall skulle jag ta varm kaffe, så det bli lite ljummet i alla fall.

Inlägget jag kommenterade handlade om hur polletter ibland kan trilla ner så hårt i huvudet på en att man nära på kan slås till marken. Framförallt handlade det om titeln på en barnprogramsserie, samt titeln på en ABBA-låt. ABBA-låten var Waterloo, och polletten bestod i att inse vad låttexten egentligen handlar om. Inte alls om det historiska slaget vid Waterloo - där ju Napoleon gick ett svårt nederlag till mötes, som bloggförfattarinnan påpekar - utan att en person, en händelse eller kanske en företeelse kan vara någons Waterloo. Alltså lika oövervinnerligt, lika nedtryckande som en förlust är. Detta fick mig att fundera vidare - vad har jag som är mitt Waterloo?! Min vikt är mitt Waterloo. Det finns en stor skillnad dock - jag ska ändra på historian, jag ska vinna över mitt Waterloo!

Som svar på Lasse Kronérs fråga om fredagskvällarna, om vi vill, vågar och kan, så svarar jag: Jag vill, jag vågar och jag kan! I alla fall har jag börjat, och början har gått bra. Nu fortsätter jag en dag i taget, en påse åt gången, och så hoppas, hoppas, hoppas jag att det ska gå vägen.

Från början var det inte alls det här jag ville med det här inlägget, men nu vill jag uppmana er att fundera på något. Vad är ERT Waterloo? När ni har kommit till insikt vilket svar som passar bäst, så undrar jag, och vill att ni ska fundera vidare: Hur ska NI bära er åt för att ändra historian och vinna istället för att gå ett nederlag till mötes?

Ojoj, vad präktigt det blev, jag som inte alls ser mig som speciellt präktig... Men faktum är att jag har inte funderat i de här termerna tidigare, och det tände mig faktiskt litegrann. Om jag kan inspirera eller stötta, och tända er till att fundera och till att kämpa, så vill jag gärna göra det!