Det har varit två jobbiga dagar, ur icke-mat-synvinkel sett. Jag tycker jag har gått och varit småhungrig hela tiden, och det gör mig ledsen. Det gör det hela så mycket svårare att stå ut med. Så fort jag blir hungrig, så tänker jag att nä, jag vill inte göra som för en vecka sedan och äta något, jag blir bara besviken då! Det hjälper mig faktiskt. Och så kan jag väl erkänna att jag tänker på kommande restaurangbesök på onsdag också, det ska bli fantastiskt gott, mysigt och roligt!
Imorgon ska jag till vårdcentralen för att ta ett nytt blodtryck. Jag tror inte att det är någon fara, har fortfarande inte kommit på varför det var så högt då sist jag var i Göteborg, men jag kan inte tänka mig att det är högt fortfarande. Jag ska också se sanningen i vitögat och försöka komma åt att få väga mig. Jag vet ju inte vad jag vägde för en vecka sedan, senaste vikten jag har är strax innan jul någon gång. Och det var ju ingen fröjd att se. Jag vet inte riktigt vad för resultat jag kan vänta mig, men jag är rädd att jag ska bli besviken...
Jag har varit väldigt trött idag också, jag är rädd att det ska gå ut över jobbet för mycket, och att folk ska bli trötta och irriterade på mig. Dock vet de om att jag håller på med det här pulvret nu, de flesta av dem i alla fall. Jag hade inte först tänkt att säga något, men det är ju i det närmaste oundvikligt... Nu har jag ju sett att det går också, så då tänkte jag att det inte är nåt att smyga med längre. Det är bara att hoppas och be för att de känner att de kan prata med mig om de tycker att jag inte sköter mitt jobb, det värsta jag vet är när folk går bakom ryggen på mig! Extra trött har jag varit idag också för att jag tyckte att Fredrik skulle få ha bilen, och då skjutsade han mig till jobbet, så jag var på jobbet kl 05:15. Jag la mig i massagefåtöljen när jag kom dit, och jag somnade väl så smått från och till, men det hjälps inte så mycket - trött blir man ändå!
Känner mig lite nedstämd för tillfället, men jag hoppas verkligen att en god natts sömn kan råda bot på det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
KÄnner mig också nedstämd, vet inte heller riktigt vad det beror på. Spelar ingen roll, det är jobbigt iallafall.
Gott å kunna somna lite i fotöljen!
Du är fantastisk med ditt pulver, och att du kan hitta styrkan i tacobröden! *wow*
Jag tycker du är så stark som lägger ut dina känslor såhär på bloggen!! Jag hoppas att du klarar av det du har föresatt dig för det är du verkligen värd du underbara goa människa!!!
Love u kram Pia
Skicka en kommentar