Jonas Gardell

Jag följer lite då och då Jonas Gardells dagbok som han skriver på sin hemsida. Han är omväxlande i sina texter, ibland mycket underhållande, och hittar många olika djup på det han skriver. Jag vet inte vad det är, men jag har alltid tyckt om honom, även om han då och då är lite överdriven. Nu är han ju en av dem som är med på "Stjärnorna på slottet", och det ser jag med glädje på. Även om det antagligen är en serie som främst vänder sig till folk i medelåldern eller äldre. Men vaddå, jag är ju 30, en viss mognad måste ju ändå finnas! ;-)

Jag skrattade så väldig häromdagen i alla fall, när jag läste ett inlägg, och jag tänkte bjuda er på det. Det är alltså hämtat från www.jonasgardell.se, publicerat den 18:e december 2008. Det är ett utav de inlägg där han är lite mer personlig...

Jo det är klart att jag älskar min man, han är så gullig bla bla bla, men nu måste jag få förtala honom, Finlands jävla motsvarighet till Skalle-Per.

Amen som igår kväll när vi skulle sova och Mark blev färdig först och kröp i säng och jag sa ”men om du är färdig redan kan du väl hjälpa mig att släcka ned i alla lampor” – vi hade typ tjugofemton lampor tända – och Mark ba ”amen nu har jag lagt mig” och jag ba ”amen snälla” och han ba ”nä, gör det själv” och sen när jag äntligen gått runt och släckt alla lampor så det var mörkt i hela lägenheten och lade mig i sängen, då, i samma jävla ögonblick ska ju han naturligtvis upp ur sängen för att hämta ett glas vatten, ser inte hur han går i mörkret, välter en gigantisk kruka med en gigantisk blombukett i (som han fick när han ledde Svenska Hjältar-galan), minst tio liter vatten rinner ut över ekparketten och nånstans i mörkret hör man Mark som säger: ”Hoppsan!”

Det var bara upp ur sängen och tända igen och fram med mopp och skurtrasa medan jag svor att EU-bidraget jag får för att ta hand om mänskan inte räcker för allt jag får stå ut med.
Mark gick och lade sig igen under tiden och passade på att lösa lite sudoku.
För nu var ju lampan ändå tänd igen.

Marks senaste bästsäljande bok heter ”Hjärtat får inga rynkor!”.
Min nästa bok ska heta: ”Mitt hjärta är ett jävla russin!”

Jag verkligen apskrattade, hela situationen var så lik som det är även i det Claessonska-Lundgrenska hemmet om kvällarna... Det börjar med att Fredrik trött deklarerar att "Nä, nu går jag och lägger mig." "Vänta lite, jag kommer jag också!" svarar jag alltid, sedan säger det bara SVISCH, så har jag hunnit före honom in på toa, och medans han går runt och släcker lampor, stänger av dator och tv, så hinner jag färdigt, och ligger därför i säng nedbäddad med min bok redan innan han har hunnit in på toa nästan. Snällt? Nä, inte så vidare...

Och sen måste jag bara säga... Slutklämmen... En riktig hundrapoängare!!