Tankar kring ett par kommentarer

Jag fick en par kommentarer på mitt inlägg, där jag skrev om min irritation över att ha ätit bröd till soppan. Eller kanske inte att jag åt det TILL soppan, men jag åt ju tre bröd till EFTER soppan, det var väl framförallt dem som irriterade mig!

Med risk för att bli motvals...Jag tycker visst du ska bry dig om bröden! Du kan ju inte göra något åt att du ätit dem, men jag som sliter med min vikt vet att det är så lätt att börja glida...

Det känns ju ända in i märgen när jag syndar, faller i glömska, och de känslorna har jag skrivit ner på en lapp och lagt vid kylskåpet. För att bli påmind om hur besviken jag blir när det "bara" slank ner ett bröd eller tre för mycket...

Hoppas du inte blir arg (eller syster din) nu. Kramar V

En annan kommentar var från C:

Bry dig inte om bröden, ta nya tag idag istället :-)

Så här är det - på ett sätt har ni rätt båda två. Det irriterar mig nåt vansinnigt att jag tog de där bröden fast jag inte skulle, och varje gång jag har blivit sugen idag på jobbet, så har jag tänkt på det, kunnat få fram den där känslan (vilket ju inte var så svårt), och den har sporrat mig att låta bli att stoppa nåt i munnen. På det viset har V alldeles rätt i att man måste ta tag i den där besvikelsen och vända den till något positivt istället. Ibland går det faktiskt! Då är det bra.

C har också rätt på sitt sätt, för så konstig är jag, att lika väl som jag kan ta besvikelsen och vända på den, så kunde det lika väl bli som så, att jag tänkte "Skit också, det gick inte idag heller. Jaja, nu är den här dagen sabbad, då kan jag likväl äta det med, och det, och det, och det..." Då är det bättre att man tänker så som C menar - "Gjort är gjort, glöm det nu, och gå vidare, fastna inte i det där onödiga, det är en ny timme nu, en ny dag, ett nytt dygn..."

Ja, ni förstår själva... Igår blev det lite så att jaja, nu har jag sabbat dagen, bla, bla, bla - men jag stannade vid bröden, jag tog ingenting annat. Och idag har jag kunnat dra nytta av det - än så länge - och mera tänkt att igår var igår, idag är idag, och idag ska det gå bättre.

Äsch, nu bara jag svamlar mest... Man kan bara mest konstatera att det är en kamp. Hela tiden.