Motionscykel

När Fredriks pappa dog, så ärvde Fredrik bland annat en helt ny motionscykel. Det finns en massa olika funktioner på den, man kan till exempel se puls, kaloriförbränning, hastighet och tid. Den har stått i första rummet på andra våning sedan dess. Precis som att man sätter sig där och cyklar då, eller? Nä, det har ju inte hänt många gånger, så mycket kan jag säga... I alla fall, numera står den i vardagsrummet, jag bad Fredrik bära ner den häromdagen igår.

"Nu ska här cyklas!" tänkte jag för mig själv, med en sällan skådad entusiasm!! Hmm... *rodnar* Nog för att jag visste att kondisen inte är på topp. Den är inte ens lite bra. För att tala klarspråk är jag helt enkelt i en usel kondition! Men jag trodde kanske någonstans ändå att jag skulle orka mera... Jag är rätt slut efter 10 minuter bara! Men det ska bli ändring på det, jag ska cykla varje dag, minst en gång i alla fall, förhoppningsvis 2-3 gånger!

Mobiltelefonsirritation

Om ni har tänkt köpa en sån här telefon - Nokia n95 - gör inte det! Den bara krånglar hela tiden! För tillfället har min inte fungerat sedan innan julafton, och det är bara så irriterande. Framförallt när man får höra talas om att folk lämnar meddelanden på telefonsvararen som jag inte kan lyssna på. Det kan vara något viktigt ju! Jag inser väl mer och mer att jag egentligen klarar mig utan telefon, så det spelar inte så stor roll, men just det att människor runtomkring tror att de lämnar meddelanden som jag hör - det är det mest irriterande!

Jag jobbar kvällen idag, och börjar om tjugo minuter. Sov länge idag, natten till igår genererade endast i 4 timmars sömn = alldeles för lite! Så idag sov jag till halv tolv, det var skönt!

Det kom ett brev...

...häromdagen. På posten. Ett riktigt pappersbrev. Handskrivet! Det var från min kusin Petra. Hon hade röjt i nåt hörn med massa gamla grejer, bl a hade hon hittat en gammal väska full med massa gamla foton. Där låg ett foto på mig, daterat 870612, jag var alltså ganska exakt 8 år och 7 månader gammal. Min tvillingsyster hade även hon fått ett foto.

Av någon anledning hade vi varit där, och Petra hade låtit sminka oss, och jag förmodar att vi mer än gärna ställde upp som modeller! :-D

I alla fall, här är fotot. Jag har försökt få till skärpan något, och förstärkt färgerna litegrann. Skratta och njut!

Jag, nästan 9 år

Vårdcentralen och gratulation

Ett kort inlägg till då... Jag har varit och vägt mig nu, och vågen visade på -4,1 kg. Totalt är det nu 14,1 kg på tre veckor då. Jag förmodar att man får vara nöjd, ändå vill man att det ska gå så himla fort!


Idag fyller min finaste väninna Pia 35 år. Många grattiskramar till dig, vännen!! Tyvärr firades hon i helgen när jag gjorde mina maratonpass, men jag tänker smita dig en dag i veckan och gratulera! Vi hörs av, eller hur?

Helgen som gick

Nu har jag jobbat min normala helg första gången på nästan två år! Vi har ju lite av maratonhelger på mitt jobb, fredag 12:30-21, lördag 07-21 och söndag 07-21. Lördag och söndag har vi 30 minuter frukostrast och 60 minuter middagsrast. Så jo, lite kämpigt är det allt! Men hur det var, när lördagen väl hade gått, så sa jag till M (som jag jobbade ihop med), att en dag går rätt fort i alla fall! Det har gått jättebra, över förväntan bra faktiskt! Vi jobbade med ett lugnt och fint tempo, och trevligt hade vi. Jätteskönt! Faktum är att när en maratondag är över, så känner jag mig inte särskilt mycket tröttare än när jag jobbar en vanlig dag.

Men jag vart alldeles förvånad över hur länge jag sov idag... Första gången jag vaknade och tittade på klockan, så tänkte jag "Va, är klockan bara sex?!?" Haha, när jag tittade en gång till, så var klockan halv ett... Mer hann jag inte tänka innan jag somnade om och vaknade klockan två! Visserligen fastnade jag framför datorn igår och gick inte och la mig så himla tidigt, vid ett-tiden kanske. Men ändå, så länge sov jag ju när jag jobbade natt, typ!

Matmässigt håller jag fortfarande på med sopporna, men det börjar kännas lite tyngre nu... Eller i helgen var det jobbigt, jag tyckte jag var sugen på allting... Särskilt igår, när det var plommonspäckad fläskkarré, brysselkål, potatis, sås och gelé till middag på jobbet. Värsta goda söndagsmiddagen ju!

MEN idag börjar jag på fjärde veckan, när den här veckan har gått har jag i alla fall klarat av en tredjedel av den planerade tiden på endast soppor. Jag ska åka och väga mig idag, och förhoppningsvis kan det göra att jag blir lite mer peppad!

Trött men glad

Flera kvällar nu har jag satt mig vid datorn och loggat in på bloggen för att skriva ett nytt inlägg - bara för att lika snabbt logga ut igen! Irriterande, för jag har saker att skriva, men jag är så trött! Jag har haft mycket denna veckan, både tidiga dagar och långa kvällar, och kvällen ikväll är inte bättre den.

Men jag har fått lite andlig styrka idag, för vår lilla husförsamling hade första träffen efter juluppehållet idag. Jag hade fikat, och det gick jättebra, jag var inte alls sugen. Förutom när onsalakorven hamnade under min näsa, och jag verkligen kände den goda lukten! Då flyttade jag på den, så gick det bra.

Jag hade skurit fruktsallad på päron, äpplen, apelsiner och vindruvor. Dessutom hade jag i pumpakärnor, solrosfrön och rostade cashewnötter - och vaniljyoghurt. Förutom detta hade jag även kaffe, te, mjölk, juice, brieost, vanlig ost, onsalakorv, paprika, gurka, coctailtomater, västkustsallad, mörkt bröd, olivbröd, tunna knäckebröd och mazariner. Fin kvällsmat, om man nu hade ätit!

Vi tycker det är viktigt inte bara med den andliga gemenskapen, utan även gemenskapen med varandra, att dela vardagliga händelser av stort och smått. Det passar vi alltid på att göra under tiden vi påbörjar fikat. Vi har det som vi kallar för "rundan", och då får var och en prata om det som är viktigt att ventilera just nu. Det kan vara allt mellan himmel och jord - det vi pratat om stannar mellan oss!

Jag är snart färdig med mitt broderi. När jag väl tog upp den igen, så gick det som hejsan! Nu sitter jag här med en hallon/banandryck och funderar på om jag ska lägga mig, eller om jag ska kolla på "Jordan rättsläkare". Det är ett gissel att det går så himla sent på nätterna, det är ju bara såå bra! Jag vet att jag är väldigt motsägelsefull när jag skriver om hur trött jag är - för det är jag! Men samtidigt har jag sovmorgon imorgon, så jag tror allt att det blir lite Jordan i alla fall! :-D

Så mycket sällskap av Fredrik fick jag inte ikväll, han skulle gå och lägga sig nu. Å andra sidan, jag är ju inte så mycket till sällskap jag heller, där jag sitter och bloggar! Jag sitter här och fryser, så jag frågade om jag får värma mig sen på honom när jag går och lägger mig (vilket för övrigt bör vara varje kvinnas rätt att få göra!!) "Nja, det berors på", svarar han. Berors på vaddå? Om jag är kall eller inte?

Läkarbesök

Jag har varit i Gbg idag igen då, läkarbesök den här gången. En ny läkare igen. *suck* Men hon var jättetrevlig, lyssnade verkligen och var lätt att prata med. Hon berättade nåt som jag inte hade en aning om. När man går upp mycket i vikt, som jag har gjort, så får man till slut fler fettceller än vad man hade tidigare, när de man hade först har blivit fulla liksom...

När man sedan går ner i vikt, så blir fettcellerna mindre i storlek, men de blir inte färre. Då skickar de hela tiden signaler om att de vill ha mer och mer och mer att äta, eftersom de liksom svälter. Detta är tydligen en stor anledning till varför det är så svårt att hålla vikten när man väl har gått ner alla de där miljoner kilona som man har kämpat med! Självklart beror nya viktuppgångar också på att man inte har lagt om sina vanor vare sig vad det gäller motion eller måltider - dels måltidsordningen (hur ofta man äter på dagen), dels måltidssammansättningarna. Men det känns ändå som en slags bekräftelse att man inte är helt dum i huvudet, när man inte klarar att hålla vikten, utan bara vill gå upp hela tiden.

I övrigt tyckte hon att jag var duktig som hade gått ner de kilona jag hade, jag blev nästan generad så mycket beröm fick jag! :-D Roligt, det sporrar! Jag frågade lite mer hur det fungerar med sopporna, hur länge man ska äta osv, när man ska börja byta ut soppa mot mat mm. Man kan äta sopporna helt och hållet i 3 månader. Efter 3 månader kan man succesivt under en 2-månadersperiod byta ut soppa mot måltid igen, tillsammans med dietist. Så man kan räkna med att det kommer att ta ca 5 månader allt som allt! Men 2 veckor har redan gått, och jag tycker faktiskt att det går bra.

Jag talade om för henne att jag hade ätit på restaurang i onsdags, och att jag ska äta mat den 14 februari, då jag ska ut på nåt ännu så länge okänt med jobbet, och det var HELT ok. Hon frågade om det var mycket kalas och så framöver, men jag sa att det är det inte. Jag glömde faktiskt tala om hur ståndaktig jag var i fredags! Och så vägde jag mig också, -2 kg på 5 dagar. Inte lika fantastiskt resultat som förra veckan, men i alla fall 2 kg! Så nu är det i alla fall totalt 10-11 kg nånting.

Ska jag vara ärlig, så tror jag faktiskt att man tappar mycket vätska och slaggprodukter i början, och det var nog därför första veckans resultat var så vansinnigt bra. Men man vet aldrig, det kan ju vara en varannan-veckas-grej också! Jag ska få tid igen till läkare om ca 6 månader. Och då blir det inte samma läkare, för denna är bara kvar i 4. Jag beklagade mig lite över det, och hon såg ju också i journalen att jag hade haft hemskt många olika läkare. Det kan tydligen bli så, eftersom det är ett universitetssjukhus...

För tillfället sitter jag faktiskt på jobbet, vi har en liten lugn stund just nu, då tanterna sitter och tittar på tv. Men jag ska gå dit nu och sällskapa dem lite!

Brodera är ett gift!

Jag har kommit igång att brodera igen. Det är ett GIFT!! Man kan säga att jag har olika cykler, där jag antingen läser, broderar eller gör inget av det - fast ibland gör jag bägge sakerna också, och det är då jag blir vaken till kl 3 på nätterna! Som häromnatten.

Onsdagskvällen var verkligen jättemysig. Det är så sällan som vi träffas vi fyra tillsammans, och bara vi! Vi gick på restaurang och åt jättegod mat, och sedan gick vi på teater. Jag åt kronärtskocka till förrätt och biffstek till huvudrätt. Det var jättegott alltihop, men jag hade önskat att det var mindre olja och citron på kronärtskockan, för som det var nu tyckte jag att jag i alla fall inte fick känna hur det smakar - och det var därför jag tog det. Biffsteken var jättegod, med olika grönsaker till, och så örtbakad potatis.

MEN jag blev så mätt. Nog förstår jag att magsäcken måste ha krymt efter att bara ha fått vätska i över en vecka, men jag kände mig lagom mätt bara efter förrätten! Och då åt jag inte ens upp hela! Jag åt inte upp hela huvudrätten heller, men köttet ville jag äta upp i alla fall. Efterrätt tog vi ingen, men vi drack en kopp kaffe. Jag kan verkligen rekommendera restaurangen - jättemysig miljö och lagoma priser, dessutom ligger den på vägen till teatern - om man parkerar i ICAfocus-huset, vill säga! :-D

Teatern var också jättebra. Vi hade bra platser, första rad på övre parkett, så vi hade väldigt bra översyn över hela scenen och så. Dock var det ibland liiite svårt att höra vad de sa. Eftersom man inte är någon van teatermänniska, så tog det en stund innan man kom in i det. En stund alldeles i början, så satt jag till och med och funderade på hur jag skulle stå ut i tre timmar! Men efter kanske 10-15 minuter, så var man fast, och tiden bara flög iväg! Allting blir ju så nära när man går på teater, och skådespelarna är ju helt fantastiska! Det är verkligen beundransvärt att man orkar hålla på och spela i 3 timmar. Ja, en paus mitt i var det såklart, men ändå!

TACK för trevligt sällskap!!

Igår fyllde Johanna år, och vi var där på kvällen och gratulerade. Hon hade inte egentligen ställt till med nåt kalas, men samtidigt hade hon sagt att de som vill komma får komma ändå. Hon hade gjort jättegod mat, som alltid, men jag var ståndaktig och höll mig till min soppa. Det känns som att det går inte att göra avkall flera gånger i veckan, då kommer det aldrig att fungera. Teaterkvällen var annorlunda, det var ju en present, som vi dessutom planerade innan jag började med soppan - det hade känts helt avigt att inte äta då. Kvällen blev jättetrevlig, och ganska lång också.

Idag gör jag inte så mycket. Vi håller på och ska städa ut julen här, det kanske är på tiden? Fredrik har precis baxat ut julgranen, och håller på att dammsuga nu.

Dessutom broderar jag ju!

Dagen idag - en skitdag!

Åh, jag har gått hela dagen på jobbet idag och varit så irriterad. Och ledsen. Och irriterad. En del personer är bara FÖR mycket i vanliga fall, och idag har det varit helt bedrövligt. Jag vill veta vad jag ska göra på en dag, och vi har en gång bestämt att vi ska gå igenom på morgonen vad var och en ska göra. Men när man gör det, och det inte blir så, hur gör man då?! Jo, den som tycker sig veta mest och vara duktigast (arbetskamrat) bossar runt den som inte kan säga ifrån (jag). Till slut bara jag stod och grät när jag plockade in i diskmaskinen. Och då hade vi bara kommit så långt på dagen så att frukosten just var avklarad. Nä, och dagen fortsatte i samma anda, och jag drog mig väl mer och mer undan och pysslade mest med sådant som inte behöver involvera flera personer, och bara lääääängtade efter att få åka hem!

Fast jag var bara hemma och duschade, sedan åkte jag igen, jag skulle ju till vårdcentralen och kolla blodtrycket idag. Idag var det snarare lågt, 110/70 först, och så tog hon en gång till, och då fick hon det till 120/70. Kanske påverkar pulvret blodtrycket också?

Jo, jag vägde mig också. Nu var det ju ett tag innan jul som jag vägde mig sist, och jag har nog anledning att tro att jag kanske gick upp något under julhelgen, det brukar man ju göra. Men sedan jag vägde mig sist hade jag gått ner 8 kg, men en kvalificerad gissning blir ändå någonstans mellan 8-10 kg - på 9 dagar. 1 kg/dag, skulle man kunna säga. Nu vet inte jag, man rensar ju kroppen på både vätska och slaggprodukter, men nog låter det väl bra? På denna pissiga dag, så var det en god nyhet tycker jag, och ett skäl till att sträcka lite extra på sig, eller? Kaaaaaaanske kan man tycka att det är värt det att gå lite småhungrig och småirriterad ibland, men bara kanske... ;-)

Jag ska till Hyssna senare i kväll, Carina ska hjälpa mig att färga håret. Vi ska ju ut på galej imorgon, och jag har ganska mycket utväxt nu. Jag var iväg och klippte mig i fredags, och då syns det ju ännu mera. Det är dessutom 2 månader sedan som jag färgade det.

Puss å kram till er som läser, och ännu mera till er som kommenterar. Det är så mycket värt att läsa era fina kommentarer!!

Två jobbiga dagar

Det har varit två jobbiga dagar, ur icke-mat-synvinkel sett. Jag tycker jag har gått och varit småhungrig hela tiden, och det gör mig ledsen. Det gör det hela så mycket svårare att stå ut med. Så fort jag blir hungrig, så tänker jag att nä, jag vill inte göra som för en vecka sedan och äta något, jag blir bara besviken då! Det hjälper mig faktiskt. Och så kan jag väl erkänna att jag tänker på kommande restaurangbesök på onsdag också, det ska bli fantastiskt gott, mysigt och roligt!

Imorgon ska jag till vårdcentralen för att ta ett nytt blodtryck. Jag tror inte att det är någon fara, har fortfarande inte kommit på varför det var så högt då sist jag var i Göteborg, men jag kan inte tänka mig att det är högt fortfarande. Jag ska också se sanningen i vitögat och försöka komma åt att få väga mig. Jag vet ju inte vad jag vägde för en vecka sedan, senaste vikten jag har är strax innan jul någon gång. Och det var ju ingen fröjd att se. Jag vet inte riktigt vad för resultat jag kan vänta mig, men jag är rädd att jag ska bli besviken...

Jag har varit väldigt trött idag också, jag är rädd att det ska gå ut över jobbet för mycket, och att folk ska bli trötta och irriterade på mig. Dock vet de om att jag håller på med det här pulvret nu, de flesta av dem i alla fall. Jag hade inte först tänkt att säga något, men det är ju i det närmaste oundvikligt... Nu har jag ju sett att det går också, så då tänkte jag att det inte är nåt att smyga med längre. Det är bara att hoppas och be för att de känner att de kan prata med mig om de tycker att jag inte sköter mitt jobb, det värsta jag vet är när folk går bakom ryggen på mig! Extra trött har jag varit idag också för att jag tyckte att Fredrik skulle få ha bilen, och då skjutsade han mig till jobbet, så jag var på jobbet kl 05:15. Jag la mig i massagefåtöljen när jag kom dit, och jag somnade väl så smått från och till, men det hjälps inte så mycket - trött blir man ändå!

Känner mig lite nedstämd för tillfället, men jag hoppas verkligen att en god natts sömn kan råda bot på det!

Noll sötsug

Jag fattar inte hur det går till, jag börjar mer och mer undra vad som egentligen ingår i det där pulvret som jag häller i mig. Jag har verkligen inget sötsug. Jag är lika förvånad nu som när jag började med Reductil - då försvann också allt sötsug. Helt otroligt. Jag är inte precis hungrig heller längre. Ibland kommer det litegrann, men det är så lite, så det går över när jag dricker en dryck eller äter en soppa. Till exempel har jag inga som helst svårigheter att dra på det till kvällen, så jag har fler påsar att äta då.

MEN, nu finns det ett litet aber. Veckan som kommer nu arbetar jag endast dagturer, vilket betyder tidiga mornar, vilket betyder att jag måste fördela påsarna jämnare över dagen, med fler timmar emellan. Det är väl nu jag sätts på prov ordentligt, förmodar jag. På onsdag och torsdag har jag dock tagit semester. På onsdag ska jag ändå upp tidigt, för jag ska till sköterskan på Sahlgrenska och ta lite prover. Jag har inte ringt ännu och frågat om jag kan ta proverna här, kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska det eller inte. Jag har för mig att jag har frågat vid nåt tillfälle tidigare, och då ville de att man skulle ta dem i Gbg.

På kvällen ska vi ju ut på galej, jag, Jessica, Carina och Maria. Det ska bli SÅ roligt, det är typ aldrig att vi fyra hittar på nåt tillsammnans, jag är så glad att det blev så här!! Och ja, då ska jag äta. Faktiskt. På torsdag tog jag mest semester för att det blir antagligen ganska sent på onsdag, och jag har en del semesterdagar att ta utav. Jag är lite, lite orolig att jag liksom ska förstöra det goa flowet som jag har just nu med måltiden på onsdag kväll, men det hoppas jag verkligen inte. Jag kan tänka mig att kanske är jag hungrigare på torsdag, men jag får göra som i tisdags, tänka tillbaka på tacobröden och besvikelsen jag inte vill känna igen, och bita ihop lite extra!

Jag hamnade till slut hos arbetskamraten i alla fall, och vi hade en trevlig stund tillsammans. Eller stund och stund, jag blev kvar två timmar, men vi satt och tjatade lite, drack lite kaffe, hon lagade mat och jag repade upp tröja och nystade garn. Det där nystandet fick mig handarbetssugen igen, och jag känner i fingrarna att jag måste nog leta reda på julbroderiet som jag vet ligger nånstans här i faggorna, och som jag bara har kommit halvvägs med. Mina händer är dock lite dumma och vill bara somna titt som tätt, så jag vet inte hur det går. Men ett försök ska jag nog ta och göra i alla fall!

Ikväll hägrar återigen "Stjärnorna på slottet"!

Goaste sambon!

Jag måste ha den goaste sambon ändå! Han gör vad jag ber om för att jag ska slippa bli sugen på mat. Än så länge har han inte lagat mat idag, han väntar förmodligen på att jag ska ge mig iväg till Kinna, som jag har pratat om en god stund nu! :-D

Själv har jag inte druckit någon pulverdryck ännu, men känner hur det börjar suga i tarmen, så jag ska strax ta mig en chokladdryck, och sedan ska jag ge mig iväg. Hade velat åka till en arbetskamrat idag och hälsat på, men hon svarar inte på telefon, så kanske är hon inte hemma. Hon ska opereras på måndag, och blir sedan sjukskriven ett tag, så det hade varit kul att titta förbi och träffas över en kopp kaffe och sitta och tjata lite. Kaffe är nämligen tillåtet. Liksom the och vatten. Jag vet inte riktigt hur det är med andra drycker, så det undviker jag faktiskt - förutom att jag har en skvätt mjölk i kaffet, för det klarar jag mig inte utan. Socker i kaffet har jag dock lyckats undvika än så länge!

Jag tycker förresten att jag måste klargöra vad och vem som gav mig idén om inlägget inatt, det som handlar om vad som är ens Waterloo. Hela inlägget kan ni läsa här. Det känns inte som att det är mer än rätt att hon ska få kredit för det. Eller jag drabbades av lite dåligt samvete, och skäms faktiskt litegrann - självklart ska man väl ändå ange källan till det man refererar till?

Vilken insikt sen då!

Jag satt just och skrev kommentar i en annan blogg, och skulle räkna efter hur många dagar jag egentligen har hållit på med det här pulvret nu då. Med risk för att låta kaxig, vilket inte alls är fallet, så kunde jag faktiskt inte komma på det. Jag var tvungen att gå in på min blogg och kolla på första inlägget jag skrev om ämnet. Jag insåg, att jag har faktiskt klarat av femte dagen på pulver nu! *sträcker på mig* Det har gått bra även idag. Trixet för mig är att spara påsar till kvällen, vilket jag också gör.

Enda svårigheten var när Fredrik värmde färdigpizza i microvågsugnen, och det luktade pizza i hela huset. Men jag gjorde som på jobbet, jag tog mig en thaisoppa. Med tesked. Jag tror på det där att äta soppan istället för att dricka den, det känns liksom mera "mat" då, på nåt vis. Chokladdrycken och hallon/banandrycken, de dricker jag, men de känns också mera som mellanmål. Soppan känns mer rejäl. Kanske för att den är varm, jag vet inte. Det står på paketet till chokladpulvret att man kan byta ut 1 dl vatten och ta 1 dl kallt kaffe istället, det kanske är nåt att testa? Fast i så fall skulle jag ta varm kaffe, så det bli lite ljummet i alla fall.

Inlägget jag kommenterade handlade om hur polletter ibland kan trilla ner så hårt i huvudet på en att man nära på kan slås till marken. Framförallt handlade det om titeln på en barnprogramsserie, samt titeln på en ABBA-låt. ABBA-låten var Waterloo, och polletten bestod i att inse vad låttexten egentligen handlar om. Inte alls om det historiska slaget vid Waterloo - där ju Napoleon gick ett svårt nederlag till mötes, som bloggförfattarinnan påpekar - utan att en person, en händelse eller kanske en företeelse kan vara någons Waterloo. Alltså lika oövervinnerligt, lika nedtryckande som en förlust är. Detta fick mig att fundera vidare - vad har jag som är mitt Waterloo?! Min vikt är mitt Waterloo. Det finns en stor skillnad dock - jag ska ändra på historian, jag ska vinna över mitt Waterloo!

Som svar på Lasse Kronérs fråga om fredagskvällarna, om vi vill, vågar och kan, så svarar jag: Jag vill, jag vågar och jag kan! I alla fall har jag börjat, och början har gått bra. Nu fortsätter jag en dag i taget, en påse åt gången, och så hoppas, hoppas, hoppas jag att det ska gå vägen.

Från början var det inte alls det här jag ville med det här inlägget, men nu vill jag uppmana er att fundera på något. Vad är ERT Waterloo? När ni har kommit till insikt vilket svar som passar bäst, så undrar jag, och vill att ni ska fundera vidare: Hur ska NI bära er åt för att ändra historian och vinna istället för att gå ett nederlag till mötes?

Ojoj, vad präktigt det blev, jag som inte alls ser mig som speciellt präktig... Men faktum är att jag har inte funderat i de här termerna tidigare, och det tände mig faktiskt litegrann. Om jag kan inspirera eller stötta, och tända er till att fundera och till att kämpa, så vill jag gärna göra det!

Singing Bee

Ni vet alla de där urfåniga omröstningar och tävlingar som finns överallt nu för tiden, där svarsalternativen bara är för syns skull, och det är bara ett spädbarn som inte klarar att svara rätt på frågorna? Ja, häromveckan kunde jag inte låta bli att kryssa i ett sådant, då jag och sambon skulle ta en titt på tv-programmet "Singing Bee" som går på tv 3. Eftersom vi inte har den kanalen, så brukar vi kolla över internet.

Hursomhelst, det kom upp att om man kryssade i rätta svaren på tre frågor, så tävlade man om publikbiljetter till inspelning av programmet. Ja, man kan ju alltid fylla i, tänkte jag, men det är ju aldrig att man vinner!

Igår när jag kom hem från jobbet, så sa Fredrik att det var någon som ringde förut. "Jaså, vem då?" Jo, de ringde från Singing Bee för att meddela att jag vunnit biljetter! Hur kul som helst ju! Idag har jag ringt, och jag kunde typ välja vilken dag jag ville åka på. Övriga inspelningsdagar var på måndagar och onsdagar, så det här fick bli på en söndag, den 15 februari. "Hur många biljetter vill du ha?" frågade hon. "Får jag välja?!" svarade jag... :-D Ja, i alla fall, jag tog fem biljetter, gav henne fem namn, som jag kan ändra om jag vill. Ni skulle hört henne när jag uppgav min adress, hon kom helt av sig när jag sa Fotskäl. Låter det verkligen såå konstigt?! Hon är inte den första som reagerar på det...

Var det spelas in någonstans? Sa jag inte det? :-D I frihamnen, magasin nr 7. I Stockholm.

Isgata, med mera

När jag kom ut på parkeringen utanför jobbet nu ikväll, så var där värsta, värsta isgatan. Tokhalt! Gick som en gammal kärring, om ni ursäktar uttrycket! Men jag kom in i bilen, och jag kom hem också. Fasan är backen/kurvan halvvägs hem, men det var inga som helst problem där. Däremot vår gårdsplan... Ujujuj! Om möjligt, så var den ännu värre än parkeringen på jobbet.

Nu sitter jag här med en thaisoppa, och har ändå ytterligare en drink att ta till innan jag går till sängs. Jag vet ju hur känsligt det är för mig på kvällarna, så jag försöker tänka på att spara så jag i alla fall kan ta två påsar ganska tätt, kanske med en timmes, möjligtvis en och en halv timmes mellanrum bara. Dessutom sparar jag alltid två fiberkapslar också, så jag även kan ta dessa till kvällen. De ska tas 1-2 timmar före måltid, så jag tänker mig att jag tar de en stund innan jag går och lägger mig, så känner jag mig mätt(are) och glad(are).

Men åh, vad det är jobbigt vid måltiderna på jobbet! Jag blir såå sugen, tycker all mat luktar gott, till och med kålpuddingen som var till middag idag - jag som inte ens äter kålpudding! Det är märkligt var tre dagar utan mat kan göra! Hur gör jag för att finna inspirationen då? Jag vet inte! Att det går så bra än så länge KAN bero på att jag redan på senaste mötet hos dietisten bestämde mig för att jag skulle testa de här pulvrerna, även om jag alltid har sagt att det skulle jag aaaaldrig klara. Och redan då bestämde jag mig för att vänta tills efter 30-årsfyllandet, och tills efter alla helgerna. Det har alltså legat och mognat hos mig i två månader, innan jag väl började. Dessutom är det ingen som har sagt till mig att jag måste, och det är ingen som har tjatat heller. Det är nog den största hemligheten. Tipset jag kan ge är alltså, bestäm ett datum, gärna ganska långt fram, och håll dig till det.

Jag mailade dels dietisten, men också en som har deltagit i samma träffar som mig, som jag vet har en del erfarenhet på det här området med påsar. De sa båda två att grejen med att det står att man ska hålla på max två veckor varannan månad med påsarna, det beror antagligen på att företaget ska skydda sig själva litegrann, för att det inte ska hända någon något som liksom inte har så mycket att ta utav som jag. Dietisten påtalade dessutom att jag ska ju till Sahlgrenska nästa vecka, så jag kan ju fråga då...

Detta hade jag heeelt glömt bort!!! Det var ju bara att ringa till Sahlgrenska för att ta reda på vilken dag och vilken tid man egentligen skulle vara där! Självklart skulle jag dit den 14:e, alltså på onsdag när vi redan ska till Göteborg. Klockan nio på morgonen, så det är bara att ta sig dig, åka hem, och sedan ta sig dig en gång till på eftermiddagen. Härligt värre!! Dessutom är det bara för provtagning! Tänkte inte på att fråga om jag inte likaväl kan ta proverna i Sätila, men det hade de la själva tänkt på om det gick bra, eller? Den 21:a skulle jag till läkaren, en ny såklart, det är la fjärde läkaren på fem besök eller nåt sånt... Men jag ändrade det till den 19:e, på förmiddagen. Då jobbar jag nämligen kväll, och det är lättare att komma lite senare i så fall, än att behöva överge dem mitt under arbetet.

Förresten, vi får alltid almanackor från chefen, så även i år, fast vi har ny chef. Den brukar vara jättebra, i A5 format. Den här gången är den såå skitliten, så jag tror inte ens att det är en halv A5 (A6?). Usch, inget format som passar mig alls, jag som skriver så himla mycket i min almanacka, när jag väl använder den!

Dagen idag

Idag har det faktiskt gått väldigt bra, ur icke-mat-synpunkt. Jag trodde jag skulle vara hungrig så jag dog då jag vaknade, men jag kände inte hunger innan jag började dricka första soppan faktiskt! Konstigt... Men den gick snabbt över, och sen har jag egentligen inte varit hungrig innan ikväll. Men kvällarna är ju min akilleshäl, och har så varit i minst 20 år. Jag blir hungrig på kvällarna! Men när jag kom hem från jobbet åt jag en thaisoppa (med tesked!), och för en stund sedan tog jag två fiberkapslar. Jag har faktiskt en soppa kvar att dricka idag, tänkte jag skulle ta choklad - den är god faktiskt!

Något som har krånglat av någon anledning idag, det är det här med att dricka mycket vatten. Det har gått lite på sparlåga idag. Det stod att man ska dricka minst 1,5-2 liter vatten, och två liter har jag nog inte kommit upp i, men 1,5 skulle jag tro att jag har druckit. Nåt annat som också hände innan på jobbet, det var att jag plötsligt blev så himla skakig. Jag sätter det såklart i samband med pulvrerna, tänkte först att det kanske är så att jag har druckit för dåligt, men så kom jag på att det kanske bara är blodsockret som är lågt, så jag tog en chokladdryck samtidigt som jag matade en tant, och snart försvann skakningarna. Det där med att ha en dryck att tillgå, gör det också lite lättare att sitta där i matlukten.

Just nu avundas jag de som har ett jobb där de inte själva har någonting minsta lilla med mat att göra - vi serverar ju mat hela tiden, börjar jag tycka! Idag var det en utav mina favoriträtter - blodpudding och skinkplättar. Åh, vad sugen jag vart!! Särskilt som det blev några plättar över, och de lades in i kylen - åh, de är så goda kalla... MEN jag lät bli. Jag sträcker på mig och känner mig stolt och nästan lite mallig. Jag lät bli plättarna och blodpuddingen, och höll mig till soppan och dryckerna! *glad*

Hallon/banan

Sitter här med en hallon/banandryck. Den var inte såå dum faktiskt, jag var rädd att den skulle smaka mer konstgjord än den gjorde, men det var inte så farligt. Hallon tycker jag annars har en tendens till att smaka konstigt, plastigt, på nåt vis, men den här duger helt klart som variation till chokladen.

Natten har varit lång och skön. Det tog jättelång tid innan jag somnade, för magen låg och kurrade och jag var hungrig. Och ju längre tiden gick, desto mer kissnödig blev jag, så då fick jag springa på toa säkert 2-3 gånger innan jag somnade. Dessutom frös jag nåt så gruvligt, så till slut fick jag gå ner och ta mig en varm och lång dusch. Dessutom satte jag på elvärmen, fast vi annars försöker undvika det, och satte på elementet i sovrummet, fast vi aldrig ha det på. Fredrik vaknade när jag gick och la mig, så då bad jag honom att stänga av värmen när han åkte till jobbet, så det blev inte så många timmar som den var på. Allt detta resulterade i att klockan säkert var halv två innan jag somnade, men å andra sidan, så sov jag till klockan ett idag, så jag får vara nöjd! :-D

Jag har drömt så konstigt inatt, bland annat var jag på semester i Danmark tillsammans med min tvillingsyster, och där träffade jag på min förra chef. Fast han var insyltad i nån sorts maffiaverksamhet, och till slut kom det nån sorts MacGyvertyp och räddade oss undan alltsammans, under buller och bång såklart. Vad kan den drömmen vilja säga mig?!?

Nu kom Fredrik just hem, han har jobbat första dagen efter sin 18 dagars långa ledighet nu. Dessutom fick han köra på förstaskiftet idag, eftersom de bara skulle ha ett skift denna veckan. Extra jobbigt att gå upp då, särskilt som man vet att det egentligen skulle varit andraskiftet. Nåja, det är tre dagar, och sedan är det helg igen, så det kanske går bra...

Nu ska vi sätta oss och dricka lite kaffe. Kaffe utan mjölk, det går inte, men igår och i förrgår så hade jag faktiskt inte socker i en enda gång när jag drack!

Hungrig och kissnödig

Jo, nu får ni stå ut med matprat, pulverprat och vätskeprat ett tag, för jag MÅSTE skriva av mig - särskilt nu när jag sitter här och är hungrig och Fredrik har stekt kött, och det luktar bara såååå gott. Han hann börja steka innan jag visste vad han skulle göra, men jag bad honom att låta bli att laga mat som luktar mycket och gott när jag är hemma - vad han äter när jag inte är hemma bryr jag mig inte om! Vilka krav jag har, men han gick med på det i alla fall - vilken tur att jag har välsignats med en sådan underbar sambo!!

När man äter de här pulvrerna, så ska man dricka MINST 1,5 liter vatten/dag. I vanliga fall är jag osäker på om jag dricker så mycket, men nu gör jag det definitivt - främst för att stilla hungern litegrann, men man blir faktiskt en liten aning fixerad också. Med resultatet då att jag sitter här och är konstant kissnödig. Nåja, inte konstant kanske, men väldigt ofta. Hungrig blir jag ju såklart efter en stund med, det säger ju sig själv, det är vatten, ingen mirakeldryck! Visst stillar det hungern, för stunden, men det håller ju inte i sig hur länge som helst...

Jag försöker läsa så mycket jag bara kan nu på internet, bara för att peppa mig själv. Tänker fortfarande på besvikelsen över gårdagens bröd som en sporre att INTE fuska idag. Det funkar än så länge. Av det jag läser, så kommer det förmodligen vara så att hungern kommer vara jobbig ca 3 dagar, sedan går kroppen in i någon sorts svältfas, och man känner inte hunger längre. Jag vet, det låter inget nyttigt, men för egen del känner jag just nu att det vore ju helt underbart att inte behöva känna hunger!

Jag är dock lite förvirrad. Sist jag var hos dietisten Doris, i oktober, så frågade jag henne hur länge man kan hålla på med "det där" pulvret. (Jodå, så länge har jag funderat och förberett mig). Då fick jag i alla fall beskedet att tre månader som längs i ett sträck kan man hålla på, men på paketen står det dock endast två veckor. Det är ju helt klart en viss skillnad det! Jag vet inte, kanske har det att göra med hur mycket man har att ta utav också, det är ju möjligt, men visst leder det till en viss förvirring i alla fall.

Nåja, nu är klockan 18:45 snart, och jag känner att jag kan inte vänta mycket längre med dagens sista soppa. Därför skulle jag även tro att kvällen inte blir så långvarig för mig - då hinner jag bli riktigt hungrig igen, och vem kan somna hungrig egentligen?!?

Tankar kring ett par kommentarer

Jag fick en par kommentarer på mitt inlägg, där jag skrev om min irritation över att ha ätit bröd till soppan. Eller kanske inte att jag åt det TILL soppan, men jag åt ju tre bröd till EFTER soppan, det var väl framförallt dem som irriterade mig!

Med risk för att bli motvals...Jag tycker visst du ska bry dig om bröden! Du kan ju inte göra något åt att du ätit dem, men jag som sliter med min vikt vet att det är så lätt att börja glida...

Det känns ju ända in i märgen när jag syndar, faller i glömska, och de känslorna har jag skrivit ner på en lapp och lagt vid kylskåpet. För att bli påmind om hur besviken jag blir när det "bara" slank ner ett bröd eller tre för mycket...

Hoppas du inte blir arg (eller syster din) nu. Kramar V

En annan kommentar var från C:

Bry dig inte om bröden, ta nya tag idag istället :-)

Så här är det - på ett sätt har ni rätt båda två. Det irriterar mig nåt vansinnigt att jag tog de där bröden fast jag inte skulle, och varje gång jag har blivit sugen idag på jobbet, så har jag tänkt på det, kunnat få fram den där känslan (vilket ju inte var så svårt), och den har sporrat mig att låta bli att stoppa nåt i munnen. På det viset har V alldeles rätt i att man måste ta tag i den där besvikelsen och vända den till något positivt istället. Ibland går det faktiskt! Då är det bra.

C har också rätt på sitt sätt, för så konstig är jag, att lika väl som jag kan ta besvikelsen och vända på den, så kunde det lika väl bli som så, att jag tänkte "Skit också, det gick inte idag heller. Jaja, nu är den här dagen sabbad, då kan jag likväl äta det med, och det, och det, och det..." Då är det bättre att man tänker så som C menar - "Gjort är gjort, glöm det nu, och gå vidare, fastna inte i det där onödiga, det är en ny timme nu, en ny dag, ett nytt dygn..."

Ja, ni förstår själva... Igår blev det lite så att jaja, nu har jag sabbat dagen, bla, bla, bla - men jag stannade vid bröden, jag tog ingenting annat. Och idag har jag kunnat dra nytta av det - än så länge - och mera tänkt att igår var igår, idag är idag, och idag ska det gå bättre.

Äsch, nu bara jag svamlar mest... Man kan bara mest konstatera att det är en kamp. Hela tiden.

Någonting spännande att se fram emot

När jag kommer till jobbet på morgonen, så brukar jag alltid vara lite tidig, och så tar jag mig en kopp kaffe. Ja, jag och de flesta andra som jobbar också, för den delen. Likaså gjorde jag idag, då sitter vi där tillsammans, både de som jobbar ute, de som jobbar inne, och den från nattpersonalen som lämnar rapporten. Själv tycker jag att detta är en ganska trevlig stund på dagen, en mjukstart, och jag vill inte gärna komma i sista sekunden till jobbet när jag har dagturen - gärna vill jag var ca en kvart för tidig.

Vi hade just druckit upp kaffet, hemtjänstpersonalen var på väg ut från avdelningen, och vi skulle väl sånär som starta dagens arbete, när Ulrika liksom vänder på en klack, ni vet, som att hon just kom på nåt. Så frågar hon "Förresten, Annelie, vad gör du den 14 februari?" "Det är väl alla hjärtans dag?" frågar jag. "Jag vet inte om jag jobbar kanske..." "Nä, men boka inte upp dig på nåt då, du är upptagen!" säger hon med ett flin och går. Något mer har jag inte hört på hela dagen!

Haha, de kanske inte har glömt min 30-årsdag i alla fall!! :-D

Bröd till soppan

Jag tog ett tacobröd till soppan igår... Skulle nog inte ha gjort det... Bara för att jag visste sedan att det fanns fler i skafferiet, och för att jag hade fått smaken för det, så kunde jag inte låta bli, utan jag åt upp dem som var där. Inte för det var så många, men det var två till... Samtidigt tänker jag att det ju inte vara så himla farligt, när jag inte har ätit nåt på hela dagen, förutom de där fem påsarna soppa då! Men det hjälps inte, de negativa tankarna tar över - som vanligt...

MEN idag är det nya tag som gäller!!

By the way - vad jag lyssnar på just nu?! Jo, en Tösen som har fått fatt på en julgranskula - studsandes och rullandes över golvet (julgranskulan, alltså!) springer hon efter! :-D Tänk att det finns kattungefasoner i henne fast hon är snart åtta år!

Thaisoppa!

Måste bara göra ett inlägg till bara tillägnat thaisoppan som Allévo har. SÅ god. Jättegod, till och med, jag är så glad att jag köpte den!! Hungern är den bästa kryddan, säger de, men jag tror denna hade varit god ändå!

*drömmer mig bort till mitt mindre jag*

Första dagen på mitt nya liv

Som rubriken lyder - idag börjar mitt nya liv! Jag har börjat dricka Allévo idag. Under dagen har jag levt på chokladdrycken, och nu ikväll ska jag ta mig lite thaisoppa. Chokladdrycken är helt ok faktiskt, lite pulvrig, men inte så det gör nåt. Och jag har inte varit så farligt hungrig heller faktiskt. Lite då och då, men då har jag druckit vatten, så har det gått över. Upptill drycken, så tar jag någon sorts fiberkapslar också. Jag har även köpt hallon/banansmak, men jag har inte provsmakat den ännu. Jag tvivlar på att jag egentligen tycker den är så god, men jag tänkte att jag måste ha någon sort att variera med mot chokladen. Fördelen med thaisoppan är att man kan dricka den varm, och ett varmt mål om dan vore ju gott. Hoppas bara att den är god också!

Ikväll har jag jobbat, och det gick bra. Det råkade bli så att vi var tre personal inne istället för två, så jag flexade faktiskt ut lite tidigare. Det är inte så ofta man kan göra det när man jobbar kvällen, och de andra var vikarie, så de har ju ingen flex att ta av. Trots att jag inte har ätit något, så gick det bra att laga mat till de gamla, jag blir riktigt imponerad av mig själv. Ännu mer imponerad blir jag när jag lät bli chokladasken som personalen fick av en anhörig. Är jag inte duktig, så säg?

Men nu är jag faktiskt hungrig, det riktigt kurrar i magen... Usch, jag hoppas jag somnar fort sedan, så jag inte ligger hungrig - då är det jobbigt att somna!

Jonas Gardell

Jag följer lite då och då Jonas Gardells dagbok som han skriver på sin hemsida. Han är omväxlande i sina texter, ibland mycket underhållande, och hittar många olika djup på det han skriver. Jag vet inte vad det är, men jag har alltid tyckt om honom, även om han då och då är lite överdriven. Nu är han ju en av dem som är med på "Stjärnorna på slottet", och det ser jag med glädje på. Även om det antagligen är en serie som främst vänder sig till folk i medelåldern eller äldre. Men vaddå, jag är ju 30, en viss mognad måste ju ändå finnas! ;-)

Jag skrattade så väldig häromdagen i alla fall, när jag läste ett inlägg, och jag tänkte bjuda er på det. Det är alltså hämtat från www.jonasgardell.se, publicerat den 18:e december 2008. Det är ett utav de inlägg där han är lite mer personlig...

Jo det är klart att jag älskar min man, han är så gullig bla bla bla, men nu måste jag få förtala honom, Finlands jävla motsvarighet till Skalle-Per.

Amen som igår kväll när vi skulle sova och Mark blev färdig först och kröp i säng och jag sa ”men om du är färdig redan kan du väl hjälpa mig att släcka ned i alla lampor” – vi hade typ tjugofemton lampor tända – och Mark ba ”amen nu har jag lagt mig” och jag ba ”amen snälla” och han ba ”nä, gör det själv” och sen när jag äntligen gått runt och släckt alla lampor så det var mörkt i hela lägenheten och lade mig i sängen, då, i samma jävla ögonblick ska ju han naturligtvis upp ur sängen för att hämta ett glas vatten, ser inte hur han går i mörkret, välter en gigantisk kruka med en gigantisk blombukett i (som han fick när han ledde Svenska Hjältar-galan), minst tio liter vatten rinner ut över ekparketten och nånstans i mörkret hör man Mark som säger: ”Hoppsan!”

Det var bara upp ur sängen och tända igen och fram med mopp och skurtrasa medan jag svor att EU-bidraget jag får för att ta hand om mänskan inte räcker för allt jag får stå ut med.
Mark gick och lade sig igen under tiden och passade på att lösa lite sudoku.
För nu var ju lampan ändå tänd igen.

Marks senaste bästsäljande bok heter ”Hjärtat får inga rynkor!”.
Min nästa bok ska heta: ”Mitt hjärta är ett jävla russin!”

Jag verkligen apskrattade, hela situationen var så lik som det är även i det Claessonska-Lundgrenska hemmet om kvällarna... Det börjar med att Fredrik trött deklarerar att "Nä, nu går jag och lägger mig." "Vänta lite, jag kommer jag också!" svarar jag alltid, sedan säger det bara SVISCH, så har jag hunnit före honom in på toa, och medans han går runt och släcker lampor, stänger av dator och tv, så hinner jag färdigt, och ligger därför i säng nedbäddad med min bok redan innan han har hunnit in på toa nästan. Snällt? Nä, inte så vidare...

Och sen måste jag bara säga... Slutklämmen... En riktig hundrapoängare!!

Vad har hänt sedan sist?

Känner att jag är inne i ett sväng där det mest handlar om en massa uppdateringar om vad jag gör med mitt liv... Alltså händelser överlag, kanske inte så mycket funderingar... Nåja, ni får stå ut med det!

Dagen före nyårsafton var vi på 13-årskalas - lilla Filippa, som ju inte är så liten längre då, fyllde tonåring. Huvva, vad tiden går! Det var ett jättetrevligt kalas, som alltid, familjen Struxsjö har så goa släktingar, det känns alltid väldigt familjärt, trots att jag och Fredrik för det mesta är de enda utomstående som deltar i festligheterna! Det är härligt att ha någon som man står så nära som jag och Pia gör, hon är verkligen min finaste och närmsta väninna, och jag hoppas verkligen att hon vet hur viktig hon är och hur mycket hon betyder för mig! Love you! ♥

Barnen hade fått Guitarr Hero i julklapp, dessutom var det ett trumset och en mikrofon till. Löjligt kul var det, hade det inte varit så att jag skulle upp och jobba dagen efter, så skulle jag förmodligen ha kunnat stanna precis hur länge som helst! Länge blev det ändå, det sa bara tjoff, så var klockan kvart över tio, och jag insåg att klockan var slagen sedan länge om jag skulle orka upp morgonen efter. Men roligt var det, hoppas det blir fler gånger!

Nyårsafton firades först på jobbet, sedan hemma hos mamma och pappa. Mamma hade lagat fantastiskt god mat, någon sorts ost- och räkpaj till förrätt, till den en liten sallad på tärnad avokado, lime, dill och räkor. Till huvudrätt åt vi en otroligt god lammstek kryddad med diverse örter och vitlök, samt klyftpotatis och olika grönsaker tillagat i samma långpanna i ugnen. Till efterrätt hade mamma gjort en cheesecake - mmm!!! David och Vincent var med också. David är Vincents stora favorit, och han ska verkligen härma allt som David gör. Jag menar ALLT! De är verkligen goa mot varandra!





Efter middagen spelade vi Retro - ett frågespel (såklart!) som jag köpte för några dagar sedan. Det var jättekul, inte så svåra frågor, och frågor då från 50-, 60-, 70-, 80-, och 90-talet. När vi var färdiga var det nästan dags för raketer. Vincent tyckte inte alls om raketerna märkte vi tidigare på kvällen, så han hade redan fått lägga sig. David däremot, han var verkligen i sjunde himlen! Oj, vad kul det var. Vi sköt inte själva, men hela Örby var ju fullt av raketer, så det behövdes inte. Inte så långt efter tolvslaget gick vi och la oss - vi sov över där alltså.

När jag låg och skulle somna, så slog det mig att jag inte hade sovit över hos mamma och pappa sedan jag flyttade hemifrån för 10,5 år sedan. En lite skum känsla, måste jag säga! De var så snälla, så jag och Fredrik fick ha deras dubbelsäng, och de sov på tältsängar i tv-rummet, tillsammans med David, som låg i soffan. Dagen efter låg vi läääänge, men fick lite smått bråttom sedan, jag började ju jobba kl 14.

Ja, och nu är helgerna i det närmaste över! Ikväll ska vi på 30-årskalas hos en barndomskamrat, min äldsta (alltså som jag har haft längst), skulle jag tro. Vi träffas inte så hiskeligt ofta, men det är skönt, för vi kan liksom ta vid där vi slutade, och det finns inga konstigheter mellan oss. Underbart! Vi ska vara i en sportstuga ute i skogen, och Carina kommer och hämtar mig och Fredrik om inte ens en timme. Kanske dags att avsluta här nu då, och börja fixa sig i ordning?!? :-D