Lucia

Jag har just varit iväg och lussat på jobbet, det var såå mysigt! Vi i personalgruppen har som tradition att lussa för våra vårdtagare. Det är så roligt, för det är alltid väldigt uppskattat bland de gamla när vi lussar, man ser på dem att de verkligen tycker om det - och vi i personalen tycker det är roligt också, kanske en del mer än andra... ^^ Det blev bra i alla fall, mycket tack vare att Ulrika spelade på pianot, det är väldigt mycket värt!

Vi turas om vem som ska vara lucia, och då går i turordning efter hur många år vi har varit anställda. I år var det min tur! Dessutom brukar personalen tillsammans med de gamla samla till ett smycke också. Jag fick en halskedja med ett jättefint hänge av Thomas Sabo. Traditionen säger också att det är föregående års lucia som köper smycket, så jag fick mitt smycke påhängt om halsen av Louise.

Vidare säger traditionen att lucian bjuder på glögg med tillbehör, samt att vi sedan allesammans tillsammans äter risgrynsgröt och julskinkesmörgås. Mumsigt och mysigt, sådana traditioner ska hållas på! ;-) Extra roligt var att Jessica, Elinor, David, Torbjörn och Vincent tog sig till Fotskäl och tittade på luciatåget. Tack!

Kedja och hänge

Julklappsinköp och annat

Sådärja! Då var årets julklappar inhandlade, nu återstår bara jobbet med att slå in dem. Men det är också väldigt roligt, så jag ser fram emot det. Jag och Fredrik åkte till Ullared igår när han hade kommit hem från jobbet, stackarn, det blev en väldigt lång dag för honom igår... Vi var inte hemma innan halv tio! Det är bara två julklappar kvar att köpa, men det fick vänta, för jag kom inte på något... När jag kom hem kom jag liksom igång, så då ställde jag mig till att fixa ihop en pepparkaksdeg, och så laddade jag diskmaskinen full med disk också. Det låter inte som något särskilt jobb kanske, men när någon (i detta fallet sambon, men det kunde likväl ha varit jag...) ställer ner disk utan att skölja ur det, och det ligger lite vatten i, och det har stått i ett par dagar - då är disken inte fräsch längre! Före vi åkte iväg, så fick jag gått en promenad också, så jag kände mig riktigt nöjd igår kväll.

Idag ska jag baka lussekatter ihop med David, så mysigt! Elinor ska på jullunch på skolan, och David är ledig från förskolan. Själv är jag ledig från jobbet, så det passade jättebra att jag skulle se efter honom lite. Jag hade tänkt först att jag skulle ta med honom till badhuset, men jag är fortfarande förkyld i min näsa (sedan 1,5 vecka), så det blir ingenting med det. Nu får vi hoppas att lussekatterna blir goda också. Jag har lagt mig vid att ha saffran i mina lussekatter. Saffran är annars inget som jag gillar i mat eller så, men i lussekatter tycker jag det är jättegott. Däremot hör jag till dem som petar bort russinen, så de där man köper, där det är russin i totalt hela degen, de är inte så väldigt uppskattade här. Nä, ett russin i var ända, det räcker!

Om jag hinner ska jag komplettera en av julklapparna litegrann idag, och så ska jag byta t-shirtar jag köpte till B-O också i födelsedagspresent. De vred sig i sidosömmarna efter första tvätten. Irriterande! Dessutom måste jag in i affären också, jag har lovat David nudlar till lunch!

Trött

Jag bara är sååå trött... Men ville ge ett livstecken ifrån mig... Så jodå, här är jag!

Spindelfobi

Måste länka till ett blogginlägg jag läste just. Bara en äkta spindelfob (?) kan skratta åt det. Jag skrattar fortfarande! Ryser också, måste tilläggas, då detta mycket väl hade kunnat vara en situation hä... Äh, vad jag ljuger, liknande situationer har jag varit med om många gånger. Inte att Fredrik rymmer och låser in sig på toaletten, men att jag vrålar och tjuter att spindeln måste bort!

Nåja, här kommer inlägget!

Vaccinering och motion.

Idag har jag vaccinerat mig mot svininfluensan. På grund av min övervikt befinner jag mig i en av riskgrupperna, och ska därför ta två sprutor. Den andra sprutan ska tas om tre veckor. Det kändes faktiskt ingenting. Eller ingenting ska man väl inte säga, men det kändes väldigt, väldigt lite. När jag tog tbc-sprutan för några år sedan, så vet jag att den verkligen sved! Det gjorde inte denna, bara lite, lite grann.

I övrigt har jag inte gjort så många knop här idag, låg och sov jättelänge. Jag var vaken omkring 8-tiden, men gick och la mig igen och sov till 13:15. Jag sa ju jättelänge!! ;-)

Snart ska Fredrik åka till Friskis & Svettis och träna, jag tänkte jag ska åka med och gå en promenad vid Hedgärdessjön. Jag har verkligen kommit igång med motionerandet nu, och det känns så gott. Jag kom först igång med att cykla igen på motionscykeln, 30 minuter/dag, men nu har jag kommit in i en sväng då jag promenerar istället. Jag har en runda här hemma som är på 5,5 kilometer, den tar drygt en timme att gå. Häromdagen gick jag faktiskt milen uppe vid Hedgärdessjön, den tog 2 timmar och 40 minuter. Det var väldigt kuperad terräng, det är det inte här hemma riktigt. Dock tyckte jag att den var i dåligt skick på sina ställen, så så småningom ska jag prova milen uppe vid KSK-stugan istället.

Nä, nu är det dags att väcka Fredrik, så han kommer iväg i tid!

En bra dag

En bra dag har det varit idag!! Först och främst fick jag sova ut, det är alltid skönt. Vaknade framåt halv tolv, tror jag. Jo, det är länge, men jag var vaken länge också! Jag hör till dem som har svårt att komma i säng på kvällen/natten när jag vet att jag får sova dagen efter. Då är jag lätt uppe till både två och tre!

I alla fall, efter lite facebook-uppdaterande (jo, jag är nog lite beroende, jag) och efter lite kaffedrickande, så körde jag Fredrik till Björketorp. Han hjälpte Hans idag med att tömma förrådet, och att sedan köra grejerna till Hindås och få in det i det ännu mindre förrådet. Jodå, det blev fullt - och mer ändå, enligt Fredrik.

Ja, jag släppte av Fredrik, och sedan åkte jag till Kinna och handlade lite. Min grupp har hand om kyrkfikat imorgon. Eftersom det är smu-gudstjänst och många barn medverkar, både scouter och förskolebarnen, så tänkte vi oss korv och bröd. Det är ingen riktig fikatid för barnfamiljer när klockan närmar sig halv tolv, då är det mera lunchdags. Jag köpte korv till ett helt kompani, men det går ju att frysa om det blir över, så jag tänkte att det är lika bra att ladda upp!

Eftersom Fredrik ändå inte var hemma och jag inte hade några andra planer, så åkte jag på vinst och förlust en sväng till Örby. Nädå, det är aldrig någon förlust att åka dit!! Idag var dessutom Vincent där, jättemysigt! Vi spelade ballongspelet, lekte med lera och lekte med leksaker. Min fina brorson är hos sin mamma varannan vecka, och med huvudet fullt av andra saker håller jag aldrig reda på när han är hos pappa eller inte - men idag var han det! Jätteroligt när man får chans att knyta an till varandra, Vincent och faster! Jag passade på att filma och ta lite kort också, så varsågoda! :-)

De är från när vi lekte med lera. Först bakade vi kakor, men sedan gjorde jag en orm och en spindel till honom, så lekte vi med dem. Kul! Som ni kanske förstår, försökte jag sedan få till ett fint kort på honom. Det är ju väldigt lätt när man heter Vincent och är på värsta spexhumöret, och bara ska räcka ut tungan, se tokig ut eller blunda med ena ögat hela tiden!! Haha, han är så skön kille, Vincent!

Leker med ler-orm och ler-spindel

Leker även här med ler-orm och ler-spindel

Jodå, jag vet att det är suddigt, men det är inte lätt att få ordentlig skärpa på en Vincent som rör sig HELA TIDEN!

♥ Fasters fina Pallevante ♥

Tok-Vincent!!

Tok-Vincent!!

Haha, han glömde av att toka sig när farfar kom!

Kan ju inte titta med båda ögonen samtidigt, särskilt inte när jag ber om det... ;-)

Snygging!

Räcker ut den fin-fina tungan. Allt för konstens skull.

Fjant! :-D

Äntligen ett kort som blev bra!!

Smakprov på hur det går till när man leker med ler-orm och ler-spindel. Ifall ni missar vad han säger, så simmar de, och sedan "jag kommer tar dig!"

Jag är medveten om att jag säger fel i klippet. Vincent pratade om flugOR, och jag skulle fråga om flugA. Det blev dock flugO... :-D

Efter besöket i Örby åkte jag en sväng till familjen Claesson-Christenssen! Jättemysigt var det där också, även om de både bakade och lagade mat, och jag blev hungrig. David hade kusinen på besök, så han lekte mest med honom, men litegrann fick jag prata och busa med honom i alla fall. Jag och Elinor pratade lite skola och bebis, och det var mysigt! Dock fick jag inga foton därifrån, tänkte inte på det riktigt.

Valpisvaktarveckan i bilder

Spotify

Åh, jag är så nöjd och glad - jag hittade en sida med en guide som talar om hur man gör för att få Spotify! Klicka på länken, så kommer ni dit.

Det var jättelätt att fixa, bra förklarat och gick fort också. Jag är rädd att jag kommer att utveckla ett nytt beroende nu... Jag äääälskar musik i allmänhet och vissa genrer mer i synnerhet - jag är jättenöjd, nu kan jag sitta och söka, lyssna, spara listor... Toppen!!

Ja, så nu sitter jag här och listar ut och klurar och funderar hur allting funkar. Det är inte så svårt faktiskt. Massa gospel finns det... :-D

Lättirriterad...

Ja, det är jag. Hela helgen har jag varit det. Lättirriterad! Usch, det är jobbigt! Men det känns ändå lite bättre nu, mot häromkvällen, då jag bara ville gråta hela tiden... Jag vet ju att jag har min familj och jag vet vilka vänner som är viktiga för mig, och jag vet att det är ömsesidigt. Det bara inte känns så alla gånger...

Igår var jag och Fredrik på bio, vi såg "Flickan som lekte med elden". Tyckte att det var bra, tyckte att även den här följde boken bra, men fick trots det en känsla av att det fattades något. Men det är så länge sedan jag läste boken, så jag kan inte komma på vad... Kanske är det bara en känsla jag fick, Fredrik kunde inte heller komma på nåt som fattades... Den var bra i alla fall, helt klart sevärd. Jag ser fram emot nästa film!

Ikväll ska vi sjunga gospel i Ubbhult. Som vanligt ser jag fram emot det. Jag ska sjunga solo igen, och såklart är jag nervös. Men jag ska försöka vila i att det gick bra förra gången, och ha förtröstan till att det kommer att gå bra även den här gången. Det är alltid en kick att sjunga, och jag brukar vara på mycket bättre humör efteråt, så jag ser verkligen fram emot det.

Ledsen :´(

Jag känner mig lite ledsen ikväll. Började fundera, och har man väl börjat, så är det svårt att sluta. Det finns människor i mitt liv som jag älskar och som är viktiga för mig. De är inte så många, men desto viktigare är de. På den senaste tiden har jag upplevt eller fått känslan av att de glider längre och längre ifrån mig, och det gör mig så oerhört ledsen och fyller mig med en känsla av saknad och tomhet.

Hela pulverhistorien gör mig förmodligen både mer känslig och tröttare. Jag måste bättra mig på att tala om för människor att de är viktiga, måste bli bättre på att höra av mig och bara prata, och jag måste bli bättre på att "bara titta förbi". Som bosatt på landsbygden upplever man inte ofta, eller egentligen aldrig, att folk "har vägarna förbi", det är i stort sett alltid planerade besök, och kanske också desto färre.

Sanningen att säga känner jag mig nog helt enkelt ibland både ensam och bortglömd. Som sagt, jag tror att pulvrandet gör mig mer känslig, nedstämd och trött, kanske är det därför dessa känslor kommer nu. Men även om jag har en tänkbar förklaring gör det inte känslorna desto mindre verkliga.

I måndags var det Fredrik som föll offer för mina utspel och min trötthet. I tisdags när han kom hem från jobbet hade han en bukett röda rosor med sig till mig. Jag vet inte hur jag har förtjänat att få en så fin sambo och fästman, han är underbar. Han gör så mycket för mig, och jag älskar honom så mycket!!

Blandade känslor

I måndags var det så dags för ett litet besök på Sahlgrenska igen. Jag ställde klockan på 8, tänkte försöka komma iväg vid 9, men skulle inte vara där förrän kl 11. Men jag gillar att ha gott om tid på mig när jag åker dit, man vet aldrig med trafiken och köer och rödljus hur det flyter på. Så vaknade jag förvånad utan att klockan ringde! Kikade på klockan och tänkte att den måste gå fel... Tittade på Fredriks klocka och såg att nä, den gick rätt... Klockan var halv 10!! Det konstiga var att jag hade stängt av klockan, jag hade inte bara snoozat. Förklaringen måste vara den långa arbetshelgen jag hade i kroppen! Ja, ni kan kanske ana hur bråttom jag fick...

Halv 11 var jag i alla fall på plats i den stora staden, trafiken flöt på jättebra, t o m rödljusen var på min sida. Jag fasade för blodtryckskontrollen, men det var faktiskt 110/75, lägre än på länge, dock inte mycket. Hur hade det gått med vikten då? Ja, jag vet ju att jag slarvade mycket första veckan, tog mig själv i kragen ca 1,5-2 veckor före besöket, och vågen stannade på -7 kg! En smärre gräns har passerats, då jag därmed sedan januari har gått ner 25 kg. Känner mig lite nöjd, faktiskt.

Jag frågade sköterskan lite hur det ligger till med väntetider innan operationen kan bli verklighet. Det känns lite så att jag vill att det ska hända NU, eftersom jag har bestämt mig. I alla fall vill jag ha ett besked, så jag kan ställa in mig på hur länge jag behöver vänta. Det är bättre att veta...

Hon hade inga klara besked att ge om detta, men hon pratade om flera år... :´( I november är det 1 år sedan de tog emot remissen. Det känns lääääängesedan!! I februari har jag återigen tid med läkaren, och jag hoppas verkligen att han ska ha lite mer klara besked att ge mig då.

Idag pratade jag på msn med en tjej som jag lärde känna när jag gick på samtalsgrupperna hos dietisten. Hon har gjort en operation, och det senaste året har hon gått ner 43 kg. Det är alltså väldigt effektivt!! Jag frågade henne hur länge hon fick vänta, men hon kommer inte ihåg riktigt. Hon vet att sedan hon hade varit på informationsträff på sjukhuset, så fick hon vänta 10 månader. Men hon kommer inte ihåg hur länge hon hade väntat före den träffen då.

Ja, så det var med lite blandade känslor jag gick därifrån... Jag vet ju att man kan operera sig privat också, men då kostar det därefter också, omkring 100 000 kr. Men då är väntetiden några veckor istället för år! Men pengar växer som bekant inte på träd, så det är ju inget alternativ för mig, precis... Men önska kan man ju!

Ätsugen

Jag är ätsugen typ hela tiden. Inte jättehungrig. Kanske inte ens hungrig alls. Men ätsugen. Väldigt ofta. Nästan. Hela. Tiden. Det är bara för att mat är så himla gott. Det finns mycket som är gott, godis och annat, men MAT - det är gott. På riktigt.

Ja, i alla fall, jag försöker tänka så här: Jag är ätsugen, men INTE sugen på att äta. Alltså så här: Jag är ätsugen, jag har suget i mig att äta, något vill tillfredställas med mat, jag vet inte vad riktigt, men suget finns. Däremot är jag inte sugen på att äta. Alltså, jag vet ju vad maten gör med mig, om jag skulle äta varje gång jag blir sugen. Det är inte bra för mig. Alltså är jag inte sugen på att äta, även om jag är ätsugen.

Med äta menar jag inte just och bara hela portioner med mat, jag menar också det som är så lätt att stoppa i munnen mellan måltiderna, kakor och snacks av olika slag, godis som ligger framme, sötsaker, smörgås osv. Det här fenomenet att ta en portion mat till fast man egentligen är mätt. Vad handlar det om?! Det är ju så fånigt och så dumt - men också så svårt att låta bli.

Detta är vad jag kämpar mot, detta är vad som ställer till det för mig, detta är vad jag ogillar och mår dåligt över. Det borde vara en befrielse för mig att pulvra, och på ett sätt är det det, men samtidigt - jag saknar MAT! Plötsligt kan jag komma på att "Åh, vad längesedan jag åt det eller det" och så sätter sig suget och den tanken i huvudet, och det är jättesvårt att släppa tanken. Och istället för att äta av det eller det, så försöker man få bort suget genom att stoppa annat i munnen - vilket såklart inte hjälper!

Samtidigt finns det en lättnad med att pulvra, för att jag behöver inte bekymra mig över vad som ska ätas och inte, jag vet ju redan på förhand att jag SKA INTE stoppa nåt i munnen. Tyvärr slinker det ner nåt i munnen emellanåt ändå, men den senaste veckan, som jag skrev i tidigare inlägg, har faktiskt gått bra. Jag vägde mig hos min syster förra veckan och hos mamma igår, och enligt de vågarna har jag i alla fall gått ner 5 kg, det var skönt att få ett kvitto på att det man gör funkar.

Trots detta har jag dåligt samvete idag för att jag åt igår. Dels åt jag lite tårta hemma hos Elinor, hon fyllde ju år, och eftersom jag arbetar i helgen kan jag inte komma på kalas då. Dessutom åt jag 1,5 smörgås på torsdagsgruppen igår, med diverse goda pålägg på. Bara för det mår jag inte toppen idag, det ligger och gnager i bakhuvudet och irriterar mig. Men jag måste släppa det nu, och se fram emot helgen då jag ska jobba och pulvra och sedan ska jag se resultatet på måndag då jag ska till Sahlgrenska. Hoppas jag.

Bra vecka

Den här veckan har varit bra - än så länge! Jag har väl tagit mig själv i kragen när det gäller pulvrandet - ska ju till Sahlgrenska igen på måndag, det vore så pinsamt om det inte har hänt något på vågen då! Det är ju dock inte så att jag gör det för någon annans skull än mig själv, men de lägger ju ändå ner tid och resurser på mig, så nog känner man ett visst ansvar. Jag bara önskar jag kunde tänka så även de första två veckorna och inte bara tredje...

Idag fyller min fina lillasyster 26 år. GRATTIS ELINOR!! Jag ska strax åka och handla present, och i eftermiddag ska jag dit på lite kalas. Jag sa till henne att jag äter inte precis något, men kanske liiiite då, eftersom det är kalas... Egentligen är kalaset på söndag, men jag jobbar hela helgen, så det funkar inte så bra då.

Jag längtar och ser fram emot torsdag om tre veckor. Då ska jag och några arbetskamrater åka till Varbergs kurort och få oss lite behandlingar. Vi får en tusenlapp från kommunen i personalvårdande aktiviteter. De flesta var i Helsingborg i veckan, men några av oss ville hellre åka på SPA. Det ska bli skönt! En heldag med lunch, två behandlingar och tillgång till bad, bastu och gym kostar 1150 kr, så vi får lägga till lite själva då. Det ska bli så härligt!! Jag har valt en delkroppsmassage och en behandling som hette "Skönare fötter". Funderar lite så här i efterhand om jag ska våga visa upp mina fötter, men de är nog vana... ;-)

En annan sak som jag ser jättemycket fram emot är bio och resturangbesök med min fina väninna Pia. Hon fick det av mig när hon fyllde år i januari, men tiden går fort, och det har inte blivit av ännu. Men nu förhoppingsvis har vi hittat en film som vi vill se och ett datum som kan passa. Som du skrev Pia, det kallas visst KVALITETSTID!

Pulverhunger

Ja, jag är hungrig ikväll. Trots att jag har pulvrat länge nu. Men det är bara för att jag åt mat i helgen, eftersom vi hade fruhippa i lördags. Själva den skriver jag mer om en annan dag, nu är det mest hungern som jag irriterar mig på. Nja, jag småfuskar faktiskt lite då och då, om jag ska vara ärlig... Men det är ju så GOTT med mat! Hursomhelst, så går det i alla fall neråt, och det är huvudsaken. Jag har faktiskt ingen aning om hur mycket, men jag känner faktiskt på magen. I helgen märkte jag det på en klänning som jag aldrig har haft på mig, för den var för liten när jag köpte den. Nu kan jag ha den - då märks det även på armar och axlar, inte bara på mage. Kul!

Jag ska till Sahlgrenska igen om två veckor, jag funderar på om jag ska vänta tills jag får "domen" då, eller om jag ska fuskväga mig i förväg... Det kan kännas skönt att veta hur man ligger till kanske. Då bör jag kanske göra det denna veckan i så fall...

För en stund sedan öppnade jag först kylen och sedan skafferiet för att ta mig nåt att stoppa i munnen, men vi har ju ingenting gott hemma ju!! Bra i och för sig, nu slipper jag den ångesten, men det är precis så lätt det är att slinka in nåt i munnen. Hade jag haft nåt gott hemma, då hade det legat i magen nu. Trots att jag inte vill. Varför ska det vara så?!?

Lång dag på jobbet

Igår blev det en jättelång dag på jobbet. Normalt skulle jag varit där 07-16:30, men jag stannade till 19:30. Frivilligt. Det var kanske inte absolut nödvändigt, men det gjorde nog nytta! Vi hade nämligen kräftskiva för de gamla på min avdelning. Det var så roligt!!

Vädret var fantastiskt. Vi dukade långbord på uteplatsen, tände diverse olika lyktor, marshaller och facklor, pyntade bordet med rönnbär, blodlönnsblad, äpplen och blommor, dukade med kräftservetter och finporslinet... Det blev så fint! Det blir så annorlunda när personalen sitter ner med de gamla och blir deltagare i festen, istället för personal och hjälpare. Man kommer på en mer jämställd nivå, de gamla kommer inte riktigt i samma beroendesituation som de är i vanligtvis.

Jag satt hemma kvällen innan och gjorde ett sånghäfte:
(Ni måste klicka på bilden för att se vilka sånger jag valde)

(Jag ser att det är lite svårläst, men ni ser i alla fall vilka sångerna var)

Det föll väl ut, alla (de flesta i alla fall) kunde sjunga med, för det var sånger som de kände igen sedan gammalt.

Vad åts då? Räkor och kräftor till att skala själva, kräftstjärtar, ostpaj, nån sorts röra att ha till, nybakat bröd och sallad. Till detta dracks diverse drycker - vitt vin för de som ville, lättöl och läsk. Till kaffet åt vi äpplekaka som en anhörig hade bakat samt vaniljsås och för de som ville fanns det kaffelikör också. Vinet och likören gällde självklart inte personalen, men väl de boende!

Ni kan tro att vi hade det bra! Festen började kl 17 och vi satt ute ända till strax efter 19. Fantastiskt!

Helgen som var

Åh, helgen som var blev alldeles fantastisk!! På lördag morgon hämtade Carina mig, och så åkte vi till Helsjöns folkhögskola för att spendera dagen och natten där tillsammans med Come Together Gospel. Vi började med lite fika, sedan sjöng vi för fulla muggar hela dagen, endast med avbrott för middag och för eftermiddagskaffe. Det var många timmars sjungande det, mellan ca 10:30-17!

Det var också så att vi skulle sjunga "Heal the world", som jag har fått en vers på att sjunga. SÅ NERVÖST!! Första gången vi övade var det som att det knöt sig i hela bröstet på mig. Det kändes som att jag inte fick någon luft, som att jag inte kunde andas! Ja, som ni kanske förstår, så blev sångförmågan därefter också - alldeles pipig och dan, jag tänkte att det här går aldrig! Men efteråt, när kören hade sjungit färdigt, övade solisterna lite extra. Med hjälp av en annan körmedlem, som är alldeles fantastisk på att coacha, så gick det så småningom bättre.

På kvällen sedan lekte vi lite lekar, umgicks, pratade och myste. Så avslappnat och så härligt! Kvällen avslutades med en kvällsandakt i kapellet där på Helsjön, och sedan lite kvällsfika.

Så kom då söndagen. Trötta efter en lång och intensiv lördag, kändes det först som att rösten kommer aldrig att kunna bli så uppsjungen att det går att sjunga! Nervös för solot var jag ju fortfarande... Vi åkte till Horred kyrka efter frukost och utcheckning, och vi hade ca 1-1,5 timme på oss att öva innan gudstjänsten. Även på den övningen lät det lite sådär för mig under solot, även om det gick bättre än på lördagen. Vad värre var - jag glömde texten! Jag som hade övat och övat och kunde texten som ett rinnande vatten, plötsligt fick jag den välkända black-outen och orden bara försvann!

MEN gudstjänsten sedan blev helt magisk! Så gott, så härligt, så skönt! I kören brukar vi göra så att en del sånger sägs något om, särskilt om de är på engelska, och jag skulle säga nåt till "Heal the world". Inte för att jag först ville, jag tänkte att jag är nog med nervös och har nog att tänka på att sjunga, men så funderade jag lite på vad man skulle kunna säga, och så bestämde jag mig för att jag kunde göra det då. Det gick jättebra! Det jag sa var uppskattat och sången gick över förväntan! Jag bad till Gud och sa att det här blir precis så som Han vill ha det, det kommer att gå bra och det är för Honom jag sjunger. När jag väl stod där framme sänktes lugnet över mig. Jag gjorde som Katrin sa till mig - jag gjorde det jag vet att jag vill och kan, bara jag vågar. Gött!!

Nu är det kanske lätt att uppfatta detta som skryt - DET ÄR DET INTE!! Jag blev bara så glad att jag inte sjöng fel - även om jag naturligtvis är väldigt medveten om att mååååånga sjunger vackrare och bättre än mig. Hela gudstjänsten gick bra och att vi hade så roligt. Jag var inte den enda nya solisten, vi var faktiskt tre stycken, så det var förstås inte bara jag som var nervös. Men de gjorde en fantastisk insats - ja, hela helgen var härlig!

Åh, typiskt...

Tror jag håller på att få ett munsår på underläppen. Vill inte. Tycker inte om det. Det gör ont. Och syns. Och pryder inte sin plats. Om man säger så.

Jobbet idag var bra, men redan efter ett par timmar var jag så trött att det kändes som jag gick på ett gungfly. Typ. Jobbigt. Men det var roligt att träffa arbetskamrater igen, och de gamla också - även om jag jobbar på en sådan avdelning att de direkt inte har saknat mig, eftersom de inte vet att jag har varit borta, eftersom de inte kommer ihåg det... Det är verkligen ingenting att avundas, men ibland, nån gång emellanåt, hade det inte varit så dumt med ett guldfiskminne...

En del av er undrar när vi sjunger med kören på söndag, och vart. Vi sjunger kl 12 i Horred kyrka. Fast jag vet inte hur många sånger det blir, eller hur många heller för den delen. Men eftersom jag nu vet att jag har fått ett solo, så vore det såklart kul att få sjunga det, även om jag i så fall kommer att vara jättenervös. Det är både och i känslor, kan man säga! Men gospel är alltid trevligt, och oavsett tycker jag att ni kan göra er mödan värd att åka till Horred och lyssna på den fantastiska kör som jag har glädjen att få vara med och sjunga i. Det vore kul!

Imorgon jobbar jag 7-16:30, så jag ska faktiskt strax gå och lägga mig. Jag är verkligen aptrött!

Förresten, jag har klippt mig idag också. Jag blev som vanligt jättenöjd!

En sväng till Kinna

Ja, jag ska klippa mig om en stund, så jag ska strax åka en sväng till Kinna. Efter det blir det jobba för hela slanten. Idag vaknade jag återigen av att jag hostade, men jag är inte direkt slemmig längre - det är skönt det i alla fall. Klockan var bara halv sex när jag vaknade, jag satt väl uppe någon timme efter att ha tagit hostmedicin, sedan gick jag och la mig igen - ville inte riktigt vakna när klockan ringde, fast klockan var tio!

Solo

Jag ska få sjunga ett solo i gospelkören. Första gången ever som jag sjunger solo. Jodå, hyfsat nervös kommer jag att vara!! Är faktiskt inte det än, men jag vet att det kommer att komma. Men texten kan jag i alla fall som ett rinnande vatten, och melodin också. Det är tur att vi har övning hela lördagen, och så sjunger vi inte innan på söndagen. Då hinner nog det nervösa gå över, hoppas jag.

En gång har jag sjungit i en minigrupp med gospelkören, där jag och en tjej till sjöng altstämman, men då var jag ju inte ensam... Jag ska försöka tänka att jag inte är ensam nu heller, det är ju musikerna, ledaren och hela kören också ju! Den här gången är det första versen på Michael Jacksons "Heal the world" ska jag sjunga. Spännande!!

Frisk(are)

Ja, jag tror att jag får se mig som frisk nu. Friskare i alla fall. Jag hostade inte så jag blev blå då jag vaknade imorse. Jag kunde andas hjälpligt genom näsan. Och framförallt kom det inte så farligt mycket slem och äckel... Det är inte tillräckligt för att det ska vara värt besväret att krångla fram och tillbaka eller hit och dit med vårdcentralen i alla fall! Så jag tänker ge det ett försök och gå till jobbet imorgon eftermiddag. Det är skönt att jag börjar med kvällen, det brukar kunna vara ett lite lugnare tempo då.

Igår kom min häromdagen beställda mp3-spelare! De extra hörlurarna jag beställde var mycket bekväma att ha i öronen, och väskan är jättebra också - även om den snarare är till att ha om underarmen/överarmen än handleden. Det som var bra med väskan också var att man kan knäppa loss själva "påsen" som man har spelaren i, och med... hm... "öglan" kan man knäppa fast den i t ex en hank i byxorna. Bra! Jag har laddat den full med ljudböcker nu, så nog ska jag kunna promenera långt nu! Faktum är att det fick plats fem (!) böcker!! Det tog lååååång tid att ladda...

Resultat

Jag blev SÅ besviken idag på Sahlgrenska. Jag har bara gått ner 1 (!) kg de senaste 3 veckorna. Tråkigt. Visserligen har jag varit sjuk mer än halva tiden av dessa veckorna, och jag vet ju med mig att jag då och då har ätit mat, men jag tycker att jag har jobbat och kämpat, tänkt på vad, hur och hur mycket jag har ätit när jag väl har ätit, och ändå har det inte gett mer resultat än så.

MEN sköterskan jag har där är jättehärlig, lätt att prata med, engagerad och duktig, hon uppmuntrade mig till tusen och tyckte visst inte att det var konstigt med tanke på att jag har varit/är sjuk. Jag berättade att jag kom igång med motionen, att jag cyklar på motionscykeln varje dag 30 minuter.

"Oj, det är länge!" sa hon då, vilket gladde mig och fick mig att känna mig ännu nöjdare med det. Jag berättade också att jag har köpte en mp3-spelare. Hon höll med mig i att det gör det hela roligare, och bilden man har är väl kanske att man ofta tror att det ska vara så himla roligt att motionera, men det är det ju kanske oftast inte.

Däremot mår man väldigt gott efteråt, och det är väl snarare den känslan som får motivera istället för själva cyklingen/simningen/promenaden. Hon berättade att hon också har en mp3-spelare när hon promenerar, och hon rekommenderade att jag ska försöka välja "up-tempo-låtar" - det blir då automatiskt att man håller ett tuffare tempo under själva promenaden, och att kroppen får jobba mera. Bra tips!

Blodtrycket var i alla fall bra, 110/80. Jag kan inte säga att jag direkt lider av högt blodtryck, men det råkade vara högt just den gången jag var på läkarbesök, och då tyckte han jag skulle börja med tabletter. Knappt en vecka efter jag hade börjat med dessa var jag på sköterskebesök, och då var blodtrycket helt normalt. Enligt sköterskan hjälper inte tabletterna så snabbt, så min tanke är väl att jag inte direkt lider av högt blodtryck, men i väntan på operation eller annat beslut från läkaren, så har jag funnit mig i att jag får äta tabletterna.

Man kan väl sammanfatta det som så att jag är både nöjd och inte nöjd med besöket. Nästa besök är om exakt fyra veckor, och då banne mig ska det bli andra resultat!!

(O)klara besked?!

Ja, hörrni, ibland blir man inte klok på de där råden man får från vårdcentralen!! Märk väl att JAG har inte själv sagt att jag har influensa, sjukvårdsupplysningen däremot sa i onsdags att det lät som influensa, vårdcentralen i Sätila sa i fredags att det låter som influensasymtom, att jag då får ringa till Skene istället, för de tar inte emot patienter med sådana symtom i Sätila.

Idag ringde jag till Skene, för en tanke slog mig. Eftersom jag har det jobbet som jag har, och de gamla hör till en utav riskgrupperna, vore det inte bra om man kunde konstatera om det är influensa eller inte?! Ja, de har ju det systemet att man får knappa in sitt telefonnummer, så får man en ungefärlig tid då de kommer att ringa upp. Tjugo över ett ringde en sköterska - varpå jag drog hela baletten, hur det började, att jag hade pratat med sjukvårdsupplysningen, att jag hade pratat med vårdcentralen i Sätila och slutligen hur jag tänkte nu.

"Jag ser här att du hör till vårdcentralen i Sätila, du får vända dig dit", var väl det svaret hon hade att ge mig. Jag sa som det var, att jag hade fått svaret därifrån att de inte tar emot mig med mina symtom. "Så får de inte säga, då skulle vi ha hur många som helst som ringer hit till oss. Är det så, så får den sköterskan som gör den bedömningen ringa till oss och boka ett besök här i så fall". Japp, så vet man hur det ligger till...

Jag ringde alltså Sätila ännu en gång. Återigen - inte för att jag har blivit sjukare, jag tycker snarare att jag är på bättringsvägen, även om jag tyckte jag hade lite feberkänning igår kväll, och att jag fortfarande hostar och snörvlar. Framförallt ville jag reda ut: Hur länge smittar jag? Ska man ta något prov för att reda ut vad det är/om det är influensa, särskilt med tanke på mitt yrke?

Jag fick i alla fall prata med samma sköterska som i fredags, jag talade om att jag hade ringt till Skene, varpå hon säger: "Det kan du inte göra själv, då måste vi boka tid härifrån i så fall. Och några prover tas inte längre". Nä-häpp! Jag bara undrar - är det konstigt att man blir förvirrad och rådvill?! Jag sa till henne att jag främst vill veta hur länge man smittar. "Ja, smittar gör du så länge du har symtom", fick jag då till svar. "Så länge jag hostar och snörvlar då?" frågade jag. "Ja, så länge du har symtom, så smittar du."

Så frågade hon om jag har varit hemma en vecka redan, vilket jag ju har, fast jag skulle vara ledig enligt schema mån-ons denna veckan. Men om jag fortfarande har hosta och snuva på torsdag, så sa hon att då ska jag höra av mig, så kan hon ringa till Skene och hjälpa mig med sjukintyg.

Jag ringde jobbet efteråt och pratade med hon som är samordnare nu när chefen är föräldraledig. Jag sa som det var, att jag egentligen känner att jag är på bättringsvägen, men att jag hostar och snörvlar fortfarande, och att det enligt vårdcentralen fortfarande smittar då. Jag sa också att jag ju inte vill vara orsak till att någon av de gamla blir sjuka bara för att jag börjar jobba för tidigt. Hon förstod detta, och jag skulle höra av mig på onsdag kväll eller torsdag förmiddag om det var så att jag skulle vara hemma. Det är skönt att man har bra arbetskamrater!

Sahlgrenska

Idag ska jag in till Göteborg och Sahlgrenska för kontroll, i och med pulvrandet. Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig... I alla fall, jag får väl se det här som någon sorts nystart, det får bli till att ta nya tag från och med idag! Ni kan ju hålla tummarna om ni vill...

Skriver mera sedan när jag har kommit hem igen.

Mp3-spelare

Har äntligen fått handlat mig en mp3-spelare med väska och hörlurar. Väskan är en handledsväska, och hörlurarna har såna där silikonproppar som formar sig bra i örat.Jag tror det blir jättebra, och hoppas att den kommer imorgon på posten. Det får plats 4 GB på den, och man kan dessutom använda den som USB-minne.

Vill ha något att lyssna på när jag går ut på promenad, jag inbillar mig att det blir mycket roligare då!

Bättre idag

Jag säger bara det... BROMHEXIN - vilken bra hostmedicin. Har ni inte provat den, så gör det när ni får hosta. Den är i samma klass som Cocillana Etyfin, fast man blir inte så trött på den.

Jag lyckades sova inatt, trots att jag sov mellan 18-20 igår kväll. Ja, jag somnade sent, kanske vid ett-halv två, men sedan sov jag till halv åtta, då jag vaknade av att jag började hosta igen. Jag gick ner och tog morgondosen av hostmedicin, satt uppe en stund, och försökte sedan envist somna om igen. Det gick inte, så jag gick upp vid halv tio. Har dock inte gjort många knop här idag, och sedan sov jag dessutom på soffan mellan typ halv tolv och ett. Det var skönt och välbehövligt, eftersom det var så tidigt på dagen bör det inte heller påverka kommande nattsömn nämnvärt.

Imorgon ska jag till Sahlgrenska för kontroll, och jag är lite nervös, måste jag tillstå. Jag har ju inte direkt skött dieten de senaste... Ja, nästan två veckor! Drygt en och en halv har jag ju varit sjuk i alla fall... Jag tycker mig i alla fall känna skillnad i kroppen, så nog tror och hoppas jag att det har gett resultat i alla fall. Ni får hålla tummarna!

Jag känner mig inte helt "fit-for-fight" ännu, men jag märker att det är på väg åt rätt håll äntligen - det är skönt det!

Hosta

Jag tyckte igår att jag blev lite bättre, kände mig något piggare och fick ingen feber på hela dagen - mådde inte heller som att jag hade feber!

MEN - denna förbannade hosta som satte in istället!!! Usch, det var liksom ingen idé att gå och lägga sig ens en gång! Halv sex kom jag slutligen till ro, då hade jag provat ALLT - halstabletter, hostmedicin och varm mjölk med honung i. Fast jag somnade så sent, var jag ändå vaken både klockan sju och klockan åtta... Men sedan väckte Fredrik mig klockan ett, det var skönt!

Nu ska jag unna mig lite frukost. Det har gått lite upp och ner med pulvrandet denna veckan, oftast har jag egentligen varken ätit eller pulvrat... Har inte varit sugen... Har mest druckit vatten... Inte bra, jag vet! Fast de dagarna har det blivit litegrann att äta på kvällen i alla fall. Men det är konstigt, jag har varken varit sugen eller hungrig... Det är väl kanske så när man inte mår bra?

Nu nåt helt annat - ni som gillar gospel och lovsång, har ni lyssnat på Michael W. Smith någonting? Jag har bara ett ord: UNDERBAR!! Det finns hur mycket som helst på youtube, för den som är intresserad. Detta var vad jag sysselsatte mig med inatt när det inte var någon idé att ens försöka sova.

Kontakt med vårdcentralen

Jag har varit i kontakt med vårdcentralen nu. Jag förklarade att jag har känt mig dålig sedan i onsdags, att det började med halsont och allmän värk i kroppen, att jag fick snuva och hosta, att jag är slemmig, att jag igår och i förrgår har haft feber, inte när jag har vaknat, men att det har gått upp mot 38 och över det också framåt eftermiddagen. Det jag främst tänkte på är att det börjar kännas litegrann som när jag hade lunginflammation innan sommaren, och att det vore bra om någon lyssnade på mig.

Sköterskan jag pratade med tyckte även hon att det lät som nåt influensaliknande, och den gruppen av patienter tar de inte emot i Sätila längre tydligen, så då får man vända sig till Skene. När jag beskrev hur febern ter sig sa hon att det är typiskt för virusinfektioner. Såvida jag inte blir sämre på nåt vis eller får svårt att andas, så tyckte hon att jag skulle avvakta.

Nu har jag i alla fall gjort vad jag kan göra, och fått svar från både vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen att det egentligen bara är att avvakta och vänta ut. Men det vore gott om den "utväntan" vore färdig snart, jag är ganska trött på att må så här nu!

Vill bli frisk nu!

Ja, jag är ärligt talat trött på den här skiten nu! I morse vaknade jag utan feber, men så smått, så smått, så har temperaturen stigit, och nu har jag officiellt feber igen. Ja, läkarkonstens beteckning på feber ligger ca en grad högre än min beteckning på feber... I alla fall nästan, jag är en riktigt kylig donna! ;-) Men till och med enligt läkarna har jag återigen feber.

Jag ringde aldrig vårdcentralen imorse, eftersom jag inte hade feber på morgonen, men kanske ringer jag imorgon oavsett, kanske vill de ta en titt, jag vet inte... Imorgon är dessutom Fredrik hemma, och bilen är hemma, så det blir lättare att ta sig dit om det nu blir så.

Ja, jag fick ju ringa till jobbet också och tala om att jag inte kan jobba i helgen, fast det var vad jag hela tiden hade räknat med att kunna jobba... Tråkigt, jag vet ju att det ställer till med en hel del, både vad det gäller att hitta vikarier och att det är så viktigt för fast personal att få jobba med någon van på helgen, eftersom man är färre personal och verksamheten är mer sårbar. I alla fall, så har vi ingen vårdtagare på korttid just nu, och det är ju skönt i alla fall, att det "bara" är de ordinarie.

Nu sitter jag alltså och fastnar i dag-tv-träsket och repriser, det är ungefär det enda jag orkar göra - vandra mellan tv:n och datorn! Jag har faktiskt inte varit utanför dörren sedan i söndags, så nog börjar jag få lite av någon sorts känsla av att jag är i en - bubbla. Lite som klaustrofobi, typ. Fast ändå på ett trevligt sätt, jag menar, jag är ju ändå hemma!

Sjukvårdsupplysningen

Jag har fått feber idag, hade 38,5 när jag vaknade efter att ha legat i soffan i 1,5 timmar. Usch, det känns inget vidare, särskilt inte i dessa tider, när svininfluensan knackar på var och varannan dörr, om man får tro media. Jag ringde sjukvårdsupplysningen. Även om jag anser mig vara en tjej med båda fötterna på jorden, så blev jag lite orolig faktiskt när jag nu fick feber. Ena tanken var att jaha, är det influensan? Andra tanken var att - eftersom jag fortfarande får upp missfärgat slem när jag hostar - att det kanske behöver behandlas med antibiotika eller nåt.

Sköterskan som jag pratade med tyckte att det lät influensa-aktigt, men påtalade högst noga att såvida man inte har andra sjukdomar som gör en extra känslig är svininfluensan inte värre än vanliga influensor. Det media skriver gör bara att människor bli oroliga. Det kan jag skriva under på... Hon trodde inte att jag skulle behöva någon antibiotika, såvida jag inte får svårt att andas eller nåt. Jag tror hursomhelst att om jag har feber imorgon också, så ringer jag förmodligen vårdcentralen i alla fall. Så får vi väl se om de vill ta emot mig!

Svininfluensa?!

En kompis på facebook var trevlig nog att påpeka att svininfluensan börjar med halsont och torrhosta... Så mycket hosta har jag dock inte haft det senaste dygnen, däremot är jag alldeles tjock i halsen, jag bara kraxar när jag pratar... Alldeles slemmig är jag också, förkylningsslemmig, så att säga... Usch, inte alls trevligt! Jag ringde till jobbet innan och sa att jag är hemma imorgon också, jag hoppas att jag ska kunna jobba helgen i alla fall, har två dagar på mig att bli bättre. I alla fall jobbar jag helgen med underbara E, som är mycket förstående, rar och snäll, så det kommer säkert gå bra även om jag inte är på topp!

I alla fall, jag har fortfarande ingen feber, även om jag mår som att jag hade det. Lite frustrerande. Har man feber, så brukar det i alla fall vända och bli bättre...

Sjuk

Några dagar har jag haft skav i halsen, varit småtät i näsan och haft värk i öronen till och från. Feberkänning har jag också, fast jag hittills inte har haft någon feber. Det är faktiskt lite jobbigt att vakna på morgonen och vara helt övertygad om att man har feber, så stannar termometern på 36,4 grader. Mindre feber kan det ju knappt bli, liksom...

I alla fall, jag har trots detta funkat ganska bra i helgen, eller väldigt bra egentligen. Både på lördagen och söndagen var jag och Fredrik hos en arbetskamrat till mig och hjälpte henne med veden, och igår var jag mötesvärd i kyrkan - allt utan problem. Men inatt mådde jag inte alls bra... Värk i muskler och leder, inte träningsvärk, utan mer febervärk - sådär så man är öm och ojar sig bara man råkar stöta i... Dock ingen feber! Men uppepå detta har jag fått hosta också... Klockan fyra gav jag upp och ringde mig sjuk till jobbet, insåg att jag inte ens var på väg att somna. Detta trots att dagen hade varit fullspäckad!

Framåt sextiden somnade jag till slut, och sov då till elva. Frös och var täppt i näsan, men ingen feber. Dock tänker jag vara hemma imorgon också, så får vi se sedan. Jag har ju helgen denna veckan, då tänker jag jobba i alla fall, så jag måste försöka kurera mig lite...

Matmässigt går det ganska bra, fast jag har ätit litegrann mat i helgen. Om en vecka ska jag på kontroll igen på Sahlgrenska, jag hoppas verkligen att det har gett resultat. Eller att det har gett resultat vet jag ju, men jag vill att det ska synas MYCKET på vågen. Jag frågade Fredrik häromdagen om han tycker att det syns någon skillnad, och jag fick ett rungande JA till svar, det var ju roligt. Jag tycker det är svårt att se det själv... Han tyckte nog att det syntes mest över magen och litegrann i ansiktet. Egentligen ska man väl fota sig och greja, för att bli peppad senare när/om det inte skulle gå så bra nån period - men kameran är inte min bästa vän...

Ibland överraskar jag mig själv

Den senaste veckan har min plånbok var helt borta. Eller helt borta kanske jag inte ska säga riktigt, jag har inte tänkt på att leta efter den. Men vid ett par tillfällen har jag av någon anledning tittat i väskan efter den, och när den inte legat där har jag låtit saken bero - tänkte att den kanske låg i bilen, eller på byrån eller... Ja, ni vet, de där avlastningsplatserna som finns i alla hem! :-D

Igår gick det dock upp för mig igen att visst ja, jag har inte letat efter den, och hmm, undrar just var den kan vara... Plötsligt, när jag åkte hem från kyrkan, så slog det mig. Jag hade med den på Vendelsöarna. Eftersom jag inte hade någon väska med mig, hade jag den i ytterfacket på resväskan. DÄR kanske den är?! När jag kom hem kontrollerades saken, och mycket riktigt, den var där. I resväskan. KANSKE inte riktigt det mest naturliga stället att tänka på att leta, inte för mig i alla fall, och jag måste tillstå att jag blev både överraskad och faktiskt också ganska imponerad av mig själv att jag kunde komma på detta!

Dock är mitt bensinkort fortfarande borta. Puts väck. Fast jag vet när och var jag senast hade det i handen. Mycket knepigt, det blir väl till att ringa och beställa ett nytt kort!

Lägesrapport

Hur har det gått för mig de senaste dagarna då? Jag har varit på Vendelsöarna tillsammans med mina arbetskamrater och avtackat vår sköterska, och när vi var där både åt och drack jag. Men annars måste jag säga att det går bra.

Idag trodde jag att jag skulle sova länge, det gjorde jag ju inte... Kom på att Gud väckte mig nog för att jag skulle ut på promenad före jobbet, så jag fick min motion idag. Åkte till Hyssna och tog med Vippa på långpromenad i 50 minuter, sedan badade jag i sjön. Hur skönt som helst.

Nu väntar jobbet!

Förresten har jag fått sällskap i pulvrandet av två av mina systrar. Me like! Då får jag någon att kämpa tillsammans med!

Fundering...

OM jag köper mig en Big Mac, försvinner suget sedan då?!

How strong am I?!

Är faktiskt väldigt nöjd med mig själv för tillfället. Har varit i Hyssna hela kvällen, och när klockan närmade sig halv elva kände jag att "Hmm, en hamburgare på McDonalds hade inte vart så fel!!" Hungrigare och hungrigare blev jag, och när jag åkte hem, åkte jag ju inte hem. Jag åkte mot Kinna för att falla för hungern och frestelsen av en Big Mac.

Ja, så kom jag till Skene och insåg att jag hinner inte innan de stänger. Är Frölich öppet? (En gatukiosk, för de som inte vet, med väldigt goda burgare!) Jo, det såg öppet ut. Där kan man inte betala med kortet, så jag åker till minuten och tar ut pengar för att åka dit och köpa en burgare istället. Tillbaka i bilen efter att jag har tagit ut pengar utspelade sig följande konversation med mig själv. På riktigt. Högt. För alla att höra, om det nu hade suttit någon i bilen. Ja, Jessica, Elinor, Carina - ni vet ju! ;-)

"Men Annelie, vill du verkligen ha en hamburgare??" "Ja, det vill jag!" "Men behöver du en hamburgare?" "Nä, det gör jag inte..." "Men vill du EGENTLIGEN ha en hamburgare, om du tänker efter?!" "Nä, det vill jag inte..." "Vad ska du göra istället då?" "Jag ska åka hem, ta den resterande pulverdrycken som jag har kvar, och om jag fortfarande är hungrig då, så kan jag ta en macka!" "Ja, men då gör du det nu, åk hem, drick en dryck och se hur det känns sen!"

Här sitter jag nu, en timme senare, en dryck senare, men ingen macka senare. Stolt, nöjd och - faktiskt - lite mallig!

Semestern är slut

Ja, nu ska jag strax åka till jobbet och göra min första arbetsdag efter dryga tre veckors ledighet. Herregud, det känns som en evighet sen jag jobbade sist! Men... Jag trodde man skulle vara pigg efter semestern!! Åh, jag är så himla trött idag!! När jag la mig igår kväll, så kunde jag inte somna. Så jag låg och läste - alldeles för länge! När jag sedan släckte lampan, så bara det pirrade i magen och jag kände mig nervös och orolig inför arbetsdagen. Resultatet?! Ja, jag skulle tro att klockan till slut var över ett innan jag somnade. För att vakna tio i sex - tio minuter innan klockan ringde! Typiskt, jag hade blivit mycket gladare om klockan hade varit tre, och jag hade fått sova några timmar till...

Ändå satt jag och tittade på schemat igår och förberedde mig, och konstaterade att jag har ju ingenting att var orolig för!! Jag till och mer hörde mig för förra veckan om allt är som vanligt på jobbet, och det var det ju... Ja, jag är väl sådan av naturen litegrann att jag oroar mig. Oftast är det ju helt i onödan också! Just nu kan jag inte komma på en enda gång då oron har varit befogad... Men säg det till den när den gnager som värst i magtrakten!!

Äh, det ska säkert gå bra, det finns ingen anledning att tro något annat - ändå finns nervositeten. Den går inte att prata eller argumentera bort!

Wish me luck! ♥

Bättre och bättre dag för dag...

Ja, så känns det faktiskt, som att det går bättre och bättre dag för dag. Det började i förrgår, då gick det riktigt bra, igår gick det bra - även om jag var lite mer hungrig igår. Idag går det jättebra också. Härligt, det verkar som att det jobbigaste har gått över nu! Imorgon ska jag till Sahlgrenska och träffa sköterskan för kontroll. Inte för att jag tror att jag inte mår bra, men det känns ändå bra att de följer blodtryck och liknande.

Jag måste faktiskt få berätta också att jag har kommit igång att motionera så smått också, känner mig faktiskt duktig! Nån dag åkte jag till Hyssna och simmade ca 30 minuter i Lillasjön, jag har cyklat flera gånger på motionscykeln 30 minuter, och häromkvällen klippte jag gräset, det tog 50 minuter - jag försöker hålla mitt löfte till mig själv att motionera minst 30 minuter/dag. En dag har jag inte hållit det, det var den dagen då allt kändes kasst och jobbigt och tråkigt. Då gick det inte! Ja, förresten, en dag till i veckan, då motionerade jag inte, men då var jag, Carina och barnen i djurparken i flera timmar, så jag räknade det som motion.

Än så länge har här inte motionerats nånting idag, tänkte passa på senare när Fredrik är på Friskis, då ska jag sätta mig på motionscykeln framför friidrotts-vm. Jag har också kommit igång att sticka igen. I våras började jag sticka på en filt, det tar sin tid, kan jag säga... Det känns som att den inte kommer bli färdig inom den närmaste framtiden, men förhoppningsvis innan vintern i alla fall, så jag kan få nytta av den då. Den kommer att bli jätteskön!

Morgonfriss

Man måste ju älska mornar, eller hur?! ;-)

Nystart

Jodå, nu har jag börjat igen. Med pulvret. Den här gången med Sahlgrenskas överinseende. Jag har förstått att jag aldrig skulle gjort det på egen hand från första början, de vill hålla koll på en, så man mår bra och så. Det visste ju inte jag ju! Men fy, jag mår skit och piss, är hungrig och trött... Det värsta är att jag är hungrig. Varför måste man bli hungrig för?!? Min erfarenhet från förra gången är att det snart går över, hungerkänslorna, men jag ska ju stå ut så långt också!

Jag har i alla fall bestämt mig nu. Om jag blir erbjuden operation, vilket jag hoppas och tror, så ska jag tacka ja till den. Jag har ingenting att förlora på det, men allt att vinna. Säkert kommer det bli jobbigt och kämpigt, och säkert kommer jag att ha ont, men det kommer att gå över. Jag kommer att lära mig att leva med det.

Fram till dess är det så att ju mer jag klarar att gå ner i vikt, desto bättre är det. Så det är till att kämpa, men ååååhhh vilken kamp det är!!! Jobbigt, svårt, jobbigt, svårt, jobbigt, svårt och hungrigt.

I alla fall ska jag in på måndag för första kontrollen. Jag började en vecka senare än överenskommet, för det var så mycket annat den veckan - barnvakt måndag och tisdag, hälsa på Fredriks farbor på fredag och kräftskiva på lördag. Så jag sköt på det en vecka. Men sedan har jag skött mig. Nästan. Det var bara andra dagen som jag föll igenom lite, på kvällen, när jag blev för hungrig. Men sen har det gått bra.

Sista semesterveckan

Hjälp vad semestern går fort!! Och inte en enda gång har jag skrivit här, det är ju skamligt... ;-) Jag är inne på sista veckan nu, och på ett sätt ska det bli skönt att jobba - särskilt som ingen annan har semester den här veckan och det börjar kännas lite ensamt och ödsligt! Semestern har varit underbar, även om det kunde kanske ha regnat lite mindre. Det känns som att jag har varit ledig hur länge som helst!

Vi hade två veckor tillsammans, jag och Fredrik. Även om vi inte hade så mycket planerat, så har vi gjort en del ändå. Det är måste vara det bästa sättet att tillbringa semestern har jag kommit på - att ta dagen som den kommer, och när man känner för det, så hittar man på nåt!

Det bästa på semestern var nog ändå när jag och Fredrik åkte till Bornholm. Fredrik fick det av mig i födelsedagspresent, och det blev verkligen lyckat. Vi åkte tidigt på måndag morgon och kom hem på onsdag kväll. Vi fick med andra ord tre heldagar i stort sett, och det var dagar fyllda med sol och bad, promenader, god mat och dryck... Men framförallt AVKOPPLING!! Underbart var det! Vi bodde på ett pensionat i Sandvig, jag kan verkligen rekommendera det! Trevligt bemötande, fin omgivning och jättefin och god frukostbuffé. Mer kan man väl inte begära?

Utöver detta har vi varit en natt på Skummeslövsstrand Ekocamping. Vi utforskade dock inte campingen så nämnvärt, vi var där bara för att ha någonstans att sova när vi hälsade på Fredriks ena farbror som bor i Skummeslövsstrand. Det var också en trevlig tripp, dock lite stressat, för vi skulle på kräftskiva dagen efter. Så i stort sett blev det: packa upp tält, hälsa på Rolf, sova, packa ihop tält, handla inför kräftskivan, åka hem, hämta kräftor, åka till Hyssna, sätta upp tält, leka, äta kräftor och sova. Ungefär i den ordningen.

Men kräftskivan var verkligen jättelyckad, vi hade såå roligt. Jag lyckades såklart vara i det laget som förlorade lekarna, så i vanlig ordning får jag vara med och ordna lekarna till nästa år. Till min hjälp har jag Bengt-Ove, Hans (Lindas Hans), Christian, Torbjörn och Erik. Svårt att tro att detta supergäng förlorade, jag vet, men det gjorde vi i alla fall. Roffe hade ordnat lekarna alldeles utomordentligt, så där finns inget att klaga på! ;-)

Jamen, visst ja! Det allra första vi gjorde på semestern, det var ju ändå att åka till Vallersvik över dagen! Frida hade fyllt år, och vi åkte dit för att gratulera henne - de har alltid husvagn där ett par veckor på sommaren, och det brukar infalla med Fridas födelsedag. Dock inte i år, hon fyllde veckan innan, men vi åkte dit i alla fall när de var där, eftersom jag jobbade då hon fyllde. Det var en dag med sol, så vi passade på att bada också. Tyvärr var där en hel del maneter - havets värsta odjur om ni frågar mig! - så så mycket bad blev det nu inte. Dock mer av solning, det var härligt.

Dagen idag bjuder på en tripp till Borås djurpark tillsammans med Carina och barnen. Vädret är sol med växlande molnighet, här blåser lite grann, och jag tror det är perfekt väder för att gå i djurparken! Jag läste på deras hemsida att de har tre lejonungar som föddes 18 juli. Varje dag mellan 12-14 kan man titta på dem, jag hoppas att vi kommer hinna det. Det är inte säkert, för Carina slutar jobbet kl 12, vi får väl se. Det är inget kul att stressa heller ju!

Sommar och sol och längtan efter semester

Vilken härlig ledighet jag har haft efter helgen! Ja, måndag gjorde jag inte så många knop, jag åkte inte ens och badade. Gick inte ur pyjamasen på hela dagen! Men tisdag och onsdag har varit jättesköna! I tisdags åkte vi till Vallersvik och hälsade på familjen Struxsjö - Frida fyllde år förra veckan, och vi åkte dit för att gratulera henne. Och för att bada och sola, såklart! ;-) Det var verkligen jätteskönt väder, strålande sol, och inte kallt i vattnet. MEN maneter så långt ögat kunde se!! Fy, jag verkligen ogillar dessa geléiga äckliga varelser, varav en del bränns och de andra bara är sytliga. Usch! Så jag gick väl i knädjupt ungefär - vilket är en bra bit ut, med tanke på att det är väldigt långgrunt - sedan vände jag om. Då blev det för mycket att hålla reda på! Som tur är finns där en utomhusdusch, så jag svalkade mig där då. Det gjorde att vi kunde ligga och ha det jättegott på stranden!

Senare gick vi en bit längre bort med hundarna, där de får bada. Ja, Mimmi badar ju inte, hon kliver knappt i vattenpölar ens, men Märta njöt av vattnet. Där var faktiskt färre maneter. Där var maneter, men MYCKET färre, så till och med jag kunde njuta av vattnet. Fast jag är verkligen inget "fan" av saltvatten. Man blir bara kletig och klibbig och känner sig inte ren på nåt vis efteråt. Avsvalkad, javisst, men inte ren.

Igår låg vi i Flohult, vid Lygnerns strand. Åh, vad mysigt! Vilken kontrast från havet! Inga bekymmer om maneter, ren och fräsch känner man sig efteråt. Underbart! Så jodå, nu har jag fixat mig en skaplig solbränna! Jag struntade i att smörja mig, nämligen. Dumt? Nja, bara om man bränner sig, och det har jag inte gjort. Inte så jag har ont i alla fall. Men lite rödaktig är jag i huden, det kan jag inte sticka under stol med! Men man känner sig sådär härligt somrig nu, och jag som inte ens har semester än!

Jag har ordnat födelsedagspresent till Fredrik nu också. Han vet inget om det, såklart, så jag kan inte skriva vad det är än, men det kommer bli så bra. Det är till mig också, kan man säga, men till han med. Kryptiskt? Jo, men han läser här ibland, och jag kan ju inte avslöja i förväg vad det är!

Åh, jag vill också ha semester!!! Får vänta en vecka till, sedan har jag semester. Ja, faktiskt exakt en vecka! Torsdag nästa vecka slutar jag kl 14, och sedan är jag leeedig!! I tre veckor!! *längtar* Vi får två veckor tillsammans, jag och Fredrik. Lite miss i planeringen från min sida, men det är inte mycket att göra åt. Jag trodde han hade senare semester än vad han hade, och då tog jag tre veckor ihop med honom - men det visade sig sedan att han hade semester en vecka tidigare än vad jag trodde, vilket gav oss två veckor tillsammans. Jaja, det får bli bättre en annan gång!

Nä, vänner, nu väntar jobbet. Jobbar halv ett till nio idag. Det är ganska skönt med kvällarna egentligen! Förmodligen kommer jag avsluta dagen med ett dopp i sjön, jag är alltid varm på kvällen när jag har jobbat. Finns det något härligare än att dyka i och känna vattnet svalka av hela kroppen? Tror inte det...

Hittad!

Tack och lov är vårdtagaren funnen igen, utanför Fjärås. Det är en rejäl promenadsträcka att gå! Personen hittades vid halv tre inatt, hade jag ringt lite senare än vad jag gjorde, så hade jag kunnat somna gott sedan. Nu var jag vaken läääänge! När det händer såna här saker, då är det inte så lätt att låta bli att ta med sig jobbet hem...

Idag händer inte mycket. Fredrik är iväg och handlar frukost nu, och efter det ska jag in till Kinna och ta en titt i kyrkan - min grupp har ansvar för städ och fika den här veckan.

Igår fyllde Frida 11 år, min goaste väninna Pias yngsta dotter. De ska ner till Vallersvik på semester, och nästa vecka åker vi dit över dagen för att gratulera. Tro det eller ej, men jag hittade present till henne igår, så det slipper jag jaga runt efter idag. Skönt! Jag tror att hon kommer gilla den, jag hoppas det i alla fall. Men om den fanns med på önskelistan eller inte, det tänker jag inte avslöja! ;-)

Frukost var det, ja! Nu har Fredrik återkommit från Kooperativa med riktig helg-lyx-fin-frukost - frallor och goda pålägg. Mums!

Orolig

När vi kom hem ikväll, efter att jag hade hämtat Fredrik på jobbet, så mötte vi en polisbil. Precis hemma. Den stannade oss precis när vi skulle svänga in på gårdsplanen. De sa att de letade efter en person, och jag tänkte med en gång på farbrorn som bor i skogen ovanför oss. Det var inte han, det var en vårdtagare från jobbet! Så de frågade varifrån vi kom nu, vi sa som det var att vi kom från Björketorp, och att vi inte sett någon på vägen. Inte för att vi höll utkik heller, men vi bör ju ha sett om det hade gått någon där. Det luriga är väl att personen kanske ligger i något dike någonstans, det kan man ju aldrig veta... Samtidigt med oss kom en annan bil, och det visade sig att det var en arbetskamrat till mig som var ute och letade. De hade inte heller sett personen!

Ja, så nu sitter jag här och är orolig!! Personen försvann ca klockan 20 ikväll, och då när vi kom hem var klockan strax efter 23. Jag tänkte först att jag skulle åkt ut och letat jag också, men nu är det helt mörkt ute, och man ser ju ingenting. Man har ju hört talas om att gamla människor virrar bort sig, och sedan hittas de i närområdet. Vi får väl hoppas att det blir så i detta fallet också. Tyvärr är det ju inte alla gånger som det slutar bra, och det är ju det man främst tänker på och är orolig för. Tack och lov är det inte kallt ute, men alla gånger hjälper inte det...

Nä, nu ska vi tänka positivt och tro att det ordnar sig! Nu är klockan snart 01, och jag var tvungen att ringa och fråga innan jag går och lägger mig om de hade hittat den försvunna personen. Det hade de inte. Grubbel, grubbel, lär det bli hela halva natten!! Stackars, stackars människa, ensam, vilsen, kall i mörkret...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Eftersom jag ändå inte kunde somna, så har jag varit ute och kört med bilen nästan en timme nu. Men jag ser ju ingen någonstans... Ringde till jobbet för att kolla läget, men personen har fortfarande inte gått att finna. Tydligen har polisen kopplat in militären, ordnat en sambandscentral på jobbet, och troligtvis kommer också orienterare att springa runt här snart och leta. Nu måste jag försöka att somna, jag ska ju trots allt jobba imorgon och hela helgen!

Gode Gud, måtte de finna personen snart!!

Midsommarhelgen

Hej Vänner! Ja, återigen har jag inte skrivit på ett tag. Midsommarhelgen var underbar! Jag jobbade midsommarafton kl 07-16:30, men lyckades sluta kl 15. Vi hade ett härligt firande tillsammans med de gamla, det var jättemysigt. För det första tar man fram de fina sommarkläderna, så de får känna att det är helg och fest. Nattpersonalen hade dukat fint, och plockat in sommarblommor och satt på borden. På förmiddagen klädde vi midsommarstången, och fick upp den också! Vi dansade inte precis så mycket, men vi sjöng flera sommarsånger och några sånger till. Middag var såklart sill och potatis, samt jordgubbar och grädde. Mysigt och gott!

På eftermiddagen sedan åkte jag och Fredrik ner till familjen Anderssons stuga. Där känner man sig ganska hemma, då det var vår familjs stuga när vi var små! Fast den är ombyggd och moderniserad en hel del! Familjen Anderssons grannar hemma i Hyssna var också där, så pga sängplatsbrist, tältade jag och Fredrik i trädgården. Även det var mysigt! Vi hade hopalägg på kvällen, Bengt-Ove grillade älgfilé och älgrev, jag hade gjort en potatisgratäng och grannarna hade gjort en jättegod sallad. Toppen!

På kvällen sedan skulle vi spela kubb. Barnen började lite tidigare, och det hände så att en flicka råkade få en kubbpinne i pannan, och spräckte upp ett sår. Blodet rann och rann, och båda flickorna var jätteledsna. Den ena för att blodet rann och det gjorde ont, den andra för att hon hade orsakat det hela... Och för att de blev rädda, såklart! Som tur var slutade det snart blöda, flickorna blev glada igen och vi gick ut och spelade kubb. Oturligt nog vann killarna, men vi tjejer hade nog en större och bättre laganda i vårt lag, det vår jag nog säga! ;-) Roligt var det i alla fall.

På midsommardagen blev det lite promenerande nere vid havet. Åh, vad mysigt! Det var inte kallt, men det blåste en hel del. Nere vid stranden passade jag på att ta lite foton med mobilen.

Vippa

Erik

"Det susar i säven"

Sommarstövlar

Fredrik och jag

Sommarsol i grönska

Barndomens krabbfiskarbryggan minner om svunna tider...

Strandfynd
Torrlagd brygga

Carina du fina, må solen den skina!

"Ska vi plocka körsbär i din trädgård..."

Maja