Blandade känslor

I måndags var det så dags för ett litet besök på Sahlgrenska igen. Jag ställde klockan på 8, tänkte försöka komma iväg vid 9, men skulle inte vara där förrän kl 11. Men jag gillar att ha gott om tid på mig när jag åker dit, man vet aldrig med trafiken och köer och rödljus hur det flyter på. Så vaknade jag förvånad utan att klockan ringde! Kikade på klockan och tänkte att den måste gå fel... Tittade på Fredriks klocka och såg att nä, den gick rätt... Klockan var halv 10!! Det konstiga var att jag hade stängt av klockan, jag hade inte bara snoozat. Förklaringen måste vara den långa arbetshelgen jag hade i kroppen! Ja, ni kan kanske ana hur bråttom jag fick...

Halv 11 var jag i alla fall på plats i den stora staden, trafiken flöt på jättebra, t o m rödljusen var på min sida. Jag fasade för blodtryckskontrollen, men det var faktiskt 110/75, lägre än på länge, dock inte mycket. Hur hade det gått med vikten då? Ja, jag vet ju att jag slarvade mycket första veckan, tog mig själv i kragen ca 1,5-2 veckor före besöket, och vågen stannade på -7 kg! En smärre gräns har passerats, då jag därmed sedan januari har gått ner 25 kg. Känner mig lite nöjd, faktiskt.

Jag frågade sköterskan lite hur det ligger till med väntetider innan operationen kan bli verklighet. Det känns lite så att jag vill att det ska hända NU, eftersom jag har bestämt mig. I alla fall vill jag ha ett besked, så jag kan ställa in mig på hur länge jag behöver vänta. Det är bättre att veta...

Hon hade inga klara besked att ge om detta, men hon pratade om flera år... :´( I november är det 1 år sedan de tog emot remissen. Det känns lääääängesedan!! I februari har jag återigen tid med läkaren, och jag hoppas verkligen att han ska ha lite mer klara besked att ge mig då.

Idag pratade jag på msn med en tjej som jag lärde känna när jag gick på samtalsgrupperna hos dietisten. Hon har gjort en operation, och det senaste året har hon gått ner 43 kg. Det är alltså väldigt effektivt!! Jag frågade henne hur länge hon fick vänta, men hon kommer inte ihåg riktigt. Hon vet att sedan hon hade varit på informationsträff på sjukhuset, så fick hon vänta 10 månader. Men hon kommer inte ihåg hur länge hon hade väntat före den träffen då.

Ja, så det var med lite blandade känslor jag gick därifrån... Jag vet ju att man kan operera sig privat också, men då kostar det därefter också, omkring 100 000 kr. Men då är väntetiden några veckor istället för år! Men pengar växer som bekant inte på träd, så det är ju inget alternativ för mig, precis... Men önska kan man ju!