En bra dag

En bra dag har det varit idag!! Först och främst fick jag sova ut, det är alltid skönt. Vaknade framåt halv tolv, tror jag. Jo, det är länge, men jag var vaken länge också! Jag hör till dem som har svårt att komma i säng på kvällen/natten när jag vet att jag får sova dagen efter. Då är jag lätt uppe till både två och tre!

I alla fall, efter lite facebook-uppdaterande (jo, jag är nog lite beroende, jag) och efter lite kaffedrickande, så körde jag Fredrik till Björketorp. Han hjälpte Hans idag med att tömma förrådet, och att sedan köra grejerna till Hindås och få in det i det ännu mindre förrådet. Jodå, det blev fullt - och mer ändå, enligt Fredrik.

Ja, jag släppte av Fredrik, och sedan åkte jag till Kinna och handlade lite. Min grupp har hand om kyrkfikat imorgon. Eftersom det är smu-gudstjänst och många barn medverkar, både scouter och förskolebarnen, så tänkte vi oss korv och bröd. Det är ingen riktig fikatid för barnfamiljer när klockan närmar sig halv tolv, då är det mera lunchdags. Jag köpte korv till ett helt kompani, men det går ju att frysa om det blir över, så jag tänkte att det är lika bra att ladda upp!

Eftersom Fredrik ändå inte var hemma och jag inte hade några andra planer, så åkte jag på vinst och förlust en sväng till Örby. Nädå, det är aldrig någon förlust att åka dit!! Idag var dessutom Vincent där, jättemysigt! Vi spelade ballongspelet, lekte med lera och lekte med leksaker. Min fina brorson är hos sin mamma varannan vecka, och med huvudet fullt av andra saker håller jag aldrig reda på när han är hos pappa eller inte - men idag var han det! Jätteroligt när man får chans att knyta an till varandra, Vincent och faster! Jag passade på att filma och ta lite kort också, så varsågoda! :-)

De är från när vi lekte med lera. Först bakade vi kakor, men sedan gjorde jag en orm och en spindel till honom, så lekte vi med dem. Kul! Som ni kanske förstår, försökte jag sedan få till ett fint kort på honom. Det är ju väldigt lätt när man heter Vincent och är på värsta spexhumöret, och bara ska räcka ut tungan, se tokig ut eller blunda med ena ögat hela tiden!! Haha, han är så skön kille, Vincent!

Leker med ler-orm och ler-spindel

Leker även här med ler-orm och ler-spindel

Jodå, jag vet att det är suddigt, men det är inte lätt att få ordentlig skärpa på en Vincent som rör sig HELA TIDEN!

♥ Fasters fina Pallevante ♥

Tok-Vincent!!

Tok-Vincent!!

Haha, han glömde av att toka sig när farfar kom!

Kan ju inte titta med båda ögonen samtidigt, särskilt inte när jag ber om det... ;-)

Snygging!

Räcker ut den fin-fina tungan. Allt för konstens skull.

Fjant! :-D

Äntligen ett kort som blev bra!!

Smakprov på hur det går till när man leker med ler-orm och ler-spindel. Ifall ni missar vad han säger, så simmar de, och sedan "jag kommer tar dig!"

Jag är medveten om att jag säger fel i klippet. Vincent pratade om flugOR, och jag skulle fråga om flugA. Det blev dock flugO... :-D

Efter besöket i Örby åkte jag en sväng till familjen Claesson-Christenssen! Jättemysigt var det där också, även om de både bakade och lagade mat, och jag blev hungrig. David hade kusinen på besök, så han lekte mest med honom, men litegrann fick jag prata och busa med honom i alla fall. Jag och Elinor pratade lite skola och bebis, och det var mysigt! Dock fick jag inga foton därifrån, tänkte inte på det riktigt.

Valpisvaktarveckan i bilder

Spotify

Åh, jag är så nöjd och glad - jag hittade en sida med en guide som talar om hur man gör för att få Spotify! Klicka på länken, så kommer ni dit.

Det var jättelätt att fixa, bra förklarat och gick fort också. Jag är rädd att jag kommer att utveckla ett nytt beroende nu... Jag äääälskar musik i allmänhet och vissa genrer mer i synnerhet - jag är jättenöjd, nu kan jag sitta och söka, lyssna, spara listor... Toppen!!

Ja, så nu sitter jag här och listar ut och klurar och funderar hur allting funkar. Det är inte så svårt faktiskt. Massa gospel finns det... :-D

Lättirriterad...

Ja, det är jag. Hela helgen har jag varit det. Lättirriterad! Usch, det är jobbigt! Men det känns ändå lite bättre nu, mot häromkvällen, då jag bara ville gråta hela tiden... Jag vet ju att jag har min familj och jag vet vilka vänner som är viktiga för mig, och jag vet att det är ömsesidigt. Det bara inte känns så alla gånger...

Igår var jag och Fredrik på bio, vi såg "Flickan som lekte med elden". Tyckte att det var bra, tyckte att även den här följde boken bra, men fick trots det en känsla av att det fattades något. Men det är så länge sedan jag läste boken, så jag kan inte komma på vad... Kanske är det bara en känsla jag fick, Fredrik kunde inte heller komma på nåt som fattades... Den var bra i alla fall, helt klart sevärd. Jag ser fram emot nästa film!

Ikväll ska vi sjunga gospel i Ubbhult. Som vanligt ser jag fram emot det. Jag ska sjunga solo igen, och såklart är jag nervös. Men jag ska försöka vila i att det gick bra förra gången, och ha förtröstan till att det kommer att gå bra även den här gången. Det är alltid en kick att sjunga, och jag brukar vara på mycket bättre humör efteråt, så jag ser verkligen fram emot det.

Ledsen :´(

Jag känner mig lite ledsen ikväll. Började fundera, och har man väl börjat, så är det svårt att sluta. Det finns människor i mitt liv som jag älskar och som är viktiga för mig. De är inte så många, men desto viktigare är de. På den senaste tiden har jag upplevt eller fått känslan av att de glider längre och längre ifrån mig, och det gör mig så oerhört ledsen och fyller mig med en känsla av saknad och tomhet.

Hela pulverhistorien gör mig förmodligen både mer känslig och tröttare. Jag måste bättra mig på att tala om för människor att de är viktiga, måste bli bättre på att höra av mig och bara prata, och jag måste bli bättre på att "bara titta förbi". Som bosatt på landsbygden upplever man inte ofta, eller egentligen aldrig, att folk "har vägarna förbi", det är i stort sett alltid planerade besök, och kanske också desto färre.

Sanningen att säga känner jag mig nog helt enkelt ibland både ensam och bortglömd. Som sagt, jag tror att pulvrandet gör mig mer känslig, nedstämd och trött, kanske är det därför dessa känslor kommer nu. Men även om jag har en tänkbar förklaring gör det inte känslorna desto mindre verkliga.

I måndags var det Fredrik som föll offer för mina utspel och min trötthet. I tisdags när han kom hem från jobbet hade han en bukett röda rosor med sig till mig. Jag vet inte hur jag har förtjänat att få en så fin sambo och fästman, han är underbar. Han gör så mycket för mig, och jag älskar honom så mycket!!

Blandade känslor

I måndags var det så dags för ett litet besök på Sahlgrenska igen. Jag ställde klockan på 8, tänkte försöka komma iväg vid 9, men skulle inte vara där förrän kl 11. Men jag gillar att ha gott om tid på mig när jag åker dit, man vet aldrig med trafiken och köer och rödljus hur det flyter på. Så vaknade jag förvånad utan att klockan ringde! Kikade på klockan och tänkte att den måste gå fel... Tittade på Fredriks klocka och såg att nä, den gick rätt... Klockan var halv 10!! Det konstiga var att jag hade stängt av klockan, jag hade inte bara snoozat. Förklaringen måste vara den långa arbetshelgen jag hade i kroppen! Ja, ni kan kanske ana hur bråttom jag fick...

Halv 11 var jag i alla fall på plats i den stora staden, trafiken flöt på jättebra, t o m rödljusen var på min sida. Jag fasade för blodtryckskontrollen, men det var faktiskt 110/75, lägre än på länge, dock inte mycket. Hur hade det gått med vikten då? Ja, jag vet ju att jag slarvade mycket första veckan, tog mig själv i kragen ca 1,5-2 veckor före besöket, och vågen stannade på -7 kg! En smärre gräns har passerats, då jag därmed sedan januari har gått ner 25 kg. Känner mig lite nöjd, faktiskt.

Jag frågade sköterskan lite hur det ligger till med väntetider innan operationen kan bli verklighet. Det känns lite så att jag vill att det ska hända NU, eftersom jag har bestämt mig. I alla fall vill jag ha ett besked, så jag kan ställa in mig på hur länge jag behöver vänta. Det är bättre att veta...

Hon hade inga klara besked att ge om detta, men hon pratade om flera år... :´( I november är det 1 år sedan de tog emot remissen. Det känns lääääängesedan!! I februari har jag återigen tid med läkaren, och jag hoppas verkligen att han ska ha lite mer klara besked att ge mig då.

Idag pratade jag på msn med en tjej som jag lärde känna när jag gick på samtalsgrupperna hos dietisten. Hon har gjort en operation, och det senaste året har hon gått ner 43 kg. Det är alltså väldigt effektivt!! Jag frågade henne hur länge hon fick vänta, men hon kommer inte ihåg riktigt. Hon vet att sedan hon hade varit på informationsträff på sjukhuset, så fick hon vänta 10 månader. Men hon kommer inte ihåg hur länge hon hade väntat före den träffen då.

Ja, så det var med lite blandade känslor jag gick därifrån... Jag vet ju att man kan operera sig privat också, men då kostar det därefter också, omkring 100 000 kr. Men då är väntetiden några veckor istället för år! Men pengar växer som bekant inte på träd, så det är ju inget alternativ för mig, precis... Men önska kan man ju!

Ätsugen

Jag är ätsugen typ hela tiden. Inte jättehungrig. Kanske inte ens hungrig alls. Men ätsugen. Väldigt ofta. Nästan. Hela. Tiden. Det är bara för att mat är så himla gott. Det finns mycket som är gott, godis och annat, men MAT - det är gott. På riktigt.

Ja, i alla fall, jag försöker tänka så här: Jag är ätsugen, men INTE sugen på att äta. Alltså så här: Jag är ätsugen, jag har suget i mig att äta, något vill tillfredställas med mat, jag vet inte vad riktigt, men suget finns. Däremot är jag inte sugen på att äta. Alltså, jag vet ju vad maten gör med mig, om jag skulle äta varje gång jag blir sugen. Det är inte bra för mig. Alltså är jag inte sugen på att äta, även om jag är ätsugen.

Med äta menar jag inte just och bara hela portioner med mat, jag menar också det som är så lätt att stoppa i munnen mellan måltiderna, kakor och snacks av olika slag, godis som ligger framme, sötsaker, smörgås osv. Det här fenomenet att ta en portion mat till fast man egentligen är mätt. Vad handlar det om?! Det är ju så fånigt och så dumt - men också så svårt att låta bli.

Detta är vad jag kämpar mot, detta är vad som ställer till det för mig, detta är vad jag ogillar och mår dåligt över. Det borde vara en befrielse för mig att pulvra, och på ett sätt är det det, men samtidigt - jag saknar MAT! Plötsligt kan jag komma på att "Åh, vad längesedan jag åt det eller det" och så sätter sig suget och den tanken i huvudet, och det är jättesvårt att släppa tanken. Och istället för att äta av det eller det, så försöker man få bort suget genom att stoppa annat i munnen - vilket såklart inte hjälper!

Samtidigt finns det en lättnad med att pulvra, för att jag behöver inte bekymra mig över vad som ska ätas och inte, jag vet ju redan på förhand att jag SKA INTE stoppa nåt i munnen. Tyvärr slinker det ner nåt i munnen emellanåt ändå, men den senaste veckan, som jag skrev i tidigare inlägg, har faktiskt gått bra. Jag vägde mig hos min syster förra veckan och hos mamma igår, och enligt de vågarna har jag i alla fall gått ner 5 kg, det var skönt att få ett kvitto på att det man gör funkar.

Trots detta har jag dåligt samvete idag för att jag åt igår. Dels åt jag lite tårta hemma hos Elinor, hon fyllde ju år, och eftersom jag arbetar i helgen kan jag inte komma på kalas då. Dessutom åt jag 1,5 smörgås på torsdagsgruppen igår, med diverse goda pålägg på. Bara för det mår jag inte toppen idag, det ligger och gnager i bakhuvudet och irriterar mig. Men jag måste släppa det nu, och se fram emot helgen då jag ska jobba och pulvra och sedan ska jag se resultatet på måndag då jag ska till Sahlgrenska. Hoppas jag.

Bra vecka

Den här veckan har varit bra - än så länge! Jag har väl tagit mig själv i kragen när det gäller pulvrandet - ska ju till Sahlgrenska igen på måndag, det vore så pinsamt om det inte har hänt något på vågen då! Det är ju dock inte så att jag gör det för någon annans skull än mig själv, men de lägger ju ändå ner tid och resurser på mig, så nog känner man ett visst ansvar. Jag bara önskar jag kunde tänka så även de första två veckorna och inte bara tredje...

Idag fyller min fina lillasyster 26 år. GRATTIS ELINOR!! Jag ska strax åka och handla present, och i eftermiddag ska jag dit på lite kalas. Jag sa till henne att jag äter inte precis något, men kanske liiiite då, eftersom det är kalas... Egentligen är kalaset på söndag, men jag jobbar hela helgen, så det funkar inte så bra då.

Jag längtar och ser fram emot torsdag om tre veckor. Då ska jag och några arbetskamrater åka till Varbergs kurort och få oss lite behandlingar. Vi får en tusenlapp från kommunen i personalvårdande aktiviteter. De flesta var i Helsingborg i veckan, men några av oss ville hellre åka på SPA. Det ska bli skönt! En heldag med lunch, två behandlingar och tillgång till bad, bastu och gym kostar 1150 kr, så vi får lägga till lite själva då. Det ska bli så härligt!! Jag har valt en delkroppsmassage och en behandling som hette "Skönare fötter". Funderar lite så här i efterhand om jag ska våga visa upp mina fötter, men de är nog vana... ;-)

En annan sak som jag ser jättemycket fram emot är bio och resturangbesök med min fina väninna Pia. Hon fick det av mig när hon fyllde år i januari, men tiden går fort, och det har inte blivit av ännu. Men nu förhoppingsvis har vi hittat en film som vi vill se och ett datum som kan passa. Som du skrev Pia, det kallas visst KVALITETSTID!