Min lilla feberkänning och hosta ledde till lunginflammation. Det är längesedan jag var så dålig! Febern låg mellan 38-38,5 onsdag, torsdag, fredag, men när jag vaknade på lördag morgon hade jag 39,8. På morgonen. Jag som normalt kan ha allt mellan 35,8-36,5 på morgonen!! När jag får så mycket feber, så bara jag kräks, så fort jag försöker få i mig något. Med resultat att jag varken fick i mig dryck eller febernedsättande tabletter. På hela dagen typ. Jag ringde till slut jourvårdcentralen i Skene och fick komma - där kunde de konstatera lunginflammation, och jag fick antibiotika. Färden dit var ingen rolig lek, kan jag säga! Så fort Fredrik gasade, svängde eller bromsade för häftigt (i mitt tycke) så sög det till i magen, och jag fick sitta och svälja för att inte kräkas. På hemvägen gick det dock inte att hålla tillbaka längre, utan han fick stanna mitt i byn så jag fick gå ut och kräkas. Jobbigt!!
Igår hade febern i alla fall sjunkit något, eller ja, morgontempen var 2 grader mindre faktiskt, en avsevärd skillnad! Men sedan låg febern runt 38 hela dagen. Idag har jag hållit febern mer stången med alvedon, men den är inte så hög heller. Däremot är jag så fruktansvärt trött. Jag var iväg till apoteket och hämtade ut antibiotikan, jag fick ju med mig i lördags så det skulle räcka till idag på morgonen. Kände mig förhållandevis pigg idag, så jag sa till Fredrik att han inte behövde stressa innan jobbet och göra det, utan jag kan åka till Sätila sedan. Det gjorde jag, sedan var jag helt slut när jag kom hem.
Jag ringde jobbet i lördags och sa att jag är hemma måndag och tisdag i alla fall, men idag känner jag, att det vete katten om det räcker... Jaja, det är bara måndag idag, imorgon är en ny dag, och vem vet, jag kanske mår mycket bättre... Jag kan vara hemma onsdag också, men fr o m torsdag krävs det läkarintyg... Jaja, vi får se, kanske kommer det inte behövas!
Jag börjar i alla fall se ett liv bortom det miserabla tillstånd jag har befunnit mig i de senaste dagarna, och det är en lättnad. Det är så jobbigt på nätterna, för så fort jag lägger mig ner, så blir rossligheten värre, och jag hostar. Och hostar. Och hostar. Inte konstigt man är trött om dagarna!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
oj! stackars dig!! Lunginflamation kan väl ta rätt lång tid att bli bra ifrån ahr jag för mig. Ta de lugnt, och gå inte till jobbet för tidigt! kram
Förstår att det känns bra att du ser en ände på det. Men jag håller med Elinor, lunginflammation är lurigt. Ta det lugnt och känn efter så du inte går tillbaka för tidigt. Kram.
Skicka en kommentar