Förvåning och förundran

Jag fick mig en riktigt ordentlig promenad innan, jag, Erik och Vippa gick långa rundan. Med Erik tar det ca 1,5 timme. Utan Erik skulle jag tro att det tar... Nä, jag kommer inte ihåg faktiskt... 50 minuter? Kanske vet du, Carina? Men det var mysigt i alla fall, dagen har varit solig och jättefin, men vinden är oooo såååå kall!! Fast jag hade ordentligt med kläder på mig - mössa, halsduk, vantar och dubbla byxor!

Åkte till kören sedan, och var med och sjöng på passionsgudstjänsten. Det gick bra, men så fort vi hade sjungit första sången, så kände jag att jag fick ont i halsen och feberkänning. Vad är detta?! Så plötsligt?! Det var som det bara föll över mig. Tänkte först stanna övningen ut, för vi skulle ha övning efter gudstjänsten, men jag orkade inte, jag åkte hem.

Väl hemma kunde jag med en stor dos förvåning och förundran konstatera att ferberkänningen var ingen inbillning. Märkligt hur snabbt det kan fara över en!!

Jag kommer vara hemma från jobbet imorgon, förutom när vi har avdelningsmöte. Jag är rädd att om jag missar det mötet, så kommer massa bestämmas, och jag förlorar all möjlighet till att påverka beslut som tas. Det vill jag inte. Så E kommer och hämtar mig strax innan halv två imorgon, mötet skulle nog vara en timme drygt, så jag tror att jag ska orka med det.