Telefonkontakt med vårdcentralen

Idag när jag steg upp hade jag sån fruktansvärd huvudvärk, så jag fick faktiskt koncentrera mig på att inte spy! :-( Samma var det igårmorse, det jag gjorde då var att ta huvudvärkstabletter, sen sätta mig i fotöljen och blunda. Inte lyssna, inte titta, bara sitta och halvslumra och koncentrera mig på att inte kräkas. Gjorde således detsamma idag och somnade ifrån det efter en stund. När jag vaknade hade det släppt. I alla fall tillräckligt mycket för att jag skulle kunna äta lite frukost och ta mina mediciner.

Men jag känner ju det, att det är inte mycket med mig... Jag ringde till vårdcentralen idag och fick prata med en jättemysig sköterska där. Jag förklarade som det var, att jag har fått lunginflammation, att jag är helt trött, och att jag behöver sjukintyg från torsdag. Eller innan jag hann säga färdigt, så bröt hon in och sa att "då behöver du ett sjukintyg, förstår jag". Hon hade dock ingen läkartid att ge mig idag, utan jag ska ringa tidigt imorgon bitti, när de öppnar.

Eftersom jag befarar att huvudet kommer kännas likadant imorgonbitti, hade jag kanske hoppats på att jag inte skulle behöva åka dit, men behöver jag nu det, så får det bli så... Fredrik är ju hemma på förmiddagen, kanske kan han köra mig, så slipper jag köra själv. Jag frågade sköterskan om huvudvärken kan bero på medicinen, men det trodde hon inte. Hon trodde snarare på att den beror på dålig sömn, det myckna hostandet osv. Hon har väl kanske rätt i det...

Jag sitter och lyssnar på gospelkonserten vi sjöng för en vecka sedan drygt. Oj, det var SÅ roligt!! Det låter faktiskt ganska bra faktiskt, men det är klart, några småmissar finns väl lite här och där...

Lunginflammation

Min lilla feberkänning och hosta ledde till lunginflammation. Det är längesedan jag var så dålig! Febern låg mellan 38-38,5 onsdag, torsdag, fredag, men när jag vaknade på lördag morgon hade jag 39,8. På morgonen. Jag som normalt kan ha allt mellan 35,8-36,5 på morgonen!! När jag får så mycket feber, så bara jag kräks, så fort jag försöker få i mig något. Med resultat att jag varken fick i mig dryck eller febernedsättande tabletter. På hela dagen typ. Jag ringde till slut jourvårdcentralen i Skene och fick komma - där kunde de konstatera lunginflammation, och jag fick antibiotika. Färden dit var ingen rolig lek, kan jag säga! Så fort Fredrik gasade, svängde eller bromsade för häftigt (i mitt tycke) så sög det till i magen, och jag fick sitta och svälja för att inte kräkas. På hemvägen gick det dock inte att hålla tillbaka längre, utan han fick stanna mitt i byn så jag fick gå ut och kräkas. Jobbigt!!

Igår hade febern i alla fall sjunkit något, eller ja, morgontempen var 2 grader mindre faktiskt, en avsevärd skillnad! Men sedan låg febern runt 38 hela dagen. Idag har jag hållit febern mer stången med alvedon, men den är inte så hög heller. Däremot är jag så fruktansvärt trött. Jag var iväg till apoteket och hämtade ut antibiotikan, jag fick ju med mig i lördags så det skulle räcka till idag på morgonen. Kände mig förhållandevis pigg idag, så jag sa till Fredrik att han inte behövde stressa innan jobbet och göra det, utan jag kan åka till Sätila sedan. Det gjorde jag, sedan var jag helt slut när jag kom hem.

Jag ringde jobbet i lördags och sa att jag är hemma måndag och tisdag i alla fall, men idag känner jag, att det vete katten om det räcker... Jaja, det är bara måndag idag, imorgon är en ny dag, och vem vet, jag kanske mår mycket bättre... Jag kan vara hemma onsdag också, men fr o m torsdag krävs det läkarintyg... Jaja, vi får se, kanske kommer det inte behövas!

Jag börjar i alla fall se ett liv bortom det miserabla tillstånd jag har befunnit mig i de senaste dagarna, och det är en lättnad. Det är så jobbigt på nätterna, för så fort jag lägger mig ner, så blir rossligheten värre, och jag hostar. Och hostar. Och hostar. Inte konstigt man är trött om dagarna!!

Förvåning och förundran

Jag fick mig en riktigt ordentlig promenad innan, jag, Erik och Vippa gick långa rundan. Med Erik tar det ca 1,5 timme. Utan Erik skulle jag tro att det tar... Nä, jag kommer inte ihåg faktiskt... 50 minuter? Kanske vet du, Carina? Men det var mysigt i alla fall, dagen har varit solig och jättefin, men vinden är oooo såååå kall!! Fast jag hade ordentligt med kläder på mig - mössa, halsduk, vantar och dubbla byxor!

Åkte till kören sedan, och var med och sjöng på passionsgudstjänsten. Det gick bra, men så fort vi hade sjungit första sången, så kände jag att jag fick ont i halsen och feberkänning. Vad är detta?! Så plötsligt?! Det var som det bara föll över mig. Tänkte först stanna övningen ut, för vi skulle ha övning efter gudstjänsten, men jag orkade inte, jag åkte hem.

Väl hemma kunde jag med en stor dos förvåning och förundran konstatera att ferberkänningen var ingen inbillning. Märkligt hur snabbt det kan fara över en!!

Jag kommer vara hemma från jobbet imorgon, förutom när vi har avdelningsmöte. Jag är rädd att om jag missar det mötet, så kommer massa bestämmas, och jag förlorar all möjlighet till att påverka beslut som tas. Det vill jag inte. Så E kommer och hämtar mig strax innan halv två imorgon, mötet skulle nog vara en timme drygt, så jag tror att jag ska orka med det.

Dagen idag

I protest mot mig själv gick jag inte upp när jag vaknade kl 6, utan jag tvingade mig till att somna om. Det gjorde jag efter en timme, för att vakna kl halv 12 istället. Jag vet inte vilket som är värst, att vakna kl 6 när man är ledig, eller att sova bort hela förmiddagen när man inte längre är van det... De senaste dagarna har känts så långa, fast på ett positivt sätt. Igår t ex, då hade jag bakat bröd när kl var halv 12. Idag hade jag bara sovit...

Det blev ingen promenad igår, det var bara för kallt! Men nu strax när jag har druckit mitt kaffe, då ska jag åka till Hyssna och gå på promenad med Vippa och Erik. Jag får väl räkna med snålblåst idag med, även om här är ett par plusgrader ute. Det är särskilt när man kommer till ett visst ställe på promenadslingan, då öppnar skogen upp sig, och det blåser alltid som bare den där!

Ikväll är det gospel igen. Det blir mycket gosplande den här veckan, men det är roligt också. Det är sätilakören idag, och vi ska sjunga litegrann i kyrkan - därför har vi samling redan kl 18 idag. Jag ska försöka hinna hem från Hyssna innan jag åker till Sätila igen - om inte annat, så i alla fall för att byta om...

Nä, kaffe var det ja!

Redo för dårhuset??

Ja, hrm... Jag har en granne som förmodligen numera tror att jag är redo för dårhuset... Jag tänkte jag skulle tända i pannan, så jag gick ut för att hämta ved. Just när jag öppnar dörren kommer en vindil, och för mig själv (och katterna, kan ju tilläggas) utbrister jag i ett

"Hövva, vad kallt det var!"

- högt och ljudligt. I detsamma ser jag då hur en utav grannarna är tvärs över gårdsplanen och hämtar posten. Lyfter på huvudet och tittar på mig. "Hej!" får jag snopet och mumlandes fram, innan jag generat tar mig vidare till vedboden...

Jag har inte skrivit mycket - eller nåt egentligen - om hur helgen var. Den var fullspäckad, härlig, omvälvande, ledsam, glädjefylld... Det var så mycket känslor i omlopp, och man vart trött och uppfylld på samma gång. Jag har tänkt och funderat, men det är så svårt att formulera. Tiden som jag var med i KGC var så otroligt viktig och värdefull för mig, och nu när vi träffades igen kom minnen och känslor tillbaka igen. Jobbigt och härligt på samma gång - svårt att skiljas igen efter en underbar konsert som gick jättebra, och en gudstjänst med en otrolig närvaro som rörde många.

Hursomhelst, trots att jag var jättetrött igår, hade ont i hela kroppen - huvudvärk, muskelvärk, stel - så har helgen och det vackra vädret gett mig någon sorts energikick. Igår plockade jag iordning litegrann här, diskade en maskin disk och dammsög. Idag har jag bakat fyra limpor bröd, eldat och diskat en maskin disk. Jodå, disk blir det gott om, fast vi bara är två personer i hushållet!

Igår opererade Maja bort mandlarna och polyperna. Jag var i Borås igår och hälsade på på lasarettet, och gav krya-på-dig-presenter. Det blev hon glad för. Hon är så duktig, Maja! Tapper! Jag har inte pratat med Carina än idag, men förmodligen får de komma hem idag. Det kommer väl an på om Maja äter och dricker som hon ska eller inte - igår mådde hon illa och var inte sugen på någonting.

Död orm

Hittade ett klipp på aftonbladet.se på en död orm. En stor död orm...

För övrigt har helgen varit helt fantastisk!!

Majas födelsedag!

Idag blir stora tjejen 6 år - vart tar tiden vägen?! Det känns som att hon kom igår, samtidigt som det känns som att hon alltid har funnits... Konstig känsla, det där! Jag berättade för henne igår att första gången jag såg henne och höll henne, så tyckte jag hon var så fin så jag började gråta... Hon bara myser när man berättar såna saker!

Igår hade jag och Erik en jättemysig eftermiddag tillsammans. Jag åkte ju och hämtade honom på förskolan, sedan åkte jag hem till dem och packade badkläder, jag bestämde mig nämligen för att ta med honom till badhuset. Han älskar att bada! Ja, jag också faktiskt, det är ju ingen hemlighet... Innan badet körde vi Fredrik till jobbet, och efter bad och dusch och bastande så åt vi mellanmål på badhuset innan vi åkte och handlade.

Vi hade fått en ganska gedigen kalas-handlar-lista av Carina, men vi hade ju tiden på oss, det var faktiskt mysigt att gå där med Erik. Fast både han och jag var trötta, och till slut - när vi nästan var färdiga - blev det jobbigt för honom att lyssna på mig, och jag ville inte heller hålla på att tjata över hela affären, så det sista fick han sätta sig i vagnen. Men då hade jag också sagt det 2-3 gånger innan det blev så. Han var inte nöjd med det, men blev inte ledsen eller arg heller, han visste väl varför... I alla fall, han fick hjälpa mig att scanna varorna istället, och det är ju rätt kul! :-D

Jag hade dessutom tänkt hinna med en promenad med Vippa när vi kom hem till Hyssna, men klockan var halv sex då, så det var dags för kvällsmat istället. Carina och Maja var hemma redan, det hade inte tagit så lång tid hos doktorn.

Fredrik är just nu iväg och kör scenen till Rydal inför gospelkonserten imorgon, och så fort han kommer hem ska vi åka på kalas. Pigtittaren är färdig, men jag har inte tagit några kort ännu. Jag ska be att Carina gör det, jag har inga batterier i min kamera, men en dag som denna förmodar jag att hon har det! :-D Så jag ska be att hon tar kort, och att hon mailar mig dem sedan, så ska ni få se hur det blev. Jag har fått måla baksidan en gång till idag, den såg så ful ut. Därför är den inte 100% torr ännu, men idag tror jag att den mest får stå på presentbordet ändå, och tills imorgon är den torr. Jag får helt enkelt se till så Maja är försiktig med den.

Imorgon är det gospel för hela slanten!!!

Med sällskap av Erik

Idag ska jag få ha sällskap med Erik. Bara jag och han. DET kallar jag en förmån!! Maja har jag haft mycket ensamtid med, hon fanns ju trots allt nästan 2,5 år innan Erik kom. Men med Erik har jag inte haft så mycket ensamtid, så det är väldigt roligt de gånger det blir. Vi ska åka och handla inför Majas kalas imorgon. Jag tyckte, att eftersom Carina bli upptagen hela eftermiddagen med Maja i Borås, så kan jag och Erik göra någon nytta i alla fall.

Jag har målat färdigt Majas pigtittare nu. Eller jag tror det i alla fall, fast jag kommer få måla en gång till. Vilken tur att jag har haft veckan på mig, och vilken tur att jag är ledig imorgon, annars hade jag inte hunnit! Jag ska försöka få till nåt foto också senare, så ni kan få se på mitt sköna alster!! :-D

Ikväll ska jag hämta Fredrik på jobbet, i övrigt har jag inga stora planer. Jag har varit så trött hela veckan, trots att jag har lagt mig i tid. Herregud, i söndags gick jag och la mig kvart över nio, före Fredrik! Det har nog inte hänt på flera år faktiskt. Att vi lägger oss samtidigt händer, men inte att jag lägger mig före... :-D

Igår var jag en sväng i Skene och fick en härlig promenad tillsammans med Pia och hundarna. Jättekul! Men jag är så otroligt otränad, så hiskeligt dålig kondis har jag! Usch, det är pinsamt. Men nu hägrar den ljusa och fina tiden på året, så nu måste jag börja göra bot på det!

Hastiga svängningar

Jodå, här svänger det snabbt. Känner mig stolt över mitt arbete, nöjd... Jag har gjort en insats idag, känner jag. En mycket skön känsla! För två veckor sedan flyttade det in en vårdtagare till oss. Vårdtagaren i fråga är väldigt misstänksam, har stark integritet, och är mycket, mycket glömsk. Vi har inte fått hjälpa vårdtagaren en enda gång med dusch, renbäddning, tvätt av kläder, städ... Ingenting! Ikväll har jag fått hjälpa vårdtagaren med renbäddning, tvättning, duschning, städning... Hela paketet!! *sträcker på mig*

I övrigt är jag väldigt trött idag, det är väl därför jag har dessa hastiga svängningar också, förmodar jag. Imorgon börjar jag 06:45 och jobbar till 16:15. Har jag tur, så får jag flexa ut tidigare. När jag tittar på schemat så verkar det inte vara helt omöjligt, men man vet aldrig...

Usch

Jag känner mig inget bra... Inte tillfreds... Vet inte varför, jag var så glad och nöjd tyckte jag, då innan jobbet... Det kändes arbetssamt så fort jag kom hit idag då på middag, en del som jobbar här tar över så väldigt, och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig eller hur jag ska säga för att få plats jag också. Det är så väldigt svart eller vitt för en del, och den uppfattningen går inte att ändra på... Det går inte att samtala sig fram till någon annan åsikt, utan som hon/de säger, så är det. Därmed basta.

Hur ska man kunna komma till sin rätt i ett sådant klimat? Har ni några bra tips och idéer? Jag tycker det är svårt... Så tänker jag mycket, så blir jag ledsen och orolig, nedstämd, och så säger jag inget. Så märker inte vederbörande något, medans jag går omkring här hela dagen med en klump i magen. Samtidigt blir jag irriterad över att jag låter mig bli så påverkad av det, men jag kan inte hjälpa det, det bara blir så...

Ja, som ni ser, så var det en lögn att jag inte vet varför jag inte är tillfreds, vem känner inte så när man inte kommer till sin rätt?

Vårsol

Underbar vårsol är här idag!! Termometern visar på 8 grader, det är ljus och härligt ute och fåglarna kvittrar. Det kan inte bli mycket bättre än så.

Inatt drömde jag att jag vaknade tiiiidigt, och innan alla hade gått upp (jag bodde hemma i Gullberg), så gick jag en morgonpromenad runt Kulla. Det var så härligt, och jag mådde så bra av det, så idag har jag cyklat en stund på motionscykeln!

Jag tror att jag har målat sista gången på pigtittaren nu, så nu är det "bara" pyntet kvar. Jag har en idé, men har inte riktigt bestämt mig än...

Jag jobbar såklart kvällen idag... Hade varit gott att vara ledig och vara ute i det fina vädret. Fredrik har suttit ute och solat i det fina vädret, det var då jag passade på att cykla. Men en promenad hade inte varit så fel det heller. Jag får försöka att ta en promenad med någon utav våra gamla, så både jag och vederbörande kommer ut i vårsolen en sväng. Kanske kan man glutta lite snödroppar eller krokus på vägen, det hade varit trevligt.

Till helgen har jag tagit semester, för vi ska ju ha vår KGC-reunion i helgen. Det gör att jag är ledig sju dagar på raken! Det är inte fel så man gråter... Nu sitter jag och lyssnar på låtarna och pluggar texterna. De kommer med all sannolikhet hinna sätta sig innan konsert på lördagkvällen, för vi ska träffas redan kl halv nio på lördag morgon, sedan blir det övning för hela slanten. Men jag vill gärna vara så förberedd som det bara går.

Födelsedag och pigtittare

Idag fyller Jessica 32 år, jättemånga grattis på födelsedagen!! Jag ska alldeles strax åka dit på en kopp kaffe, och faktiskt en liiiiten present också!

Jag har jobbat idag, och sedan har jag målat pigtittare. Jo, här går det undan, var hemma för en halvtimme sedan och har redan hunnit det ändå. Jag börjar bli orolig att den inte ska hinna bli färdig, tycker jag får måla så många gånger... Kanske stryker jag för tunt med färgen? Jag vet itne, har inte så mycket erfarenhet av sånt här ju...

Nä, till Jessica och dricka kaffe var det!

Lättad - i dubbel mening

Jag har tagit tjuren vid hornen idag och tagit mig till vårdcentralen efter jobbet för att väga mig. Med en klump i magen ställde jag mig på vågen, och hör och häpna - jag hade faktiskt gått ner. Trots allt slarv! Bara 2 kg, men ändå... Nu har jag gått ner 19 kg! Det är inte utan att jag är lite stolt faktiskt, samtidigt är det en sur stolthet. VAD jag ångrar att jag bara har slarvat bort de kilona jag gick ner häromsommaren. Men det är inte mycket att göra åt nu, utan nu får jag bara fortsätta på vägen jag har börjat.

Jag har som sagt jobbat idag, och flexade ut så jag slutade lite tidigare. Skönt! Jag har städat så jag blev blå, så jag tycker faktiskt jag var värd det. Så jag har varit i Sätila en snabb sväng, och sedan när jag kom hem hämtade jag in ved, tände i pannan och startade diskmaskinen. Strax därefter kom Fredrik hem snöig som en snögubbe - han cyklade idag. De sa på de lokala nyheterna när jag åkte från Sätila att det ska komma minst fem centimeter ikväll. Snö! Nu! När man bara vill ha vår! Igår hade en av de gamla på jobbet besök, och besöket hade med sig krokus och snödroppar som var plockade utifrån. Det är ju det man längtar efter nu!

Jag har köpt en pigtittare till Maja i födelsedagspresent, och idag ska jag till färgaffären och köpa färg. Vet inte riktigt vad än, den blir vit, men så vill jag liksom dekorera den på nåt vis. Jag får väl visa mitt alster när jag har fixat färdigt den!

Inte på humör

Usch, jag är verkligen inte på humör! Igår hade vi personalmöte på jobbet, och jag tror att det var då det började. Det är inte så att jag alltid måste göra min röst hör, eller att jag alltid måste få fram mina åsikter - inte alls! Men igår kändes det som att jag blev ignorerad och negligerad heeeeela tiiiiiden!! Fy, jag var totalt missnöjd efteråt, och tyvärr satt känslan i sig. Det var inte ens roligt att åka till kören, som det alltid är annars. Jag åkte till och med hem tidigare. Innan jag gick och la mig, var det jättenära att jag ringde och sjukanmälde mig, och lika nära var det nu på morgonen - men här sitter jag i alla fall och ska just ge mig av till jobbet!

Ikväll är det övning med KGC - vi ska ha en reunionkonsert nästa helg, och idag är ett av de få övningstillfällena som ges. Jag har fått bytt tur, egentligen skulle jag haft sovmorgon idag - det hade vart välbehövligt!! Pia - jag har glömt att "blinka", men jag ringer och påminner sedan!! :-D

Jämförelsebilder och funderingar

Jag tog ett kort med webkameran i lördags när jag skulle ut på tjejkväll, och då hittade jag ett foto från januari också. Jag insåg att det har gjort en del skillnad de kilona jag har gått ner hittills, och jag blev (ännu) mer peppad till att sätta fart igen. Tyvärr tar min webkamera inte så bra kort, men man ser ändå skillnaden.

090113

090307

Jag har alltså börjat på riktigt med pulvrerna igen nu. Jag ångrar att jag har slarvat några veckor, för jag ska säga, detta är lika jobbigt som när jag först började... Hungrig och sugen mest hela tiden! Jag har bara mig själv att skylla, men det gör det inte mindre jobbigt.

Jag får försöka tänka på att jag faktiskt vet denna gången att om jag bara är stenhård, så kommer det snart att gå mycket bättre! Men det vill till att vara STENHÅRD mot sig själv, inte falla för en enda frestelse - det gör allting så mycket svårare om man gör det!

Jag vet ju att jag har en remiss inne på operation. Jag har varit lite inne på en blogg och läst, hon som skriver har just gjort en operation. Här kan ni läsa om själva operationen, och där finns också en liten film om hur det går till.

Ju mer jag funderar, desto mer förlikar jag mig med tanken att det kanske är det enda att göra? På ett vis känns det som att man "fuskar", och det känns lite värdelöst, ska man verkligen inte kunna klara av att gå ner i vikt och hålla vikten ändå, utan operation?! Samtidigt tänker jag att jag har kämpat så många år, det har gått upp och ner, det sliter på kroppen... Varför ska jag inte göra en operation, och sedan veta att "that´s it", nu kan det bara gå neråt? Ja, det är mycket funderingar...