Helgen som var

Åh, helgen som var blev alldeles fantastisk!! På lördag morgon hämtade Carina mig, och så åkte vi till Helsjöns folkhögskola för att spendera dagen och natten där tillsammans med Come Together Gospel. Vi började med lite fika, sedan sjöng vi för fulla muggar hela dagen, endast med avbrott för middag och för eftermiddagskaffe. Det var många timmars sjungande det, mellan ca 10:30-17!

Det var också så att vi skulle sjunga "Heal the world", som jag har fått en vers på att sjunga. SÅ NERVÖST!! Första gången vi övade var det som att det knöt sig i hela bröstet på mig. Det kändes som att jag inte fick någon luft, som att jag inte kunde andas! Ja, som ni kanske förstår, så blev sångförmågan därefter också - alldeles pipig och dan, jag tänkte att det här går aldrig! Men efteråt, när kören hade sjungit färdigt, övade solisterna lite extra. Med hjälp av en annan körmedlem, som är alldeles fantastisk på att coacha, så gick det så småningom bättre.

På kvällen sedan lekte vi lite lekar, umgicks, pratade och myste. Så avslappnat och så härligt! Kvällen avslutades med en kvällsandakt i kapellet där på Helsjön, och sedan lite kvällsfika.

Så kom då söndagen. Trötta efter en lång och intensiv lördag, kändes det först som att rösten kommer aldrig att kunna bli så uppsjungen att det går att sjunga! Nervös för solot var jag ju fortfarande... Vi åkte till Horred kyrka efter frukost och utcheckning, och vi hade ca 1-1,5 timme på oss att öva innan gudstjänsten. Även på den övningen lät det lite sådär för mig under solot, även om det gick bättre än på lördagen. Vad värre var - jag glömde texten! Jag som hade övat och övat och kunde texten som ett rinnande vatten, plötsligt fick jag den välkända black-outen och orden bara försvann!

MEN gudstjänsten sedan blev helt magisk! Så gott, så härligt, så skönt! I kören brukar vi göra så att en del sånger sägs något om, särskilt om de är på engelska, och jag skulle säga nåt till "Heal the world". Inte för att jag först ville, jag tänkte att jag är nog med nervös och har nog att tänka på att sjunga, men så funderade jag lite på vad man skulle kunna säga, och så bestämde jag mig för att jag kunde göra det då. Det gick jättebra! Det jag sa var uppskattat och sången gick över förväntan! Jag bad till Gud och sa att det här blir precis så som Han vill ha det, det kommer att gå bra och det är för Honom jag sjunger. När jag väl stod där framme sänktes lugnet över mig. Jag gjorde som Katrin sa till mig - jag gjorde det jag vet att jag vill och kan, bara jag vågar. Gött!!

Nu är det kanske lätt att uppfatta detta som skryt - DET ÄR DET INTE!! Jag blev bara så glad att jag inte sjöng fel - även om jag naturligtvis är väldigt medveten om att mååååånga sjunger vackrare och bättre än mig. Hela gudstjänsten gick bra och att vi hade så roligt. Jag var inte den enda nya solisten, vi var faktiskt tre stycken, så det var förstås inte bara jag som var nervös. Men de gjorde en fantastisk insats - ja, hela helgen var härlig!