Nöjd och onöjd. Inte missnöjd!

Nä, missnöjd kan jag inte säga att jag är, men jag är lite onöjd faktiskt. Eller... Jag fick lite ångest, och åkte inte och vägde mig denna veckan, som jag väl egentligen borde... Jag och Fredrik köpte pizza i söndagskväll. Jag var så fruktansvärt sugen, så jag kunde inte stå emot. Hela veckan som gick var jobbig, för jag var matsugen varje kväll. Inte hungrig. Men sugen. På mat.

Jag antar att jag kan trösta mig med att jag i alla fall hade väldigt lite ost på pizzan, och förutom skinka, så hade jag mycket grönsaker. Onöjd är jag över att jag åt upp, fast jag var tillräckligt mätt efter halva. Ja, ni ser själva, så dum jag är! Nog att man kanske inte kan stå emot alltid, men det finns ju i alla fall ingen anledning till att äta mera när man egentligen är mätt!!

Jag var mätt på pizzan hela måndagen också. Inte bra, antar jag, att låta bli allt utom vatten och kaffe en dag, men jag var inte hungrig... Egentligen tyckte jag nog också att jag inte var värd ens påsarna... Nä, jag vet, mitt förhållande till mat är inte riktigt sunt, även om jag ibland vill ge sken av det...

I alla fall, jag har verkligen tagit tag i det här med motionscykeln, och det är jag riktigt nöjd över. Jag vill, och hoppas, att jag ska orka hålla på också, och inte ge upp efter en vecka. Men hallå, har jag lyckats hålla på med sopporna i 4 veckor, så nog ska jag kunna få mig till att få ordning på motionerandet också! Lördag och söndag cyklade jag ett par spridda gånger, men tio minuter åt gången. Jag lovar, jag är trött efter tio minuter!

Men igår satte jag på "De halvt dolda" på svt:s hemsida. Den serien blev så omtalad, så jag tänkte att jag bara måste se den! Under två timmars tid (två avsnitt) cyklade jag 40 minuter. Jag cyklade tio, pausade en stund, cyklade tio osv. Idag har jag sett ett avsnitt till, och då cyklade jag tjugo minuter, pausade tio och cyklade tjugo till. Jag märkte att de tio första minutrarna är jobbigast, sedan kommer man liksom in i ett lunk. Det gick att cykla 20 minuter gånger 2 utan att dö. Men svettig blev jag!

Missnöjd kan jag alltså inte vara, för jag tycker jag är ihärdig med sopporna, och det går bra. Jag känner ju att jag tappar vikt, och folk har börjat se det på mig också - trevligt! Dessutom har jag som sagt (eller skrivet) kommit igång med cyklandet också. Nu kanske ni mera förstår rubriken?! (Jo, jag försöker fokusera på det positiva...)

Nu ska jag duscha en sväng, sedan ska jag iväg på handledarträff. Jag ska få ha en elev! Det ska bli jättekul, en tjej som läser andra året på omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Efter den träffen ska jag till Rydal på kurs, 16-20 håller den på. För att slippa jobba 700 timmar idag, så slutade jag kl 11 på förmiddagen.