Julhelgen har varit helt underbar! Jag och Fredrik tjuvstartade faktiskt på tisdagskvällen, alltså kvällen före julafton. Då jag fixade hovmästarsås, janssons frestelse och mimosasallad, så klädde Fredrik granen. Vi har utan tvekan Sveriges vackraste gran!! Jag kommer inte ihåg om jag skrev om den misslyckade janssonen jag gjorde först... Eller misslyckad och misslyckad, det var snarare så att man skulle kunna kalla den för inovativ och nytänkande (vilket väl är ungefär samma sak?), då den fick en viss bismak av rök.
Alltså, jag har aldrig varit med om nåt liknande, men den svämmade över. Ja, det har man väl varit med om tidigare, det kan ju hända titt som tätt med diverse olika maträtter, men det skumma var att när Fredrik gjorde bedömningen att färgen var fin, och öppnade luckan för att lägga på folie, då tog det eld i det som hade svämmat över. Med resultatet att det brann. I hela ugnen. Stora lågor. Jag satt lugnt i soffan och tittad på på "På spåret", plötsligt kommer Fredrik utrusande genom tv-rummet och ut i tvättstugan, vänder på en 25-öring och kommer utrusande med nytvättade grytlappar i händerna. "Vad sysslar du med?!" frågar jag förvånat, varpå jag får till svar: "Eh, det... brinner!" Göta Petter, det gjorde det verkligen! Hur släcker man brand i ugn?!? Blåser man ut det?!? Tja, vi behövde inte bekymra oss långvarigt över det, då branden självdog när den ansåg att det inte fanns mer kvar att bränna.
Dagen efter intog jag, Carina och Maria en utav janssonana (kan man skriva så?!?) jag hade gjort, och den var jättegod, men som sagt, hade en viss rökt smak. Inte bränd, men rökt. Carina och Maria, som inte är särdeles förstjust i janssons, tyckte bara att det förhöjde smaken, själv tyckte jag att det smakade annorlunda, men väldigt gott. Mamma och pappa tyckte dock, efter en provsmakning och en stunds begrundande, att det vore på sin plats att göra om den, så det gjorde jag då, kvällen före julafton.
Vari låg då tjuvstartandet, kanske ni undrar? Jo, till kvällsmat kvällen innan julafton åt vi julskinkemacka och risgrynsgröt. Det hör ju egentligen julaftonsmorgon till, men herregud, man gör ju inte annat än äter! Jag föreslog därför denna något o-ortodoxa lösning till Fredrik, och han tyckte det var en jättebra idé. På detta sätt kunde vi sova lääänge på julaftonsmorgon, hälla i oss en snabb kopp kaffe med smörgås, och sedan åka på jullunch till mamma och pappa.
Vi var liiite sena när vi skulle iväg till Örby, men inte så det gjorde något. Dock hade jag ju inte räknat med att bilen inte skulle starta! Som tur var, så var grannarna hemma, och Lars kom som en räddande ängel när jag ringde, så vi kunde starta med startkablarna. Då startar den på ett litet kick, utan minsta lilla tvekan! Ja, lite försenade, intog vi så slutligen jullunch i Örby med mamma, pappa och Torbjörn. En lugn start på julaftonen! Kl 13 åkte mamma och Torbjörn och hämtade Vincent, och kl 14 hämtade jag först Jessica och sedan Elinor, Patrik och David. Vi kom tillbaka till Örby lagom till Kalle Anka, och sedan kom tomten.
Nu var det ju "bara" två barn med i år, eftersom familjen Andersson firar i Hyssna varannat år, så det var lite lugnare än det blir när där är fyra barn uppe i högvarv över att tomten kommer, men det var jättemysigt. Men det hjälps inte, det är allt lite tomt när inte alla är med... Varken David eller Vincent var rädda för tomten, de tyckte bara det var roligt. Vincent hjälpte tomten att dela ut klappar, ibland lite väl ivrigt, så tomten inte alls hade hunnit läsa vem det var till... Fasters pallevante! Det var första julen som han var med hos oss, och det var jätteroligt. Även jag fick några julklappar! Ett par örhängen, en JIE-tomte från Fredrik, en vägatlas över Sverige, två ljuslyktor/skålar i keramik (Carin Kry) av pappa, som hade dragit mitt namn på sin lott i år, och så ett chokladset från jobbet. Vad jag ska göra med chokladsetet vet jag inte riktigt, men där var fina fat med som man säkert kan ha till något, och så två gafflar som kan tänkas vara bra till pålägg eller sill eller nåt liknande... :-D
Efter julklapparna var det dags för julmaten. Vi hjälptes åt i köket, jag, mamma och Jessica, och det gick väldigt smidigt, måste jag säga. Vi delar alltid upp julmaten så vi bidrar med lite var, det blir så dyrt och betungande för mamma att ha allting själv, det här fungerar väldigt bra.
Julaftonen förflöt sedan med lite godisätande, fruktätande, lekande och tv-tittande. Kvällen avslutades sedan på julnattsgudstjänst i missionskyrkan. Vi sjöng tre sånger med kören, varav jag spelade lite flöjt på en utav dem, och så var där lite solosång också, några psalmer, textläsning och en kort predikan. Jättemysigt!
På juldagen sedan samlades vi allihopa igen för kalkonmiddag hemma hos mamma och pappa, då var även familjen Andersson med. Jessica hade dock jobbat natten, och kom därför senare. Wow, vad gott det är med kalkonmiddag! Jag har föräldrar som verkligen är duktiga på att laga mat, och till kalkonen åt vi potatis, sås, gelé, brysselkål och äpplemos. Efter maten tog vi en slät kopp kaffe, man är ju såå mätt!
Annandagen, lördagen och söndagen arbetade jag, och det var också mysigt, det är alltid liiite lugnare tempo, inte så mycket att göra riktigt, när det är helg. Det blir en stilla lunk, och man tar dagen som den kommer på ett annat sätt. Mysigt!
Ja, hörrni, inte heller detta inlägget blev särskilt kort! Kanske hemligheten är att skriva oftare, eller vad tror ni? :-D Jag vet inte om jag hinner skriva mer innan nyår, och passar därför på att här önska er ett riktigt gott nytt år, ta det lugnt med firandet, men inte för lugnt!
måndag, december 29, 2008
fredag, december 19, 2008
Julinköp, julmat, julkonsert, julklappsutdelning och julgran!
Idag har jag ordnat färdigt alla julinköpen, såå skönt! Det var i huvudsak matinköp som var tvunget att ordnas, men dessutom skulle jag skicka iväg julklappar till Fredriks syster och mamma också, samt inhandla den sista julklappen som jag inte fick avklarat förra fredagen när vi var i Ullared. Förresten, jag har ju tänkt hitta något mera till Fredrik också! Åh, det hade jag glömt... Jag har köpt en DVD-skiva med Robert Gustafsson som han inte hade tidigare, men det vore kul med nåt mer... *tänker, tänker, tänker* Får se om jag kan komma iväg måndag förmiddag kanske, innan dess har jag knappast tid.
Just nu står Fredrik i köket och skalar potatis i mängd och parti - jag ska göra Janssons frestelse! Dels ska jag göra en stor som jag ska ta med mig till mamma på julafton, och dels ska jag göra en liten som jag ska ta med imorgon när jag, Maria och Carina ska äta jullunch tillsammans, och byta julklappar. En gång när jag var liten, kanske 4-5-6 år nånting, så stod vi alla i kö till det dignande julbordet hemma i Gullberg. Jag stod nästa i kö, och pappa skulle hjälpa mig att ta till mig mat, varpå han frågade vad jag ville ha. Jag har alltid älskat Janssons frestelse, och ville såklart ha av detta. Dock kunde jag inte i hasten komma på riktigt vad det hette, varpå jag sa högt och tydligt att "Jag vill ha gäster-med-gester"! Ni kan tro att jag har fått höra talas om detta ungefär varenda jul därefter! :-D Nåja, det får jag bjuda på.
Imorgon kväll sjunger jag med "Come Together Gospel" i Kinna missionskyrka, kl 18 börjar konserten. Vi sjöng i Surteby kyrka i söndags, och det gick verkligen jättebra. I onsdags hade vi övning och finslipade lite på stämmorna, så jag kan tänka mig att det t o m kan bli ännu bättre imorgon.
Efter konserten ska vi göra en sväng om familjen Struxsjö och byta lite julklappar. Det är alltid kul att komma dit, men det känns som att det blev lite kort om tid den här gången, det fanns inte så mycket tid att göra på... Jobbigt när det ska bli så, men plötsligt var det en enda dag det gick, och knappt det, så då fick det bli så!
Hela lördagen är jag som sagt upptagen, och söndagen är inte mycket bättre - då är jag först mötesvärd i kyrkan, sedan sjunger vi i Sätila kyrka kl 17 med ovannämnda kör, och på kvällen har jag planerat att gå in till grannarna, tillika våra hyresvärdar, och lämna en liten julklapp. På måndag jobbar jag kväll, då kanske det blir en tur till Kinna på dagen för att se om jag hittar nåt mer till Fredrik, alternativt hittar jag något på nätet. På tisdag jobbar jag dagen och direkt efter jobbet ska jag till en kompis i Hyssna och lämna julklappar till hennes barn. På tisdag kväll ska jag göra mimosasallad och hovmästarsås också. Jo, jag vet att det finns att köpa färdig, men hemmagjord mimosasallad är så mycket godare, och jag tror att detsamma gäller hovmästarsås. Jag har visserligen aldrig gjort det förut, men jag hittade recept på internet (prisad vare google!), och det verkar inte så svårt. Någon gång ska vara den första, eller hur! Ja, sen är det ju julafton! MEN förutom att jag fick ett litet minibryt igår när jag pratade med Carina i telefon, så är jag faktiskt inte stressad!
Fredrik har jobbat färdigt för veckan, och nu är han ledig i 19 dagar, den lurven! Så han har lovat att städa och plocka fram tomtar här i helgen, och baka pepparkakor med. Degen gjorde jag förra veckan, men det blev aldrig bakat då. Eller jo, vi bakade, men inte pepparkakor. Självklart ska granen in också. Vi brukar alltid klä den dagen innan julafton, så det behöver ju inte ske just precis i helgen. Likaså är lite julklappar kvar att slå in också, men det gör man ju lite då och då, så det känns inget betungande.
När jag nu sitter och läser igenom, så funderar jag över hur det kommer sig att jag inte är stressad - det är ju mängder med saker att göra! Men det är ju bara roliga grejer kvar att göra, det måste ju bara bero på det, eller?!
Just nu står Fredrik i köket och skalar potatis i mängd och parti - jag ska göra Janssons frestelse! Dels ska jag göra en stor som jag ska ta med mig till mamma på julafton, och dels ska jag göra en liten som jag ska ta med imorgon när jag, Maria och Carina ska äta jullunch tillsammans, och byta julklappar. En gång när jag var liten, kanske 4-5-6 år nånting, så stod vi alla i kö till det dignande julbordet hemma i Gullberg. Jag stod nästa i kö, och pappa skulle hjälpa mig att ta till mig mat, varpå han frågade vad jag ville ha. Jag har alltid älskat Janssons frestelse, och ville såklart ha av detta. Dock kunde jag inte i hasten komma på riktigt vad det hette, varpå jag sa högt och tydligt att "Jag vill ha gäster-med-gester"! Ni kan tro att jag har fått höra talas om detta ungefär varenda jul därefter! :-D Nåja, det får jag bjuda på.
Imorgon kväll sjunger jag med "Come Together Gospel" i Kinna missionskyrka, kl 18 börjar konserten. Vi sjöng i Surteby kyrka i söndags, och det gick verkligen jättebra. I onsdags hade vi övning och finslipade lite på stämmorna, så jag kan tänka mig att det t o m kan bli ännu bättre imorgon.
Efter konserten ska vi göra en sväng om familjen Struxsjö och byta lite julklappar. Det är alltid kul att komma dit, men det känns som att det blev lite kort om tid den här gången, det fanns inte så mycket tid att göra på... Jobbigt när det ska bli så, men plötsligt var det en enda dag det gick, och knappt det, så då fick det bli så!
Hela lördagen är jag som sagt upptagen, och söndagen är inte mycket bättre - då är jag först mötesvärd i kyrkan, sedan sjunger vi i Sätila kyrka kl 17 med ovannämnda kör, och på kvällen har jag planerat att gå in till grannarna, tillika våra hyresvärdar, och lämna en liten julklapp. På måndag jobbar jag kväll, då kanske det blir en tur till Kinna på dagen för att se om jag hittar nåt mer till Fredrik, alternativt hittar jag något på nätet. På tisdag jobbar jag dagen och direkt efter jobbet ska jag till en kompis i Hyssna och lämna julklappar till hennes barn. På tisdag kväll ska jag göra mimosasallad och hovmästarsås också. Jo, jag vet att det finns att köpa färdig, men hemmagjord mimosasallad är så mycket godare, och jag tror att detsamma gäller hovmästarsås. Jag har visserligen aldrig gjort det förut, men jag hittade recept på internet (prisad vare google!), och det verkar inte så svårt. Någon gång ska vara den första, eller hur! Ja, sen är det ju julafton! MEN förutom att jag fick ett litet minibryt igår när jag pratade med Carina i telefon, så är jag faktiskt inte stressad!
Fredrik har jobbat färdigt för veckan, och nu är han ledig i 19 dagar, den lurven! Så han har lovat att städa och plocka fram tomtar här i helgen, och baka pepparkakor med. Degen gjorde jag förra veckan, men det blev aldrig bakat då. Eller jo, vi bakade, men inte pepparkakor. Självklart ska granen in också. Vi brukar alltid klä den dagen innan julafton, så det behöver ju inte ske just precis i helgen. Likaså är lite julklappar kvar att slå in också, men det gör man ju lite då och då, så det känns inget betungande.
När jag nu sitter och läser igenom, så funderar jag över hur det kommer sig att jag inte är stressad - det är ju mängder med saker att göra! Men det är ju bara roliga grejer kvar att göra, det måste ju bara bero på det, eller?!
måndag, december 15, 2008
Vård Av Barn (VAB)
Idag sitter jag i Hyssna hela dagen, i alla fall under förmiddagen. Barnen är inne på fjärde sjukveckan, och det börjar bli svårt att lösa det med barnvakt. B-O kan inte vara hemma från jobbet, så det har blivit Carina mest som har fått vara hemma, men de börjar tröttna på hennes jobb nu. Tråkigt och jobbigt med oförstående arbetskamrater, ännu värre när man har en chef som stöttar arbetskamraterna som tycker det är jobbigt, istället för Carina som har haft sjuka barn i fyra veckor.
Första veckan hade Maja feber, då jobbade Carina tors-fre. Såklart, eftersom det gick magsjuka på förskolan, då åkte Carina på det natten till söndagen, och natten till måndagen var det båda barnas tur. Ja, så gick ju den veckan, under helgen sedan fick Maja feber. Men då hade barnens farmor henne mycket. Nu igår så fick Erik feber då... Så jag VABar idag, man får ju göra det som moster - även om reglerna verkar vara oklara även för dem som arbetar på försäkringskassan (FK).
När Carina ringde för att försäkra sig om att det verkligen förhöll sig så att jag kunde vara hemma med barnen, så fick hon först höra att det kunde jag, i stort sett. Kriterierna var sådana, fick hon veta, att först och främst måste ju någon av föräldrarna också vara sjuka! Lät jättekonstigt tyckte jag, som vid ett annat tillfälle hade fått reda på att om jag var hemma från jobbet i någon av föräldrarnas ställe, så att de istället kunde gå till sina jobb, så var det villkoret för att få ersättning för VAB.
Jag hade redan ordnat allt med vikarie och så på jobbet, så jag sa att då kompar jag istället, vikarien var ju liksom redan insatt. Nu ringde Carina igen senare till FK, och fick då beskedet om att det var så som jag sa - men hon uttryckte det på ett lite annorlunda sätt - hon nämde något om a-kassa och pension, om jag inte minns fel, att någon annan får VABa om man går miste om ersättning... Äh, jag är ju som sagt inte alls hemma på det här området, och vem kan egentligen begära det när man inte ens har barn själv, och när det bevisligen finns handläggare som faktiskt inte har så mycket koll de heller?!
Det är verkligen så att i vår ganska direkta närhet finns en försäkringskassedjungel som inte är lätt att ta sig in i, och definitivt svårare att hitta ut ur!
Första veckan hade Maja feber, då jobbade Carina tors-fre. Såklart, eftersom det gick magsjuka på förskolan, då åkte Carina på det natten till söndagen, och natten till måndagen var det båda barnas tur. Ja, så gick ju den veckan, under helgen sedan fick Maja feber. Men då hade barnens farmor henne mycket. Nu igår så fick Erik feber då... Så jag VABar idag, man får ju göra det som moster - även om reglerna verkar vara oklara även för dem som arbetar på försäkringskassan (FK).
När Carina ringde för att försäkra sig om att det verkligen förhöll sig så att jag kunde vara hemma med barnen, så fick hon först höra att det kunde jag, i stort sett. Kriterierna var sådana, fick hon veta, att först och främst måste ju någon av föräldrarna också vara sjuka! Lät jättekonstigt tyckte jag, som vid ett annat tillfälle hade fått reda på att om jag var hemma från jobbet i någon av föräldrarnas ställe, så att de istället kunde gå till sina jobb, så var det villkoret för att få ersättning för VAB.
Jag hade redan ordnat allt med vikarie och så på jobbet, så jag sa att då kompar jag istället, vikarien var ju liksom redan insatt. Nu ringde Carina igen senare till FK, och fick då beskedet om att det var så som jag sa - men hon uttryckte det på ett lite annorlunda sätt - hon nämde något om a-kassa och pension, om jag inte minns fel, att någon annan får VABa om man går miste om ersättning... Äh, jag är ju som sagt inte alls hemma på det här området, och vem kan egentligen begära det när man inte ens har barn själv, och när det bevisligen finns handläggare som faktiskt inte har så mycket koll de heller?!
Det är verkligen så att i vår ganska direkta närhet finns en försäkringskassedjungel som inte är lätt att ta sig in i, och definitivt svårare att hitta ut ur!
lördag, december 13, 2008
Lucia och julstämning
Idag på morgonen var jag på jobbet och bidrog till luciafirandet. Jag gick alltså med i luciatåget. De gamla satt uppradade och tittade och lyssnade uppskattat när vi sjöng. Själv tycker jag det är både en fin och rolig tradition att hålla vid liv, man glädjer många, och många av de gamla uppskattar vårt luciatåg mer än andra - hur professionella vi är eller inte - särskilt som en del ur personalgruppen hade med sina barn också, som utgjorde fina små tärnor och tomtenissar! Som tradition får lucian alltid ett smycke också av föregående års lucia, och vi turas såklart om att vara lucia. Vi följer anställningsåren, och nästa år är det min tur att vara lucia! Jag har bara varit lucia en gång i mitt liv, i tredje klass. Vi var fem tjejer i klassen, och fröken lottade vem som skulle vara lucia. I trean var det lite speciellt, för då lussade man för hela skolan. Även om jag nu gick på en liten skola, vi var ca 50 elever, så var det en stor ära, pirrigt men kul. Dessutom åkte vi runt till olika företag och lussade också, jättekul!
Igår var jag och Fredrik i Ullared och ordnade med årets julklappsinköp. Jag tycker verkligen det är roligt att köpa och ge julklappar! Ofta köper man kanske alldeles för mycket, men jag försöker att hålla det på en rimlig nivå. Mina syskonbarn får ca 2 julklappar var, och så har jag några kompisars barn som jag köper till också.
Idag ska jag och Fredrik fortsätta jobba med julstämningen genom att baka lussekatter och pepparkakor, men vi ska också fixa lite julgodis. Vi har enats om tre måsten på julgodisbordet: knäck, ischoklad och något som jag har med mig hemifrån som mamma alltid har gjort - amerikansk konfekt. Knäck och ischoklad vet väl alla vad det är, men amerikansk konfekt, vad är det? I huvudsak är det socker, socker, socker, men för att göra det lite mer onyttigt, så är det också grädde och kakao. Smarrigt!
Igår var jag och Fredrik i Ullared och ordnade med årets julklappsinköp. Jag tycker verkligen det är roligt att köpa och ge julklappar! Ofta köper man kanske alldeles för mycket, men jag försöker att hålla det på en rimlig nivå. Mina syskonbarn får ca 2 julklappar var, och så har jag några kompisars barn som jag köper till också.
Idag ska jag och Fredrik fortsätta jobba med julstämningen genom att baka lussekatter och pepparkakor, men vi ska också fixa lite julgodis. Vi har enats om tre måsten på julgodisbordet: knäck, ischoklad och något som jag har med mig hemifrån som mamma alltid har gjort - amerikansk konfekt. Knäck och ischoklad vet väl alla vad det är, men amerikansk konfekt, vad är det? I huvudsak är det socker, socker, socker, men för att göra det lite mer onyttigt, så är det också grädde och kakao. Smarrigt!
onsdag, december 10, 2008
Besök på vårdcentralen
Förra veckan fick jag ont i halsen, tisdag eller onsdag. Hade lite feber onsdag och torsdag, men när den försvann, så försvann inte halsontet. Jag tycker inte att jag är nämnvärt förkyld i övrigt, men jag har faktiskt så ont i halsen att jag vaknar av det på nätterna/tidiga mornar och får ta både ipren och alvedon för att det ska hjälpa. Det är besvärligt! Idag ringde jag i alla fall till vårdcentralen, för jag började misstänka att det kanske var halsfluss som det handlade om. Jag fick faktiskt komma dit, och läkaren kollade i halsen. Det var inte väldigt rött, men däremot hade jag små blåsor i halsen. Troligtvis är det en förkylningsvirus det handlar om sa han, som har satt sig i halsen men ingen annanstans, men jag fick i alla fall ta en halsodling. Denna visade dock inget, så jag får väl helt enkelt nöja mig med att se tiden an och tro att det ska gå över snart. Dock känns det inte så konstigt att det gör ont när det nu är så att jag har blåsor i halsen.
Dessutom fick jag tid till distriktssköterskan så jag fick äntligen kollat mitt blodtryck också. Sist jag var i Göteborg var det högt, och de tyckte att jag skulle kolla det emellanåt tills jag ska dit nästa gång. Dock har det dragit ut på tiden, men nu fick jag det gjort i alla fall, och det var inte alls högt! 130/75, precis så som jag brukar ha! Skönt.
Dessutom fick jag tid till distriktssköterskan så jag fick äntligen kollat mitt blodtryck också. Sist jag var i Göteborg var det högt, och de tyckte att jag skulle kolla det emellanåt tills jag ska dit nästa gång. Dock har det dragit ut på tiden, men nu fick jag det gjort i alla fall, och det var inte alls högt! 130/75, precis så som jag brukar ha! Skönt.
måndag, december 01, 2008
Uppdatering
Ojojoj, det är verkligen längesedan som jag skrev nu! För att fortsätta där jag slutade - festen på kvällen var verkligen helt underbart roligt! Jag tror faktiskt att alla tyckte det. Jag och Carina kom lite tidigare till Johanna, men det hjälptes inte, för när vi kom dit var hon redan färdig med allting i alla fall! Vad hade hon gjort då? Jo, där fanns rökt rådjurslår, kall marinerad fläskfilé, kycklingklubbor, grönsallad, kletig pastasallad, okletig potatissallad, uppskuren färsk frukt, bröd och ost. Helt underbart gott var det! Till kaffet senare hade hon bakat marängtårta med grädde och nån sorts smörkräm eller liknande emellan, drömrulltårta och biskvier. Helt fantastiskt var det att komma till dukat bord! Fina presenter fick jag också - biljett till Göteborgsoperan för att se Mary Poppins, tre flaskor vin, örhängen med matchande halsband, Solstollarna på DVD (nostalgikick!) och blommor. (Av grannen fick jag dagen efter en elektrisk adventsljusstake med stjärnor, på posten fick jag ytterligare en adventsljusstake av Fredriks mamma och av Fredrik fick jag hemlig resa).
Vi åt, drack, pratade, umgicks, SKRATTADE, sjöng, lekte... Det var verkligen jättekul. En rolig grej som hände under kvällen var att jag och Carina fick sätta oss framför alla andra på varsina stolar - Elinor filmade och Jessica läste. Vad läste hon då? Jo, pappa hade skrivit ihop ett häfte där han på rim beskrev olika händelser ur våra liv, främst från småbarnsåren, och det hela gick ut på att jag och Carina skulle komma på vilken händelse det var som beskrevs. Ni kan tro att det var roligt!! Dagen efter kollade mamma och pappa på det inspelade, och trots magsjuka skrattade mamma så hon vek sig dubbelt!!
Dagen efter var ju den egentliga födelsedagen, och den började vid 11-tiden då Fredrik väckte mig med sång och blommor. Jag visste redan innan att det var en hemlig resa i antågande, men vart den skulle gå, det avslöjade han inte. Under dagen sedan som gick fick jag lite olika grattishälsningar, men jag ska säga, vi låg i soffan och kollade på film hela dagen, jag kom inte ens ur pyjamasen! En underbar dag var det!
I veckan nu som gick fick jag min present också - Fredrik tog med mig ner till Malmö, vi bodde på hotell, och sedan på kvällen gick vi ut och åt buffé, för att sedan skratta till Tomas Pettersson. Han är verkligen rolig!
Nu börjar jag känna att vardagen börjar på igen, det är inte ofta man "firar" födelsedag i två veckor!
I lördags kväll var vi på 70-årskalas för Rolf, min farbror som har varit sjöman. Det var verkligen såå roligt. Tänk att alla kusinerna var samlade med sina respektive och barn, alla farbröder utom en, med sina respektive, helt fantastiskt att alla kunde! Vi hade hyrt Ännagården, och mamma och mina farbröders fruar hade hjälpts åt med maten. Till förrätt åt vi en grov smörgås med kesoröra och kött på, till huvudrätt åt vi ugnslagad lax med potatis och två sorters kalla såser, samt kokta grönsaker (morot, palsternacka, broccoli och blomkål), och sparris. SÅ gott var det. Till efterrätt sedan var det cheesecake och till kaffet var det två sorters småkakor. Jag hade med mig flöjten, Carina hade med sig dragspelet och Thomas hade med sig gitarren, så vi sjöng och spelade litgrann - jag spelade Så skimrande var aldrig havet och Nocturne (Sov på min arm), Carina spelade Inbjudan till Bohuslän och Elinor dansar, och så sjöng vi tillsammans. Thomas spelade tillsammans med oss och så spelade han lite själv också sedan. Det var så roligt, det händer typ aldrig att vi sjunger och spelar ihop, men gitarr och flöjt är verkligen fint tillsammans! Min släkt är ju någon sorts Evert Taube-fantaster allihopa, så det var väldigt uppskattat, och Rolf var så glad, det var så roligt.
Nu är jag ledig måndag och tisdag. Jag skulle jobbat i helgen, men när jag fick ta semester onsdag, så tog jag semester helgen också, här var ju ganska mycket ändå! Igår var här 1:a advent. I lördags strök jag gardiner och hängde upp, Fredrik fick fram adventsljusstakarna i fönstren. Igår sjöng vi med kören i kyrkan, någon traditionell adventssång och två andra med. Carina lyckades få magsjuka natten till igår, så hon ringde och frågade om jag ville ta Maja till simskolan, vilket jag gjorde efter kyrkan då. Nu är det bara att hoppas på att jag inte ska bli dålig, men det tror jag inte, jag var knappt inne där.
Nu när advent är här, slår det mig att det ju faktiskt inte är långt kvar till jul nu! Den grundliga städningen som man vill ha gjort, men inte alltid gör inför jul gjordes ju till min födelsedag, det känns bra, då är det bara lite underhållsstäd kvar. Däremot måste jag hitta en dag när vi ska köpa julklappar och pyssla och baka och annat... Det är lika bra att bestämma dag, så slipper man bli stressad över det sedan, för att man inte vet när man ska få saker gjorda. Får la sätta mig ner med kalendern och se över vilka dagar som finns att tillgå...
Jag börjde läsa en bok igår, och nu ska jag återgå till den. Jag önskar er en fin dag, trots att adventsvädret lyser med sin frånvaro, och här bara är en vanlig grå höstdag här utanför fönstret. I alla fall lyser det upp med alla ljus i fönstrena, det är härligt!
Vi åt, drack, pratade, umgicks, SKRATTADE, sjöng, lekte... Det var verkligen jättekul. En rolig grej som hände under kvällen var att jag och Carina fick sätta oss framför alla andra på varsina stolar - Elinor filmade och Jessica läste. Vad läste hon då? Jo, pappa hade skrivit ihop ett häfte där han på rim beskrev olika händelser ur våra liv, främst från småbarnsåren, och det hela gick ut på att jag och Carina skulle komma på vilken händelse det var som beskrevs. Ni kan tro att det var roligt!! Dagen efter kollade mamma och pappa på det inspelade, och trots magsjuka skrattade mamma så hon vek sig dubbelt!!
Dagen efter var ju den egentliga födelsedagen, och den började vid 11-tiden då Fredrik väckte mig med sång och blommor. Jag visste redan innan att det var en hemlig resa i antågande, men vart den skulle gå, det avslöjade han inte. Under dagen sedan som gick fick jag lite olika grattishälsningar, men jag ska säga, vi låg i soffan och kollade på film hela dagen, jag kom inte ens ur pyjamasen! En underbar dag var det!
I veckan nu som gick fick jag min present också - Fredrik tog med mig ner till Malmö, vi bodde på hotell, och sedan på kvällen gick vi ut och åt buffé, för att sedan skratta till Tomas Pettersson. Han är verkligen rolig!
Nu börjar jag känna att vardagen börjar på igen, det är inte ofta man "firar" födelsedag i två veckor!
I lördags kväll var vi på 70-årskalas för Rolf, min farbror som har varit sjöman. Det var verkligen såå roligt. Tänk att alla kusinerna var samlade med sina respektive och barn, alla farbröder utom en, med sina respektive, helt fantastiskt att alla kunde! Vi hade hyrt Ännagården, och mamma och mina farbröders fruar hade hjälpts åt med maten. Till förrätt åt vi en grov smörgås med kesoröra och kött på, till huvudrätt åt vi ugnslagad lax med potatis och två sorters kalla såser, samt kokta grönsaker (morot, palsternacka, broccoli och blomkål), och sparris. SÅ gott var det. Till efterrätt sedan var det cheesecake och till kaffet var det två sorters småkakor. Jag hade med mig flöjten, Carina hade med sig dragspelet och Thomas hade med sig gitarren, så vi sjöng och spelade litgrann - jag spelade Så skimrande var aldrig havet och Nocturne (Sov på min arm), Carina spelade Inbjudan till Bohuslän och Elinor dansar, och så sjöng vi tillsammans. Thomas spelade tillsammans med oss och så spelade han lite själv också sedan. Det var så roligt, det händer typ aldrig att vi sjunger och spelar ihop, men gitarr och flöjt är verkligen fint tillsammans! Min släkt är ju någon sorts Evert Taube-fantaster allihopa, så det var väldigt uppskattat, och Rolf var så glad, det var så roligt.
Nu är jag ledig måndag och tisdag. Jag skulle jobbat i helgen, men när jag fick ta semester onsdag, så tog jag semester helgen också, här var ju ganska mycket ändå! Igår var här 1:a advent. I lördags strök jag gardiner och hängde upp, Fredrik fick fram adventsljusstakarna i fönstren. Igår sjöng vi med kören i kyrkan, någon traditionell adventssång och två andra med. Carina lyckades få magsjuka natten till igår, så hon ringde och frågade om jag ville ta Maja till simskolan, vilket jag gjorde efter kyrkan då. Nu är det bara att hoppas på att jag inte ska bli dålig, men det tror jag inte, jag var knappt inne där.
Nu när advent är här, slår det mig att det ju faktiskt inte är långt kvar till jul nu! Den grundliga städningen som man vill ha gjort, men inte alltid gör inför jul gjordes ju till min födelsedag, det känns bra, då är det bara lite underhållsstäd kvar. Däremot måste jag hitta en dag när vi ska köpa julklappar och pyssla och baka och annat... Det är lika bra att bestämma dag, så slipper man bli stressad över det sedan, för att man inte vet när man ska få saker gjorda. Får la sätta mig ner med kalendern och se över vilka dagar som finns att tillgå...
Jag börjde läsa en bok igår, och nu ska jag återgå till den. Jag önskar er en fin dag, trots att adventsvädret lyser med sin frånvaro, och här bara är en vanlig grå höstdag här utanför fönstret. I alla fall lyser det upp med alla ljus i fönstrena, det är härligt!
lördag, november 15, 2008
Kalas
Jag och Carina fyller som bekant 30 år imorgon, och idag har vi kalas. Hela dagen. Precis nu har middagsgästerna åkt hem. Vi bjöd på köttgryta med viltkött i med ris och sallad, samt en mastig choklad- och hallonkaka till efterrätt. Jag tyckte det var jättegott, och det tyckte gästerna också. Jag har fått SÅ fina presenter - En tung groda i järn (måste visa bild på den sen) som man kan tända ett värmeljus i, en krans i mossa och lummer där det hängde pepparkakor ner ifrån (Pias verk, såklart), pengar till tatuering (1000kr), 500 kr till, en vacker vas samt en jordglob. Jag är så glad! Just nu är jag mätt och trött också, men mest glad.
Snart är det mera kalasande på gång. Johanna är en riktig klippa. Vi ska ha kompisfesten hemma hos henne, och hon har ordnat allting, mat och hela tjofräsen. Jag frågade häromdagen när vi skulle komma. Kom bara innan gästerna, fick jag till svar. Hon är verkligen helt otrolig! Både jag och Carina tycker det är lite jobbigt att ordna kalas, stressigt och så, så då erbjöd sig Johanna att ha hand om festen. Så snart är vi på väg dig, Bengt-Ove kommer snart och hämtar oss.
Snart är det mera kalasande på gång. Johanna är en riktig klippa. Vi ska ha kompisfesten hemma hos henne, och hon har ordnat allting, mat och hela tjofräsen. Jag frågade häromdagen när vi skulle komma. Kom bara innan gästerna, fick jag till svar. Hon är verkligen helt otrolig! Både jag och Carina tycker det är lite jobbigt att ordna kalas, stressigt och så, så då erbjöd sig Johanna att ha hand om festen. Så snart är vi på väg dig, Bengt-Ove kommer snart och hämtar oss.
Torsdagskvällen
I torsdags var jag, Carina och en barndomskamrat i Göteborg. Det hela började som Carinas 30-årspresent från mig, och avslutades som Marias 30-årspresent till oss båda. Vi var först och lyssnade på Vocal Six - de hade jubileumskonsert i konserthuset i Göteborg. För er som inte vet, så är det en á capellagrupp bestående av sex killar/karlar/män - vilket man vill. De är fantastiskt duktiga, musikaliska, och dessutom väldigt humoristiska. Första gången jag såg dem var första året jag var i Skinnskatteberg på körstämma, då deltog de i deras jubileumskonsert. Jag skrattade så jag tjöt. Hela tiden nästan. Även förra året var de med i Skinnskatteberg, och då hade de en verkstad som vi deltog i.
Kvällen avslutades här - där vi åt deras fantastiska (och dyra) räkmacka.
Vad gott det var!! Till det drack vi varsin öl, jag och Carina (Maria körde), och vi avslutade det hela med en kopp kaffe. Vi hade så fantastiskt trevligt och roligt, som vi alltid har när vi kommer ihop. Vi satt vid ett fönster i resturangen och såg ut över Liseberg och Universeum (bland annat) i kvällsskrud. Otroligt vackert!
Kvällen avslutades här - där vi åt deras fantastiska (och dyra) räkmacka.
Vad gott det var!! Till det drack vi varsin öl, jag och Carina (Maria körde), och vi avslutade det hela med en kopp kaffe. Vi hade så fantastiskt trevligt och roligt, som vi alltid har när vi kommer ihop. Vi satt vid ett fönster i resturangen och såg ut över Liseberg och Universeum (bland annat) i kvällsskrud. Otroligt vackert!
torsdag, november 06, 2008
Fars dag och annat
Häromdagen var jag i Ullared och shoppade loss lite. Det händer inte så ofta, men desto mer kostar det! Nu sitter jag här och är irriterad över att jag inte tänkte på då att det är Fars dag på söndag. Hade jag varit liiite smart, så hade jag såklart köpt present då. Nä, nu får jag hasta iväg till Kinna istället, 2,5 timmar innan jag börjar jobba!
Men jag är nöjd ändå över Ullaredsbesöket, jag handlade mycket till Fredrik, en del till mig, och lite övriga saker också. Jag hittade bl a en randig topp med trekvartsärm som jag gillade jättemycket och som satt bra på också. Surt bara när jag igår hittade ett hål mitt i. Inte i någon söm eller nåt. Men det är i sidan, och jag tror att jag kan fixa till det lite så det inte syns. Jag hoppas det.
På söndag är det vår lilla torsdagsgrupp som är gudstjänstledare, och tankarna snurrar i huvet över hur vi ska lägga upp det, nervösfjärilarna fladdrar i magen över att jag ska spela flöjt... Jag ska spela nåt som heter så fint som "Largo för piccolaflöjt", fast jag spelar ju vanlig tvärflöjt jag. Det är Vivaldi som har skrivit, den är jättefin, lugn, lite "drillig".
Förresten, mamma är bättre. Eller bättre och bättre, hon har inte känt nåt mer, hon jobbar, och nästa vecka ska hon få den där mackapären som mäter hjärtverksamheten en hel vecka. Vi får väl se vad utslaget blir efter det. Tack för alla omtankar och hälsningar!
Men jag är nöjd ändå över Ullaredsbesöket, jag handlade mycket till Fredrik, en del till mig, och lite övriga saker också. Jag hittade bl a en randig topp med trekvartsärm som jag gillade jättemycket och som satt bra på också. Surt bara när jag igår hittade ett hål mitt i. Inte i någon söm eller nåt. Men det är i sidan, och jag tror att jag kan fixa till det lite så det inte syns. Jag hoppas det.
På söndag är det vår lilla torsdagsgrupp som är gudstjänstledare, och tankarna snurrar i huvet över hur vi ska lägga upp det, nervösfjärilarna fladdrar i magen över att jag ska spela flöjt... Jag ska spela nåt som heter så fint som "Largo för piccolaflöjt", fast jag spelar ju vanlig tvärflöjt jag. Det är Vivaldi som har skrivit, den är jättefin, lugn, lite "drillig".
Förresten, mamma är bättre. Eller bättre och bättre, hon har inte känt nåt mer, hon jobbar, och nästa vecka ska hon få den där mackapären som mäter hjärtverksamheten en hel vecka. Vi får väl se vad utslaget blir efter det. Tack för alla omtankar och hälsningar!
måndag, oktober 27, 2008
Mamma
De har inte hittat några fel på hennes prover, men läkaren vill hålla kvar henne en natt till ändå. Han vill nämligen att hon ska få hjärtklappning. Det är inte så lätt att få det på beställning när man inte vet vad det orsakas av! Men hon skulle i alla fall vara uppe och gå idag, sa hon när jag pratade med henne på morgonen. Jag sa åt henne att kanske ska hon gå lite i trappan, hon har ju ändå kompetent personal omkring sig? Detta tyckte hon dock inte var en bra idé. Inte jag heller, om jag ska vara ärlig, jag var faktiskt ironisk. Nu ska jag hoppa in i duschen lite snabbt och lätt, sen ska jag hälsa på mamma litegrann före kören.
På jobbet idag har det varit en ganska bra dag. I alla fall har jag gjort det jag sa på morgonen att jag ville hinna med - skriva protokoll från personalmötet, eftersom jag är den ständiga sekreteraren, och dammsuga korridorerna, matsal, samlingssal och tv-hörna. Då får man vara nöjd!
Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet
På jobbet idag har det varit en ganska bra dag. I alla fall har jag gjort det jag sa på morgonen att jag ville hinna med - skriva protokoll från personalmötet, eftersom jag är den ständiga sekreteraren, och dammsuga korridorerna, matsal, samlingssal och tv-hörna. Då får man vara nöjd!
Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet
söndag, oktober 26, 2008
Lite orolig
Mamma har åkt in till akuten idag, för hon fick så ont i bröstet. Hon har tydligen haft hjärtklappning en period, då och då - men det har hon såklart inte talat om! Ja, kanske hade hon nämt det för pappa, men jag visste inget i alla fall... Idag fick hon sådant tryck över bröstet att hon faktiskt tyckte att pappa skulle köra henne till akuten. På väg till bilen kom pappa på att han skulle såklart ha ringt ambulansen, men han gick i alla fall och hämtade bilen. När de hade varit på akuten en stund, så släppte det i bröstet, men de ville i alla fall hålla kvar henne till imorgon för observation. Bra det!
Det här är ju saker som händer hela tiden, och för vårdpersonalen är det såklart vardagsmat. Men det är oroligt när det kommer så nära! Nu litar jag på att de gör vad de kan, och pappa trodde inte att det var något att oroa sig för - men bröstsmärtor ska man såklart alltid ta på allvar!
Annars idag gjorde jag den klassiska grodan - jag glömde dra tillbaka klockan! Jag hade ställt klockan på nio, för jag tänkte åka till kyrkan. För att inte komma för sent, så måste jag åka i alla fall absolut före 09:40. Med andra ord hade jag lite bråttom. Jag knäppte på kaffebryggaren, som Fredrik hade laddat åt mig igår kväll, och så gick jag till datorn och bara skulle kolla två sekunder (fast jag hade bråttom, jag vet, snacka om datanörd och internetberoende!). DÅ fick jag syn på att Nämen, klockan är ju bara strax efter åtta! Snopet, jag hade ju kunnat ligga i sängen en hel timma till... Men nu fick jag en lugn stund hemma istället, gott om tid, innan jag skulle åka. Det var också skönt!
Gudstjänsten idag var SMU-gudstjänst, så det var massor av barn - förskolebarnen, nyingbarnen, scouterna och söndagsskolebarnen. Jättekul! Temat idag handlade om mod. Att göra saker fast man är rädd. Det är något för alla att tänka på, att man ibland ska utmana sig själv och göra saker som man är rädd för - för att hjälpa andra, eller för den delen, sig själv. Vad är du rädd för? Vad låter du bli att göra för att du inte vågar? Utmana dig själv!
Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet
Det här är ju saker som händer hela tiden, och för vårdpersonalen är det såklart vardagsmat. Men det är oroligt när det kommer så nära! Nu litar jag på att de gör vad de kan, och pappa trodde inte att det var något att oroa sig för - men bröstsmärtor ska man såklart alltid ta på allvar!
Annars idag gjorde jag den klassiska grodan - jag glömde dra tillbaka klockan! Jag hade ställt klockan på nio, för jag tänkte åka till kyrkan. För att inte komma för sent, så måste jag åka i alla fall absolut före 09:40. Med andra ord hade jag lite bråttom. Jag knäppte på kaffebryggaren, som Fredrik hade laddat åt mig igår kväll, och så gick jag till datorn och bara skulle kolla två sekunder (fast jag hade bråttom, jag vet, snacka om datanörd och internetberoende!). DÅ fick jag syn på att Nämen, klockan är ju bara strax efter åtta! Snopet, jag hade ju kunnat ligga i sängen en hel timma till... Men nu fick jag en lugn stund hemma istället, gott om tid, innan jag skulle åka. Det var också skönt!
Gudstjänsten idag var SMU-gudstjänst, så det var massor av barn - förskolebarnen, nyingbarnen, scouterna och söndagsskolebarnen. Jättekul! Temat idag handlade om mod. Att göra saker fast man är rädd. Det är något för alla att tänka på, att man ibland ska utmana sig själv och göra saker som man är rädd för - för att hjälpa andra, eller för den delen, sig själv. Vad är du rädd för? Vad låter du bli att göra för att du inte vågar? Utmana dig själv!
Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet
fredag, oktober 24, 2008
Fina, trygga Sverige!
Ja, hur är det egengtligen, HUR tryggt är det att bo i Sverige? Jag har väl någonstans haft nån sorts drömbild av att om man är sjuk går man till vårdcentralen, om man inte har pengar söker man hjälp hos socialen (och får hjälp), och om man bli slagen av sin man och äntligen anmäler det, så får man hjälp av kvinnojouren. Oavsett inkomst, språkkunskaper, diagnoser eller social status. Verkligheten har slagit mig med sitt knytnävsslag i magen! Hällt en kall spann vatten över huvudet. Kramat om mitt hjärta med sin stenhand. Dramatiskt? Jo, det kan man säga...
Det kom en kvinna till kyrkan... Hon hade ingenstans att bo. I somras lämnade hon äntligen sin man efter flera års fysisk misshandel, förmodligen även psykisk. Dessutom lider hon av posttraumatisk stress efter krigsupplevelser. Hon anmälde mannen till polisen, och mannen har nu hotat att döda henne om han hittar henne. Hon har en syster i Sverige, men hon vågar inte vara där av rädsla för att mannen ska hitta henne, och av rädsla för att han även ska göra systern eller hennes familj illa.
Kvinnan har bott på kvinnojouren i ca 1 månad, men fick inte bo kvar längre. Varför? Hon ansågs besvärlig och inte samarbetsvillig. Kvinnojouren ansåg att de kom med flera förslag på lösningar och boenden till kvinnan, och kvinnan tackade nej flera gånger. Dumt? Jo, det kan man kanske säga. Och nöja sig med det. Problemet är dock mycket mer komplext än så.
Jag anser inte att man får nöja sig med ett nej utan att först vara säker på att kvinnan verkligen förstår. MEN! När man man mår så som kvinnan gör, när man dras med hennes psykiska problematik... Hur kan man förstå? Hur ska man lösa upp blockeringarna i hjärnan som rädlsa och oro skapar? Hur ska man kunna fatta ett beslut som sedan resten av livet hänger på? Naturligtvis behöver kvinnan någonstans att bo, någonstans att känna sig trygg. Men sedan då? Hon behöver hjälp av psykolog och läkare för att kunna må bättre, men framförallt behöver hon människor som bryr sig om henne, människor som vill hjälpa, människor som vill och orkar prata.
Hur gick det då? Jo, vi lyckades, efter att ha sovit på en madrass i kyrkan, lösa bostadsfrågan provisoriskt. Hon bodde på ett vandrarhem i Varberg över helgen. På måndagen åkte kvinnan, vår pastor och en tredje man till kvinnojouren för samtal. Förhoppningen var då att - trots att de hade gjort klart för både kvinnan och andra att dörren var stängd - de i alla fall skulle göra en sista insats för kvinnan och se om hon kunde få en lägenhet någonstans. De gjorde detta.
Nu finns kvinnan i en lägenhet på en ort en bra bit härifrån, men mycket närmare sin man. Hon är rädd och orolig. Vill gå utanför dörren så lite som möjligt av rädsla för att hennes man eller någon de känner ska få syn på henne. Hon lever under skyddad identitet och har bytt sitt namn mot ett mer svenskklingande. Hon gömmer sig. I en tom lägenhet. Det finns en kyrka på orten där hon har hamnat, och där har hon träffat några få människor som känner till hennes historia. Av dem har hon fått lite kastruller, ett bord med någon stol, en säng...
Tack gode Gud för människor som vill hjälpa! Tack gode Gud för medmänniskor! Jag kan bara be för att den här kvinnan ska hitta en stabilitet i sitt liv, en trygghet. Att människor ska vara snälla mot henne och att hennes man aldrig ska hitta henne. Gör det du också!
Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet
Det kom en kvinna till kyrkan... Hon hade ingenstans att bo. I somras lämnade hon äntligen sin man efter flera års fysisk misshandel, förmodligen även psykisk. Dessutom lider hon av posttraumatisk stress efter krigsupplevelser. Hon anmälde mannen till polisen, och mannen har nu hotat att döda henne om han hittar henne. Hon har en syster i Sverige, men hon vågar inte vara där av rädsla för att mannen ska hitta henne, och av rädsla för att han även ska göra systern eller hennes familj illa.
Kvinnan har bott på kvinnojouren i ca 1 månad, men fick inte bo kvar längre. Varför? Hon ansågs besvärlig och inte samarbetsvillig. Kvinnojouren ansåg att de kom med flera förslag på lösningar och boenden till kvinnan, och kvinnan tackade nej flera gånger. Dumt? Jo, det kan man kanske säga. Och nöja sig med det. Problemet är dock mycket mer komplext än så.
Jag anser inte att man får nöja sig med ett nej utan att först vara säker på att kvinnan verkligen förstår. MEN! När man man mår så som kvinnan gör, när man dras med hennes psykiska problematik... Hur kan man förstå? Hur ska man lösa upp blockeringarna i hjärnan som rädlsa och oro skapar? Hur ska man kunna fatta ett beslut som sedan resten av livet hänger på? Naturligtvis behöver kvinnan någonstans att bo, någonstans att känna sig trygg. Men sedan då? Hon behöver hjälp av psykolog och läkare för att kunna må bättre, men framförallt behöver hon människor som bryr sig om henne, människor som vill hjälpa, människor som vill och orkar prata.
Hur gick det då? Jo, vi lyckades, efter att ha sovit på en madrass i kyrkan, lösa bostadsfrågan provisoriskt. Hon bodde på ett vandrarhem i Varberg över helgen. På måndagen åkte kvinnan, vår pastor och en tredje man till kvinnojouren för samtal. Förhoppningen var då att - trots att de hade gjort klart för både kvinnan och andra att dörren var stängd - de i alla fall skulle göra en sista insats för kvinnan och se om hon kunde få en lägenhet någonstans. De gjorde detta.
Nu finns kvinnan i en lägenhet på en ort en bra bit härifrån, men mycket närmare sin man. Hon är rädd och orolig. Vill gå utanför dörren så lite som möjligt av rädsla för att hennes man eller någon de känner ska få syn på henne. Hon lever under skyddad identitet och har bytt sitt namn mot ett mer svenskklingande. Hon gömmer sig. I en tom lägenhet. Det finns en kyrka på orten där hon har hamnat, och där har hon träffat några få människor som känner till hennes historia. Av dem har hon fått lite kastruller, ett bord med någon stol, en säng...
Tack gode Gud för människor som vill hjälpa! Tack gode Gud för medmänniskor! Jag kan bara be för att den här kvinnan ska hitta en stabilitet i sitt liv, en trygghet. Att människor ska vara snälla mot henne och att hennes man aldrig ska hitta henne. Gör det du också!
Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet
tisdag, oktober 14, 2008
Sjuk igen
Ni kommer väl inte att tro det, men jag har varit sjuk. Igen! För fyra veckor sedan var jag hemma pga förkylning och feber. För tre veckor sedan var jag hemma pga ont i ryggen. Vad är det den här gången då? Förkylning, feber och snuva! Pinsamt ju! Men jag blir verkligen dålig när jag har feber, det bara går inte att jobba då - jag klarar liksom inget annat än att typ sitta och ligga i soffan framför tv:n. Möjligtvis läsa i en bok också. I alla fall, idag har jag ingen feber, så jag har ringt jobbet och sagt att jag kommer imorgon. Jag har en jättekort dag imorgon, skulle egentligen jobbat 16-21, men så ska jag på ett möte i kyrkan för oss som är mötesvärdar, så jag bytte med en tjej och ska jobba 7-12 istället. Lyxigt!
Har ni uppmärksammat att oktober månad också är Rosa Bandet månad? Man kan köpa digitalt rosa band nu också, och det har jag gjort!
Har ni uppmärksammat att oktober månad också är Rosa Bandet månad? Man kan köpa digitalt rosa band nu också, och det har jag gjort!
Idag gör jag annars inget särskilt, försöker att fortsätta kurera mig från hosta och snuva. Kanske ska jag läsa färdigt min bok? Dricka en kopp kaffe? Hålla mig inne ska jag göra i alla fall.
tisdag, oktober 07, 2008
Utflykt i Hyssna
Igår ringde Carina och frågade om jag inte ville följa med henne och barnen ut på promenad. Det var ju jättevackert väder igår, en underbar höstdag. Efter helgens arbete besvärade ryggen mig igen, och jag tänkte att kanske mjukar det upp ryggen att gå ut lite? Sagt och gjort, vi tog barnen och Vippa (deras lilla korthåriga tax) och gick ut.
Korthårig tax, dock inte Vippa
Carina hade pratat om promenad i Bokskogen, som ju är alldeles underbar att gå i! Nu blev det inte så, vi gick upp till "Utkiken" istället. Jag hade inte varit där tidigare, men jag förstod ändå att det kommer ju gå väldigt mycket uppför, det ligger ju liksom i namnets natur - UTKIK...
Med min onda rygg trodde jag kanske inte att det var så lämpligt att gå ut i skogen och trava, men sagt och gjort, vi gick dit åt i alla fall. Det var en jobbig promenad, men jättehärligt, och när man kom fram till toppen... Det var så vackert! Man såg, vad det kändes som, över halva Hyssna - badplatsen, kyrkan, skogen... Barnen var så duktiga, de gick själva hela vägen. Till och med Erik, som annars inte är så noga med att gå. Ja, vi fick ju stanna ett par gånger på vägen och vila lite, och så var vi däruppen en stund också innan vi gick tillbaka. Lite lurigt var det dock, för det var ganska brant på andra sidan, och inget staket. Däruppe fanns ett bord med bänkar, så det var riktigt härligt att sitta där uppe och vila.
Hur kommer man dit då? Jo, man går precis förbi badplatsen, och så in i skogen på andra sidan vägen. Sedan är det skyltat, man följer skyltar mot "Torkels gömma" (har ni inte varit där, så är det också att rekommendera!), men innan man kommer fram dit viker man av mot andra hållet. Det var lätt att hitta, väl skyltat hela vägen.
Det var lite mycket vatten nu bara, vi fick gå över en liten bäck vid ett par tillfällen. Barnen hade ju gummistövlar, men jag blev lite våt om fötterna. Stackars Vippa, som inte tycker om att bada, skulle hoppa över bäcken utan att bli våt, hade hon tänkt sig. Det var bara det att kopplet var redan såpass sträckt när hon hoppade, så det tog liksom slut, och hon landade mitt i... Hon hann knappt bli våt dock, så snabb var hon upp igen! Vi var iväg i nästan två timmar, så det blev en riktigt ordentlig promenad!
Före promenaden kokade jag äpplemos, jag fick ju massa äpplen av Carina och Bengt-Ove. Nu får det vara färdigkokt tror jag, jag har kokat ca 16 liter allt som allt. Jättegott, och kul att kunna ge bort i present också!
Korthårig tax, dock inte VippaCarina hade pratat om promenad i Bokskogen, som ju är alldeles underbar att gå i! Nu blev det inte så, vi gick upp till "Utkiken" istället. Jag hade inte varit där tidigare, men jag förstod ändå att det kommer ju gå väldigt mycket uppför, det ligger ju liksom i namnets natur - UTKIK...
Med min onda rygg trodde jag kanske inte att det var så lämpligt att gå ut i skogen och trava, men sagt och gjort, vi gick dit åt i alla fall. Det var en jobbig promenad, men jättehärligt, och när man kom fram till toppen... Det var så vackert! Man såg, vad det kändes som, över halva Hyssna - badplatsen, kyrkan, skogen... Barnen var så duktiga, de gick själva hela vägen. Till och med Erik, som annars inte är så noga med att gå. Ja, vi fick ju stanna ett par gånger på vägen och vila lite, och så var vi däruppen en stund också innan vi gick tillbaka. Lite lurigt var det dock, för det var ganska brant på andra sidan, och inget staket. Däruppe fanns ett bord med bänkar, så det var riktigt härligt att sitta där uppe och vila.
Hur kommer man dit då? Jo, man går precis förbi badplatsen, och så in i skogen på andra sidan vägen. Sedan är det skyltat, man följer skyltar mot "Torkels gömma" (har ni inte varit där, så är det också att rekommendera!), men innan man kommer fram dit viker man av mot andra hållet. Det var lätt att hitta, väl skyltat hela vägen.
Det var lite mycket vatten nu bara, vi fick gå över en liten bäck vid ett par tillfällen. Barnen hade ju gummistövlar, men jag blev lite våt om fötterna. Stackars Vippa, som inte tycker om att bada, skulle hoppa över bäcken utan att bli våt, hade hon tänkt sig. Det var bara det att kopplet var redan såpass sträckt när hon hoppade, så det tog liksom slut, och hon landade mitt i... Hon hann knappt bli våt dock, så snabb var hon upp igen! Vi var iväg i nästan två timmar, så det blev en riktigt ordentlig promenad!
Före promenaden kokade jag äpplemos, jag fick ju massa äpplen av Carina och Bengt-Ove. Nu får det vara färdigkokt tror jag, jag har kokat ca 16 liter allt som allt. Jättegott, och kul att kunna ge bort i present också!
lördag, september 27, 2008
Brödbak
Idag bakar jag bröd för fulla muggar. Imorgon är det eftermiddagsgudstjänst i Tostared, en lite extra högtidlig en... Vi har ju hållit på att rusta upp under sommaren, och nu ska vi ha ett extra tack till de som har hjälpt till. Jag blev tillfrågad att ordna med lite fika, och som vanligt kan jag inte säga "nej tack, jag tror inte jag hinner/orkar/vill/kan det", utan jag bara "javisst, självklart, så klart jag kan det!" Eftersom klockan hinner bli typ halv sex kanske innan det blir fikadags, så tyckte jag att det kunde vara gott med smörgås istället för bulle. JAG tyckte att det räckte, tills Jonas häromdagen, när jag pratade med honom om det, sa att "Det kanske blir nån liten kaka med?" Jadå, det blir det, svarar jag då såklart. Så jag ska baka rulltårta också tänkte jag, och fylla med min hemmagjorda äpplemos. Så här är det präktiga lördagen!
Upp till allt detta ska jag hjälpa Carina på söndagsklubben imorgon, för det kunde jag såklart inte heller säga nej till när hon frågade. Dessutom måste jag hinna packa också, för vi åker ju, som jag tidigare har skrivit om här i bloggen, till Hållö på måndag morgon. (TACK Pia, för att du lärde mig hur man länkar!)
Ryggen är sådär, jag känner fortfarande av den, men framförallt när jag sitter och ligger faktiskt, så det går bra med bakandet.
Åh, dessa fantastiska tekniska prylar, de ska helt enkelt bara funka, då är det som bäst. Igårkväll förnyade jag mitt virusprogram, betalade över 1400 spänn, och så skulle det bara vara till att ladda ner. Det bör inte vara så svårt egentligen, men det vill sig inte på några villkor. Så efter att ha varit irriterad så jag svettas och det bara kryper under skinnet på mig, så har Fredrik lovat att ringa till supporten på måndag, innan han åker till jobbet. Tillsvidare har jag laddat ner ett gratis virusprogram från internet, som pappa tipsade mig om.
Ha en riktigt trevlig och mysig helg, mina vänner!
Upp till allt detta ska jag hjälpa Carina på söndagsklubben imorgon, för det kunde jag såklart inte heller säga nej till när hon frågade. Dessutom måste jag hinna packa också, för vi åker ju, som jag tidigare har skrivit om här i bloggen, till Hållö på måndag morgon. (TACK Pia, för att du lärde mig hur man länkar!)
Ryggen är sådär, jag känner fortfarande av den, men framförallt när jag sitter och ligger faktiskt, så det går bra med bakandet.
Åh, dessa fantastiska tekniska prylar, de ska helt enkelt bara funka, då är det som bäst. Igårkväll förnyade jag mitt virusprogram, betalade över 1400 spänn, och så skulle det bara vara till att ladda ner. Det bör inte vara så svårt egentligen, men det vill sig inte på några villkor. Så efter att ha varit irriterad så jag svettas och det bara kryper under skinnet på mig, så har Fredrik lovat att ringa till supporten på måndag, innan han åker till jobbet. Tillsvidare har jag laddat ner ett gratis virusprogram från internet, som pappa tipsade mig om.
Ha en riktigt trevlig och mysig helg, mina vänner!
tisdag, september 23, 2008
Promenadväder
Jag har fortfarande ont i ryggen, men idag är här så fint väder, så jag bara måste komma ut litegrann - jag börjar ju snart mögla där jag sitter och ugglar! Ja, det blir ingen långpromenad, men jag ska gå lite här på vägen i alla fall, få lite frisk luft och känna hur det känns i ryggen. Jag har ringt jobbet också, jag bestämde mig för att vara hemma resten av veckan - onsdag och torsdag då alltså.
Måndag och tisdag ska vi åka till Hållö med jobbet, det ska bli roligt hoppas jag! För övrigt nästa vecka, så har jag helgveckan, så då jobbar jag måndag, tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Det känns verkligen som att det blev Hållö vid rätt tillfälle, veckan känns lite kortare när man inte är på jobbet hela tiden!
Förresten, vem som än känner sig manad får gärna lära mig hur man får till det där med länkar - att man bara klickar på ett ord i texten jag skriver, så kommer man till den sidan!
Måndag och tisdag ska vi åka till Hållö med jobbet, det ska bli roligt hoppas jag! För övrigt nästa vecka, så har jag helgveckan, så då jobbar jag måndag, tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Det känns verkligen som att det blev Hållö vid rätt tillfälle, veckan känns lite kortare när man inte är på jobbet hela tiden!
Förresten, vem som än känner sig manad får gärna lära mig hur man får till det där med länkar - att man bara klickar på ett ord i texten jag skriver, så kommer man till den sidan!
söndag, september 21, 2008
Ont i ryggen
Fy, nu får det snart vara slut på krämporna här! Jag fick lite känning i ryggen en dag efter jobbet slutet på förra veckan, sedan dess har jag inte varit riktigt på topp. Idag böjde jag mig och knöt skorna, och då small det till på riktigt. Inte så det sa pang, men så att jag sa stön. Trots att jag är fullproppad med antiinflammatoriska värktabletter, intelligent är den visst också, så har jag fortfarande ont. Ont så jag stönar när jag reser mig, sätter mig, lägger mig... Så nu blir det till att vara hemma igen, andra karensdagen på två veckor. *morrar*
Vi var iväg innan och plockade äpplen i Hyssna, därav ryggsträckningen - det var dit vi var på väg. Jag plockade alltså inga äpplen, men Fredrik och Bengt-Ove! En hel kasse och en stor spann. Så nu ikväll har jag kokat äpplemos - över 5 liter blev det! "Koka mos när hon har så ont i ryggen?" tänker ni. Jo, men man kokar ju inte mos med ryggen heller! :-D
Förresten, Fredrik var ute i skogen och letade svamp innan, och hittade bra mycket med trattkantareller. Gott! Vi har dock inte ätit några ikväll, men imorgon blir det säkert trattkantarellätning av!
Vi var iväg innan och plockade äpplen i Hyssna, därav ryggsträckningen - det var dit vi var på väg. Jag plockade alltså inga äpplen, men Fredrik och Bengt-Ove! En hel kasse och en stor spann. Så nu ikväll har jag kokat äpplemos - över 5 liter blev det! "Koka mos när hon har så ont i ryggen?" tänker ni. Jo, men man kokar ju inte mos med ryggen heller! :-D
Förresten, Fredrik var ute i skogen och letade svamp innan, och hittade bra mycket med trattkantareller. Gott! Vi har dock inte ätit några ikväll, men imorgon blir det säkert trattkantarellätning av!lördag, september 20, 2008
Fådda kantareller
Igår när vi kom till Hyssna efter badhuset, sa Bengt-Ove att han hade en present till oss. Han hade varit ute i skogen en stund - i en svart soppåse hade han samlat gula kantareller. Många gula kantareller! Så det är vad som blir till kvällsmat idag - varma mackor med stekta gula kantareller på.
Här ser ni prov på Fredriks fantastiska kantarellmackor. Ja, det är några med skinka och ananas också. Nu väntas en festmåltid, tillsammans med en öl!
fredag, september 19, 2008
Barnvakt
Idag har jag och Fredrik varit barnvakt hela dagen, i Hyssna. Vi var där tidigt, strax efter halv åtta, och vi hade ställt in oss på att vara där till kl typ 23. Hur får man dagen att gå när man är trött efter en arbetsvecka och ska ta hand om två underbara barn en hel dag? Jo, man åker till Kaskad - badhuset här i kommunen. Förmiddagen gick först i de lugnas tecken, vi tittade på film och lite på tv, spelade spel och ritade. Så lagade vi middag - eller i alla fall värmde vi köttfärssås (jättegod) och kokade makaroner, och efter det bar det iväg till badhuset.
Det var verkligen jättemysigt, både Maja och Erik är helt badgalna, liksom jag alltid har varit. Så ni kan tänka er, det var verkligen high-life hela eftermiddagen. I övrigt var där lugnt och skönt, det var inte många badgäster där, så det var väldigt trivsamt. Tyvärr var den stora vattenrutschkanan avstängd, för tydligen har nya säkerhetsregler (eller dyl) gjort att den inte längre tål att åkas i. Nog blir man lite rädd alla gånger, liksom, vad kan vara så farligt från en dag till en annan?!?
När vi hade badat färdig och jag hade planerat hemkomst (till Hyssna) lagom till Bolibompa så barna kunde kolla på det och jag laga mat, för att sen inta position i soffan och äta framför tv:n för en gångs skull (där, här händer det jämt) för att sedan duka fram lite godis och fredagsmysa framför ännu mera tv - då ser jag på mobilen att barnas far har försökt få tag på mig fem (5!) gånger under eftermiddagen.
Med det färskt i huvudet att han inte hade planerat hemkomst innan ca kl 23, vart jag lite undrande och orolig över vad han kunde vilja. Det visade sig att han hade inte orkat jobba så länge, var i stort sett färdig med det han skulle, så han var redan hemma. Såklart hade han börjat fundera över om jag hade rymt med barna, eller vad jag hade gjort! :-D Nädå, riktigt så illa var det inte, misstankarna om badhuset hade tagit plats hos honom. Men vi hade en trevlig kväll i Hyssna ändå, som planerat, bara det att B-O var hemma också. Vilket inte på något sätt gör det hela mindre trivsamt, såklart!
Det var verkligen jättemysigt, både Maja och Erik är helt badgalna, liksom jag alltid har varit. Så ni kan tänka er, det var verkligen high-life hela eftermiddagen. I övrigt var där lugnt och skönt, det var inte många badgäster där, så det var väldigt trivsamt. Tyvärr var den stora vattenrutschkanan avstängd, för tydligen har nya säkerhetsregler (eller dyl) gjort att den inte längre tål att åkas i. Nog blir man lite rädd alla gånger, liksom, vad kan vara så farligt från en dag till en annan?!?
När vi hade badat färdig och jag hade planerat hemkomst (till Hyssna) lagom till Bolibompa så barna kunde kolla på det och jag laga mat, för att sen inta position i soffan och äta framför tv:n för en gångs skull (där, här händer det jämt) för att sedan duka fram lite godis och fredagsmysa framför ännu mera tv - då ser jag på mobilen att barnas far har försökt få tag på mig fem (5!) gånger under eftermiddagen.
Med det färskt i huvudet att han inte hade planerat hemkomst innan ca kl 23, vart jag lite undrande och orolig över vad han kunde vilja. Det visade sig att han hade inte orkat jobba så länge, var i stort sett färdig med det han skulle, så han var redan hemma. Såklart hade han börjat fundera över om jag hade rymt med barna, eller vad jag hade gjort! :-D Nädå, riktigt så illa var det inte, misstankarna om badhuset hade tagit plats hos honom. Men vi hade en trevlig kväll i Hyssna ändå, som planerat, bara det att B-O var hemma också. Vilket inte på något sätt gör det hela mindre trivsamt, såklart!
tisdag, september 16, 2008
Bättre idag
Jag mår bättre idag, men jag fortfarande ont i halsen. Jag ska i alla fall till jobbet imorgon, jag har så kort dag, jobbar bara 16-21, så det ska jag allt orka. Dagen idag har verkligen gått i "krya-på-sig"-andan. Jag har tagit det lugnt framför datorn, och legat och sovit i soffan. Jag är fortfarande trött, har varit i flera dagar nu!
I gårkväll fick jag så fruktansvärt dåliga nyheter, jag bara grät och oroade mig hela kvällen sen. Idag visade det sig dock att det inte riktigt var så illa som vi först befarade, men jag är så ledsen ändå till orsaken. Jag förstår att det låter flummigt och luddigt, men jag vill inte närmare gå in på vad det var som hände... Det är bättre idag, och det är huvudsaken!
Här är verkligen höst nu! Det är säkert en vecka sig, kanske lite drygt, sedan jag badade. Jag har nog tänkt att det skulle bli ett dopp till, men nu vet jag inte... Det har varit riktigt kallt några nätter/dagar nu, vi har fått elda här faktiskt några morgnar. Dock inte så mycket, men ändock - det har varit lite för kallt för att låta bli. Nu med förkylningen också, så får jag vänta ytterligare några dagar. Jag är inte enveten och badar bara för att, jag måste känna mig sugen också, annars är det inget skönt. På torsdag ska jag åka och städa i kyrkan, då kommer jag att bli varm, och kanske kan det tänkas att det blir ett snabbdopp sedan.
I gårkväll fick jag så fruktansvärt dåliga nyheter, jag bara grät och oroade mig hela kvällen sen. Idag visade det sig dock att det inte riktigt var så illa som vi först befarade, men jag är så ledsen ändå till orsaken. Jag förstår att det låter flummigt och luddigt, men jag vill inte närmare gå in på vad det var som hände... Det är bättre idag, och det är huvudsaken!
Här är verkligen höst nu! Det är säkert en vecka sig, kanske lite drygt, sedan jag badade. Jag har nog tänkt att det skulle bli ett dopp till, men nu vet jag inte... Det har varit riktigt kallt några nätter/dagar nu, vi har fått elda här faktiskt några morgnar. Dock inte så mycket, men ändock - det har varit lite för kallt för att låta bli. Nu med förkylningen också, så får jag vänta ytterligare några dagar. Jag är inte enveten och badar bara för att, jag måste känna mig sugen också, annars är det inget skönt. På torsdag ska jag åka och städa i kyrkan, då kommer jag att bli varm, och kanske kan det tänkas att det blir ett snabbdopp sedan.
måndag, september 15, 2008
Krasslig och trött
Det är min tur att vara sjuk nu, verkar det som. Fredrik var förkyld slutet på veckan, och hade feber i lördags. Jag blev väl inte precis sjuk, men min tunga var så konstig - blåsig, vit, ond och svullen. Idag är jag helt dassig, ont i halsen och snudd på feber. Fast jag ringde jobbet och sa jag hade feber, orkar inte jobba imorgon känner jag, bättre att vara hemma och krya på mig!
Igår var jag så himla trött efter kyrkan, så jag lade mig på soffan en stund och skulle "vila lite". Jo, tjena, jag somnade stenhårt! Fredrik väckte mig efter ca en timme, och då trodde jag att jag hade sovit hela natten och att det var morgon... Det var en jätteskön tupplur, men jag kunde inte somna inatt sen, så klockan blev både två och tre innan jag somnade. Jobbigt sånt är! Så det är inte bara förkylningströtthet i kroppen, det är lite sömnbristtrötthet också.
Ikväll är det kören, och jag borde egentligen inte åka dit, eftersom jag inte mår bra. MEN nästa vecka har vi ingen kör, veckan efter är jag inte hemma och sen ska vi sjunga på gudstjänst helgen som kommer, så jag känner att jag i alla fall måste vara med.
Igår började det två knäppa serier på kanal 6 - Hål i väggen och Stor i Japan.
Hål i väggen gick ut på att olika kändisar skulle ta sig igenom en frigolitvägg som kom farande genom att posera på så vis som väggen var utskuren i - misslyckades de, så for de med väggen och trillade ner i en bassäng. Det var lite småroligt faktiskt!
Stor i Japan gick ut på att Henrik Schyffert har fått för sig att vem som helst som floppar här hemma kan bli känd i Japan, så nu har han skickat dit de två killarna som hade det där matlagningsprogrammet "Superklasse". De har en månad på sig att bli kända i Japan, och på den tiden måste de ha medverkat i ett rikstäckande tv-program, ha medverkat i något radioprogram, ha blivit omskrivna i någon tidning och dessutom kunna visa upp minst tio fans.
Igår fick de medverka i någon sorts komikerafton på nån klubb... Det var lite jobbigt att se, en hel del av den japanska underhållningen verkar gå ut på att förnedra sig själv eller andra. Pinsamt! Och så skulle de stoppa diverse kryp och maskar i munnen med... Ja, ni har väl vid det här laget förstått min uppfattning angående kryp... *ryser*
Igår var jag så himla trött efter kyrkan, så jag lade mig på soffan en stund och skulle "vila lite". Jo, tjena, jag somnade stenhårt! Fredrik väckte mig efter ca en timme, och då trodde jag att jag hade sovit hela natten och att det var morgon... Det var en jätteskön tupplur, men jag kunde inte somna inatt sen, så klockan blev både två och tre innan jag somnade. Jobbigt sånt är! Så det är inte bara förkylningströtthet i kroppen, det är lite sömnbristtrötthet också.
Ikväll är det kören, och jag borde egentligen inte åka dit, eftersom jag inte mår bra. MEN nästa vecka har vi ingen kör, veckan efter är jag inte hemma och sen ska vi sjunga på gudstjänst helgen som kommer, så jag känner att jag i alla fall måste vara med.
Igår började det två knäppa serier på kanal 6 - Hål i väggen och Stor i Japan.
Hål i väggen gick ut på att olika kändisar skulle ta sig igenom en frigolitvägg som kom farande genom att posera på så vis som väggen var utskuren i - misslyckades de, så for de med väggen och trillade ner i en bassäng. Det var lite småroligt faktiskt!
Stor i Japan gick ut på att Henrik Schyffert har fått för sig att vem som helst som floppar här hemma kan bli känd i Japan, så nu har han skickat dit de två killarna som hade det där matlagningsprogrammet "Superklasse". De har en månad på sig att bli kända i Japan, och på den tiden måste de ha medverkat i ett rikstäckande tv-program, ha medverkat i något radioprogram, ha blivit omskrivna i någon tidning och dessutom kunna visa upp minst tio fans.Igår fick de medverka i någon sorts komikerafton på nån klubb... Det var lite jobbigt att se, en hel del av den japanska underhållningen verkar gå ut på att förnedra sig själv eller andra. Pinsamt! Och så skulle de stoppa diverse kryp och maskar i munnen med... Ja, ni har väl vid det här laget förstått min uppfattning angående kryp... *ryser*
onsdag, september 10, 2008
Come Together Gospel
Idag har gospelkören börjat öva igen för höstterminen. Jättekul! Jag verkligen älskar att sjunga, all möjlig sorts musik i allmänhet och gospel i synnerhet. Få musikstilar är så innerliga, så medryckande, så talande. Från att ha "hetat" Sätila gospelkör, eftersom vi inte har haft något namn, så har det nu kommit fram ett namn. Hädanefter heter vi nu Come Together Gospel. Att komma tillsammans med andra människor som gillar att sjunga, att komma tillsammans i musiken. Men framförallt att komma tillsammans i gemenskapen med Gud - så tänker jag om namnet.
I november ska vi sjunga tre julkonserter - 14/12 i Surteby kyrka (Björketorp), 20/12 i Kinna Missionskyrka och 21/12 i Sätila kyrka. Välkommen att komma och lyssna, att dela glädjen och att dela budskapet!
Så tragiskt, jag har just tittat på kvällens Uppdrag granskning, det handlade om självmord. Det finns tydligen sidor på internet där folk sitter och stöttar varandra till att begå självmord, kommer med tips och idéer. Det är ju helt sjukt, jag hade verkligen ingen aning om att det ens existerade! Jag vet vad det vill säga att må sådär dåligt, och en såndär sida kan få konsekvenser utan dess like, det hade kunnat knuffa mig över kanten!
En vän till mig som är med i samma församling som jag, hennes bror tog livet av sig för fem år sedan, och deras pappa medverkade kort i programmet. Jag kom då att tänka på att Antons hemsida, finns kvar, så jag sökte runt lite och hittade fram. Jag läste om begravningen, och den oerhört vackra texten som Marita (som jag inte alls vet vem det är) hade skrivit, och ögonen fylldes med tårar. Hur har jag kunnat sitta här och tänka att jag skulle göra detsamma?!? Och det för mindre än ett år sedan!!! Nu är tanken så främmande. Min stora förhoppning om den återkommer, är att jag ska kunna tänka tillbaka på tiden som är nu, och förstå att jag kommer att ta mig igenom det en gång till.
I november ska vi sjunga tre julkonserter - 14/12 i Surteby kyrka (Björketorp), 20/12 i Kinna Missionskyrka och 21/12 i Sätila kyrka. Välkommen att komma och lyssna, att dela glädjen och att dela budskapet!
Så tragiskt, jag har just tittat på kvällens Uppdrag granskning, det handlade om självmord. Det finns tydligen sidor på internet där folk sitter och stöttar varandra till att begå självmord, kommer med tips och idéer. Det är ju helt sjukt, jag hade verkligen ingen aning om att det ens existerade! Jag vet vad det vill säga att må sådär dåligt, och en såndär sida kan få konsekvenser utan dess like, det hade kunnat knuffa mig över kanten!
En vän till mig som är med i samma församling som jag, hennes bror tog livet av sig för fem år sedan, och deras pappa medverkade kort i programmet. Jag kom då att tänka på att Antons hemsida, finns kvar, så jag sökte runt lite och hittade fram. Jag läste om begravningen, och den oerhört vackra texten som Marita (som jag inte alls vet vem det är) hade skrivit, och ögonen fylldes med tårar. Hur har jag kunnat sitta här och tänka att jag skulle göra detsamma?!? Och det för mindre än ett år sedan!!! Nu är tanken så främmande. Min stora förhoppning om den återkommer, är att jag ska kunna tänka tillbaka på tiden som är nu, och förstå att jag kommer att ta mig igenom det en gång till.
tisdag, september 09, 2008
Mitt största problem
Mitt största problem är min självkänsla och mitt självförtroende. Eller rättare sagt - bristen på det! I detta bottnar sig allt! Jag kan tänka tillbaka på tiden innan jag började lekis och skolan, då kände jag mig trygg, jag var lycklig, jag hade inga bekymmer i hela världen...
Tillvaron var totalt i harmoni, som jag kan minnas det.
Men så började lekis, och samtidigt med det kom mobbningen igång. Det var särskilt en pojke, som jag sedan gick i samma klass med i ytterligare nio år, som var värst. Jag kommer ihåg första incidenten som om den var igår. Jag stod vid min krok i hallen på lekis. Nu kommer jag inte ihåg om vi skulle gå ut eller om vi hade kommit in, men det var i samband med nåt av det. Så kommer den här killen fram till mig och boxar mig i magen, samtidigt som han flinar. Ingen såg något, ingen sa i alla fall något. Jag tappar luften, såklart, men mer än så var det inte. Större än så var inte det fysiska skadan. Men den psykiska!
TÄNK om någon hade reagerat!
Om jag från första början hade fått höra från någon, kompis eller vuxen, att det här var inte ok! En så förhållandevis liten sak kan verkligen sätta tillvaron ur spel. Jag var rädd för den här pojken hela skoltiden sen. Sen var det en pojke till som tyckte om att förpesta tillvaron, men jag kan faktiskt inte komma ihåg när detta var. Jag tror han var ganska lugn i lekis och de första tre skolåren, jag tror att han kom igång först när vi kom till Örbyskolan.
Då blev två klasser en, och vi fick Örbyelever i klassen då - och då hittade han sin jämlike i en annan kille därifrån. De var verkligen pest och pina, och tog varje tillfälle i akt att mobbas och slåss. Nja, inte slåss så mycket, det var nog bara nån gång, det handlade mer om psykisk mobbning - att man var ful, tjock och "ute".
Jag vill inte, men jag kan inte låta bli att känna bitterhet från de här åren. Jag har fått reda på i efterhand att det fanns en lärare som misstänkte att jag var mobbad - förövrigt gäller detta även min tvillingsyster.
Hon reagerade på att vi inte ville gå ut på rasterna, t ex. MEN hon tog inte sitt ansvar och grävde djupare i detta.
Varför inte? Jag vet inte, kanske för att det är obehagligt, jobbigt, arbetssamt... Jag vet inte. Men ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag. Hur kan man som lärare låta bli att ta sitt ansvar? En sak är väl om man ingenting märker, men här kan hon säga fyra år senare att hon kommer ihåg oss, att hon trodde att det var nåt sånt. Alltså har det satt spår även hos henne, men hon valde ändå att inte göra något. Jag tycker det är för bedrövligt!
Men hallå, tänker någon nu, du måste släppa det där, du måste gå vidare! Jo, det är väl sant... Men det är så mycket lättare sagt än gjort! Mobbningen fortsatte på högstadiet, och det var faktiskt först när jag kom till gymnasiet som jag kände för första gången att jag kunde vara mig själv. Jag tog ett ställningstagande på sommarlovet mellan nian och gymnasiet. Jag gjorde ett aktivt val. Jag tänkte för mig själv att nu - NU - är chansen att visa vem jag är. Nu när jag kommer till en ny klass, med nya klasskamrater, utan plågoandar.
Nu ska jag äntligen vara den jag är och vill vara, istället för att vara den som alla andra tror att jag är!
Men det fanns ett plan som jag redan hade gett upp på - maten och vikten. Jag kämpade i många år (jo, fast jag då bara var 15-16 år) med att inte gå upp i vikt. Det är så tragiskt. Visst var jag överviktig när jag var liten, ungefär fram till mellanstadiet nån gång, men inte mycket! När jag ser på bilder från högstadiet, när jag vet att jag där kände mig som en uppblåst kossa i storlek, när jag vet att andra mobbade mig, tittade på mig, fällde kommentarer när de trodde att jag inte hörde... Jag blir så ledsen så jag bara vill gråta!
Jag var inte särskilt mycket större än andra. Jag var inte trådsmal, men jag var faktiskt inte överviktig heller! Jag kommer faktiskt ihåg när jag gav upp den biten. Jag tänkte en dag, att det spelar ju ingen roll. Hur jag än kämpar och sliter, så gör det ingen skillnad! Jag kan likväl äta det jag vill istället, för ingen märker hur man kämpar i alla fall. Tänk om jag hade haft den insikten att jag gör det ju inte för andra, jag gör det ju för mig själv!
För att min kropp ska må bra!
Nä, istället började jojoåkandet upp och ner i vikt, och så har jag hållit på sen dess. I 15 år. Betänk då att i 9-10 år före det, sedan lekis, så hade mitt värde, eller bristen på mitt värde, redan suttit i vikten och i kroppen. Inte hemifrån, absolut inte! Men när alla andra säger något, anspelar på något, när man bara mår bra den lilla tid man är hemma... Till slut är det det som blir sanningen, vad andra tycker och tänker, inte vad mamma och pappa säger.
Vad vill jag säga med detta? Jag vet egentligen inte riktigt... Kanske bara att ibland är det så lätt att döma, och ibland kanske man måste tänka både tre och fyra gånger innan man dömer någon. Det är så lätt för folk att säga: Är du tjock? Ja, men banta då! Låt bli att äta då! Gå ner i vikt då! Men problemen är ju så ofta så mycket djupare än så! Det handlar inte om att jag inte vill gå ner i vikt, det handlar inte om att jag inte vill äta mindre.
Det handlar om att jag tror mig inte kunna!
Men framförallt handlar det om självkänsla och självförtroende. I 25 år har jag från min omgivning fått signaler om att jag är tjock, så jag är ingenting värd. Är du tjock, så är det ok att slå på dig. Är du tjock, så är det ok att prata illa om dig, att vara oförskämd, att fälla kommentarer utan att ta hänsyn till om du hör eller inte. Så fort det pratas om vikt eller mat, så blir jag sex år igen, lika liten och rädd som jag blev den första gången som jag blev slagen och ingen reagerade.
Varför sa jag ingenting hemma? Jag vet faktiskt inte. Jag antar att jag inte ville oroa mina föräldrar. Det är en stor börda att bära på, det där att man inte vill någon illa, att man inte vill oroa, att man vill att alla ska må bra. Att inte vilja vara orsaken till oro, ledsenhet, ilska... Så jag var tyst istället, och min tvillingsyster också. Ja, men då har ni ju i alla fall haft varandra! Nä, i det här har jag varit ensam, och min syster har varit lika ensam hon. Vi har aldrig delat detta med varandra, fast det har varit så uppenbart. Vad bra att ha en tvilling, då har man ju alltid någon, då är man ju aldrig ensam, säger folk.
Den ensammaste ensamheten är den när man vet att någon är lika ensam, när man vet att hon går igenom samma, men man känner sig så värdelös, så det känns hopplöst att ens börja prata om det.
Jag kunde aldrig tro att jag skulle må bättre av att dela detta med någon. Nu har jag sedan i våras gått i en samtalsgrupp tillsammans med en dietist i Göteborg. Vi är 5-6 kvinnor i olika åldrar, som egentligen endast har det gemensamt att vi vill gå ner i vikt. Aldrig trodde jag att det fanns någon som tänkte som jag omkring mat och vikt! Jag har förstått att jag inte har friska tankar kring mat, jag har tänkt att jag kan inte vara frisk, det här är inte normalt. Det är väl inte normalt heller, men i den gruppen blir det "normalt". De vet vad jag pratar om, de har själva varit med om det. Naturligtvis gläds man inte åt andras motgångar. Ändå är det en befrielse att andra har det som jag - samma tankar, samma känslor! Sakta, sakta, så har ett hopp börjat komma till mig, en önskan, en tro.
Kanske, kanske, kan jag klara av detta!
En knarkare måste sluta köpa knark om han eller hon vill bli fri från sitt missbruk, men man klarar sig utan knark. En alkoholist måste sluta köpa sprit för att komma ifrån sitt missbruk, men man klarar sig utan sprit. Likaså för en rökare och en snusare - man klarar sig utan cigaretter och snus. Men vad ska jag göra? Sluta köpa mat? Det går ju inte, man måste ju ha mat för sin överlevnad!
Varje timme som går utan att jag äter känner jag mig nöjd - ju hungrigare jag är, desto nöjdare är jag. Varje gång jag äter, drabbas jag av dåligt samvete. Är jag mätt, så mår jag dåligt. Inte fysiskt, men psykiskt. Då har jag misslyckats, och så är jag plötsligt inte vatten värd igen. Jag har kapitulerat för mitt begär. Saken är den, att om jag då har gått hungrig länge, längre än jag borde, så äter jag så mycket mer än jag borde, för att jag är så hungrig. Då kan jag lika väl äta "det" eller "det" också, för nu spelar det ingen roll, nu har jag ändå misslyckats idag igen... Ni förstår ju själva, det är en ekvation som inte går ihop, en nedåtgående, negativ spiral som inte kan sluta snurra!
Men jag finns, och jag kämpar. Ibland ger jag upp - ibland ser jag ett hopp skymta förbi.
Hela detta inlägget började med att jag tänkte ge er det sms som jag fick av min tvillingsyster igår. Med det började tankarna snurra och resulterade i detta kopiöst långa inlägg.
"Om du går i korridoren å alla kollar snett,
fortsätt bara gå i den riktning som känns rätt.
Å tänk som så att det är deras sak
att fixa så att deras syn blir rak."
måndag, september 08, 2008
Hundvakt, bad och tvätt
Mimmi
Märta
Igår var vi hundvakt i Skene åt Mimmi och Märta. Märta är den största anledningen till hundvaktandet - familjen skulle på dop och Märta kan inte vara ensam så länge. Men det var så mysigt och gick så bra. Det är bra med hundvaktande ibland, jag får mer och mer upp ögonen för att jag själv inte vill ha någon hund, även om jag tycker mycket om dem! :-D Jag tycker nog om de flesta djur (undantaget spindlar, fästingar, älgflugor och alla andra kryp - men det har ni nog begripit vid det här laget...), men särskilt hundar och katter. Katter är dock lite mer självständiga, mindre krävande - de behöver inte så mycket passning, de är nöjda bara de har mat och nånstans varmt och skönt att sova!
På tal om att sova - det tar på krafterna att passa hundar!! :-D Nädå, så illa var det inte, men vi var lite trötta igår, vi var ju iväg hela lördagen i Göteborg, och det tog nog lite på krafterna.Jag passade på att bada igår, i Hedgärdessjön. På en tavla stod det att det var 16 grader i vattnet. Det kändes varmare än vad jag trodde, så jag undrar just, det är nog kallare i både Lillasjön och Lygnern. Jag har faktiskt inte badat i Hedgärdessjön på hela sommaren (hösten?), så jag har inget att jämföra med just från den sjön. Men häromdagen när jag badade i Lillasjön, så tänkte jag att det snart får vara bra, för då var det nästan så att det isade litegrann i huvudet. Gör det det, så är det inte skönt!
Ikväll är det kören som vanligt, i övrigt händer inte så mycket här idag. Jag ska tvätta litegrann och hänga ut - snart är det slut med det också. Inte tvättandet, såklart, men hänga-utandet. Tråkigt och jobbigt, för vi har inte så väldigt bra torkmöjligheter i det här huset, det är trångt och dant - det är nästan ett måste att elda om tvätten ska torka. Vi har fått torka inne vid några tillfällen i sommar, men annars försöker man att pricka in det vädermässigt så man kan hänga ut det. Men det bra är att vi har en kakelugn som vi kan elda i, så man måste inte värma hela huset i alla fall!
lördag, september 06, 2008
Solid Gospel på Liseberg
Nu har jag kämpat länge och väl, men datorn vill bara krångla med mig - därför blir det världens kortaste inlägg nu! Vi var på Liseberg idag - jag, Fredrik, Carina och Johanna - och tittade på Solid Gospel. Åh vad de är duktiga! Professionella, både musikaliskt och rörelsemässigt. Det går rakt in i både hjärta och själ!
Efteråt utmanade vi varandra på femkamp. Jag vann! Vi bankade upp-poppande grejer med en jättestor klubba, sprutade vatten som skulle föra en boll i en kringelikrok in i ett hål, sköt slangbella, sköt luftgevär och rullade bollar som i sin tur skulle träffa hål så att hästar fördes framåt, som på en galoppbana.
Nu är vi trötta och möra båda två, har just ätit lite tsasiki, ris och ugnsgrillad karré. Tv:n står på, det är nån danstävling, men snart kommer jag höra hur sängen ropar och kallar, och då kommer jag inte kunna stå emot! :-D
Haha, där ser man, så vidare kort blev det visst inte ändå!
fredag, september 05, 2008
Jerry Lee Lewis
Alltså, jag är en kvinna med en mycket bred musiksmak, bl a har jag fastnat för Jerry Lee Lewis. Absolut inte pga hans liv och leverne - det är verkligen inget att hurra för - men han är så fruktansvärt musikalisk! Jag har verkligen fastnat för hans pianospel och hans sång, hans engagemang och inlevelse - det finns nåt speciellt som tilltalar mig, även om han inte direkt är någon skönsångare av högsta klass! :-D
Just den här sången är så fantastiskt vacker! Lyssna på den, läs gärna med i texten, jag lägger in den här nedanför. Jag ger er även en svensk textversion, för att ni verkligen ska förstå hur vacker texten är!
Just den här sången är så fantastiskt vacker! Lyssna på den, läs gärna med i texten, jag lägger in den här nedanför. Jag ger er även en svensk textversion, för att ni verkligen ska förstå hur vacker texten är!
In the garden - Jerry Lee Lewis
Engelsk text
I´ll come to the garden alone
I´ll come to the garden alone
While the dew is still on the roses
You know the voice I hear, falling on my ear
Is the Son of God discloses
And He´ll walk with me and He´ll talk with me
He´ll tell me that I am His own
You know the joy we´ll share as we´ll tarry there
None other has ever, ever known
You know he speaks and just the sound of His voice
It´s so sweet, all the birds hush their singing
You know the melody that He gave to me
Within my old heart keeps on ringing
And He´ll walk with me He´ll going to talk with me
He´ll tell me that I am His own
You know the joy we´ll share we´ll going to tarry there
None other has ever, ever known
Svensk text
None other has ever, ever known
Svensk text
Jag kommer till trädgården ensam
Medans daggen fortfarande ligger kvar på rosorna
Du förstår, rösten som jag hör i mitt öra
Är Guds son som närmar sig
Och han vandrar med mig, han samtalar med mig
Han talar om för mig att jag är hans egen
Du vet, glädjen vi delar när vi strosar runt där
Har aldrig, aldrig någon annan upplevt
Du förstår, han talar, och ljudet av hans röst
Är så vackert, så fåglarna tystnar i sin sång
Melodin som han gav mig
Fortsätter att spela i mitt gamla hjärta
Och han vandrar med mig, han kommer att samtala med mig
Han talar om för mig att jag är hans alldeles egna
Du vet, glädjen vi delar när vi kommer att strosa kring där
Har aldrig, aldrig någon annan upplevt
Bibelläsning
Jag är verkligen jättedålig på att läsa bibeln. Det är inte av ovilja eller ointresse, men så fort jag sätter mig ner och läser, så börjar tankarna vandra på olika håll hit och dit. Jag tror att jag har någon sorts bild eller uppfattning av att texten ska vara högtravande, att språket ska vara svårt, och att jag bara kommer att känna mig dum om jag inte förstår vad som avses. Det är konstigt, för jag kan annars läsa i alla möjliga sammanhang, böcker eller tidningar, i väntrum eller på jobbet - det spelar ingen roll - men bibeln kan jag inte läsa någonstans utan att bli distraherad av tankarna!
Nu i husförsamlingen har vi bestämt att vi ska läsa de olika breven som kommer efter evangelierna och apostlagärningarna. Apostla-
gärningarna har vi läst tidigare och diskuterat - då läste vi fyra kapitel i stöten, så pratade vi om det sen. Nu har vi bestämt att vi ska läsa breven i sin helhet, alltså ett nytt brev inför varje träff, och sen diskutera. Vi träffas varannan torsdag, så vi har ju faktiskt 14 dagar på oss att läsa. Inte tror ni väl att jag delar upp brevet i 14 delar och läser?! Nä, inte jag inte, jag kör på alla 16 kapitel på raken en timme innan vi ska träffas och diskutera!! Irriterande? Ja! När man dess- utom då plötsligt får koncentrationssvårigheter a la bokstavsbarn, så blir det inte mindre stressigt!
Men så kom jag på det - varför inte sitta och läsa högt? Så det gjorde jag, jag satt och läste 16 kapitel högt för mig själv, och ni kan inte ana hur bra det gick! Början var lite svår, men snart kom jag in i det - och vad intressant det var! Vad jag läste? Romarbrevet, det kommer direkt efter apostlagärningarna i nya testamentet. Det är Paulus som skickar brev till de kristna i Rom, ca år 50-55 nånting, alltså ca 20-25 år efter Jesus dog. Han satt verkligen inne med mycket klokheter! Om ni inte tidigare har läst bibeln, så tycker jag att ni först ska läsa Johannesevangeliet - det är så fyllt av kärlek - sen ska ni läsa Romarbrevet - som är alldeles fullspäckat av vishet och livserfar- enhet - goda råd hela tiden!
Till nästa gång ska vi läsa Första Korinterbrevet. Även detta är författat av Paulus, och jag hoppas att det kan ge lika mycket, om inte än mer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
