Igår ringde Carina och frågade om jag inte ville följa med henne och barnen ut på promenad. Det var ju jättevackert väder igår, en underbar höstdag. Efter helgens arbete besvärade ryggen mig igen, och jag tänkte att kanske mjukar det upp ryggen att gå ut lite? Sagt och gjort, vi tog barnen och Vippa (deras lilla korthåriga tax) och gick ut.
Carina hade pratat om promenad i Bokskogen, som ju är alldeles underbar att gå i! Nu blev det inte så, vi gick upp till "Utkiken" istället. Jag hade inte varit där tidigare, men jag förstod ändå att det kommer ju gå väldigt mycket uppför, det ligger ju liksom i namnets natur - UTKIK...
Med min onda rygg trodde jag kanske inte att det var så lämpligt att gå ut i skogen och trava, men sagt och gjort, vi gick dit åt i alla fall. Det var en jobbig promenad, men jättehärligt, och när man kom fram till toppen... Det var så vackert! Man såg, vad det kändes som, över halva Hyssna - badplatsen, kyrkan, skogen... Barnen var så duktiga, de gick själva hela vägen. Till och med Erik, som annars inte är så noga med att gå. Ja, vi fick ju stanna ett par gånger på vägen och vila lite, och så var vi däruppen en stund också innan vi gick tillbaka. Lite lurigt var det dock, för det var ganska brant på andra sidan, och inget staket. Däruppe fanns ett bord med bänkar, så det var riktigt härligt att sitta där uppe och vila.
Hur kommer man dit då? Jo, man går precis förbi badplatsen, och så in i skogen på andra sidan vägen. Sedan är det skyltat, man följer skyltar mot "Torkels gömma" (har ni inte varit där, så är det också att rekommendera!), men innan man kommer fram dit viker man av mot andra hållet. Det var lätt att hitta, väl skyltat hela vägen.
Det var lite mycket vatten nu bara, vi fick gå över en liten bäck vid ett par tillfällen. Barnen hade ju gummistövlar, men jag blev lite våt om fötterna. Stackars Vippa, som inte tycker om att bada, skulle hoppa över bäcken utan att bli våt, hade hon tänkt sig. Det var bara det att kopplet var redan såpass sträckt när hon hoppade, så det tog liksom slut, och hon landade mitt i... Hon hann knappt bli våt dock, så snabb var hon upp igen! Vi var iväg i nästan två timmar, så det blev en riktigt ordentlig promenad!
Före promenaden kokade jag äpplemos, jag fick ju massa äpplen av Carina och Bengt-Ove. Nu får det vara färdigkokt tror jag, jag har kokat ca 16 liter allt som allt. Jättegott, och kul att kunna ge bort i present också!
tisdag, oktober 07, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så gott att du är tillbaka i bloggandet! Saknat dina läsvärda och personliga inlägg.
Bra att du är ute och promenerar. Jag tror att det kan var bra för även en ond rygg att röra på sig. Risken är ju lätt att det stelnar och värker än mer annars.
Håller med du om äpplen och allt som gjorts på dem i år. Jag är less nu! Vill äta chokladkakor utan den minsta smak av kanel!
Vi skrivs vidare.
Stor kram! //Vix
Skicka en kommentar