Pulverhunger

Ja, jag är hungrig ikväll. Trots att jag har pulvrat länge nu. Men det är bara för att jag åt mat i helgen, eftersom vi hade fruhippa i lördags. Själva den skriver jag mer om en annan dag, nu är det mest hungern som jag irriterar mig på. Nja, jag småfuskar faktiskt lite då och då, om jag ska vara ärlig... Men det är ju så GOTT med mat! Hursomhelst, så går det i alla fall neråt, och det är huvudsaken. Jag har faktiskt ingen aning om hur mycket, men jag känner faktiskt på magen. I helgen märkte jag det på en klänning som jag aldrig har haft på mig, för den var för liten när jag köpte den. Nu kan jag ha den - då märks det även på armar och axlar, inte bara på mage. Kul!

Jag ska till Sahlgrenska igen om två veckor, jag funderar på om jag ska vänta tills jag får "domen" då, eller om jag ska fuskväga mig i förväg... Det kan kännas skönt att veta hur man ligger till kanske. Då bör jag kanske göra det denna veckan i så fall...

För en stund sedan öppnade jag först kylen och sedan skafferiet för att ta mig nåt att stoppa i munnen, men vi har ju ingenting gott hemma ju!! Bra i och för sig, nu slipper jag den ångesten, men det är precis så lätt det är att slinka in nåt i munnen. Hade jag haft nåt gott hemma, då hade det legat i magen nu. Trots att jag inte vill. Varför ska det vara så?!?

Lång dag på jobbet

Igår blev det en jättelång dag på jobbet. Normalt skulle jag varit där 07-16:30, men jag stannade till 19:30. Frivilligt. Det var kanske inte absolut nödvändigt, men det gjorde nog nytta! Vi hade nämligen kräftskiva för de gamla på min avdelning. Det var så roligt!!

Vädret var fantastiskt. Vi dukade långbord på uteplatsen, tände diverse olika lyktor, marshaller och facklor, pyntade bordet med rönnbär, blodlönnsblad, äpplen och blommor, dukade med kräftservetter och finporslinet... Det blev så fint! Det blir så annorlunda när personalen sitter ner med de gamla och blir deltagare i festen, istället för personal och hjälpare. Man kommer på en mer jämställd nivå, de gamla kommer inte riktigt i samma beroendesituation som de är i vanligtvis.

Jag satt hemma kvällen innan och gjorde ett sånghäfte:
(Ni måste klicka på bilden för att se vilka sånger jag valde)

(Jag ser att det är lite svårläst, men ni ser i alla fall vilka sångerna var)

Det föll väl ut, alla (de flesta i alla fall) kunde sjunga med, för det var sånger som de kände igen sedan gammalt.

Vad åts då? Räkor och kräftor till att skala själva, kräftstjärtar, ostpaj, nån sorts röra att ha till, nybakat bröd och sallad. Till detta dracks diverse drycker - vitt vin för de som ville, lättöl och läsk. Till kaffet åt vi äpplekaka som en anhörig hade bakat samt vaniljsås och för de som ville fanns det kaffelikör också. Vinet och likören gällde självklart inte personalen, men väl de boende!

Ni kan tro att vi hade det bra! Festen började kl 17 och vi satt ute ända till strax efter 19. Fantastiskt!

Helgen som var

Åh, helgen som var blev alldeles fantastisk!! På lördag morgon hämtade Carina mig, och så åkte vi till Helsjöns folkhögskola för att spendera dagen och natten där tillsammans med Come Together Gospel. Vi började med lite fika, sedan sjöng vi för fulla muggar hela dagen, endast med avbrott för middag och för eftermiddagskaffe. Det var många timmars sjungande det, mellan ca 10:30-17!

Det var också så att vi skulle sjunga "Heal the world", som jag har fått en vers på att sjunga. SÅ NERVÖST!! Första gången vi övade var det som att det knöt sig i hela bröstet på mig. Det kändes som att jag inte fick någon luft, som att jag inte kunde andas! Ja, som ni kanske förstår, så blev sångförmågan därefter också - alldeles pipig och dan, jag tänkte att det här går aldrig! Men efteråt, när kören hade sjungit färdigt, övade solisterna lite extra. Med hjälp av en annan körmedlem, som är alldeles fantastisk på att coacha, så gick det så småningom bättre.

På kvällen sedan lekte vi lite lekar, umgicks, pratade och myste. Så avslappnat och så härligt! Kvällen avslutades med en kvällsandakt i kapellet där på Helsjön, och sedan lite kvällsfika.

Så kom då söndagen. Trötta efter en lång och intensiv lördag, kändes det först som att rösten kommer aldrig att kunna bli så uppsjungen att det går att sjunga! Nervös för solot var jag ju fortfarande... Vi åkte till Horred kyrka efter frukost och utcheckning, och vi hade ca 1-1,5 timme på oss att öva innan gudstjänsten. Även på den övningen lät det lite sådär för mig under solot, även om det gick bättre än på lördagen. Vad värre var - jag glömde texten! Jag som hade övat och övat och kunde texten som ett rinnande vatten, plötsligt fick jag den välkända black-outen och orden bara försvann!

MEN gudstjänsten sedan blev helt magisk! Så gott, så härligt, så skönt! I kören brukar vi göra så att en del sånger sägs något om, särskilt om de är på engelska, och jag skulle säga nåt till "Heal the world". Inte för att jag först ville, jag tänkte att jag är nog med nervös och har nog att tänka på att sjunga, men så funderade jag lite på vad man skulle kunna säga, och så bestämde jag mig för att jag kunde göra det då. Det gick jättebra! Det jag sa var uppskattat och sången gick över förväntan! Jag bad till Gud och sa att det här blir precis så som Han vill ha det, det kommer att gå bra och det är för Honom jag sjunger. När jag väl stod där framme sänktes lugnet över mig. Jag gjorde som Katrin sa till mig - jag gjorde det jag vet att jag vill och kan, bara jag vågar. Gött!!

Nu är det kanske lätt att uppfatta detta som skryt - DET ÄR DET INTE!! Jag blev bara så glad att jag inte sjöng fel - även om jag naturligtvis är väldigt medveten om att mååååånga sjunger vackrare och bättre än mig. Hela gudstjänsten gick bra och att vi hade så roligt. Jag var inte den enda nya solisten, vi var faktiskt tre stycken, så det var förstås inte bara jag som var nervös. Men de gjorde en fantastisk insats - ja, hela helgen var härlig!

Åh, typiskt...

Tror jag håller på att få ett munsår på underläppen. Vill inte. Tycker inte om det. Det gör ont. Och syns. Och pryder inte sin plats. Om man säger så.

Jobbet idag var bra, men redan efter ett par timmar var jag så trött att det kändes som jag gick på ett gungfly. Typ. Jobbigt. Men det var roligt att träffa arbetskamrater igen, och de gamla också - även om jag jobbar på en sådan avdelning att de direkt inte har saknat mig, eftersom de inte vet att jag har varit borta, eftersom de inte kommer ihåg det... Det är verkligen ingenting att avundas, men ibland, nån gång emellanåt, hade det inte varit så dumt med ett guldfiskminne...

En del av er undrar när vi sjunger med kören på söndag, och vart. Vi sjunger kl 12 i Horred kyrka. Fast jag vet inte hur många sånger det blir, eller hur många heller för den delen. Men eftersom jag nu vet att jag har fått ett solo, så vore det såklart kul att få sjunga det, även om jag i så fall kommer att vara jättenervös. Det är både och i känslor, kan man säga! Men gospel är alltid trevligt, och oavsett tycker jag att ni kan göra er mödan värd att åka till Horred och lyssna på den fantastiska kör som jag har glädjen att få vara med och sjunga i. Det vore kul!

Imorgon jobbar jag 7-16:30, så jag ska faktiskt strax gå och lägga mig. Jag är verkligen aptrött!

Förresten, jag har klippt mig idag också. Jag blev som vanligt jättenöjd!

En sväng till Kinna

Ja, jag ska klippa mig om en stund, så jag ska strax åka en sväng till Kinna. Efter det blir det jobba för hela slanten. Idag vaknade jag återigen av att jag hostade, men jag är inte direkt slemmig längre - det är skönt det i alla fall. Klockan var bara halv sex när jag vaknade, jag satt väl uppe någon timme efter att ha tagit hostmedicin, sedan gick jag och la mig igen - ville inte riktigt vakna när klockan ringde, fast klockan var tio!

Solo

Jag ska få sjunga ett solo i gospelkören. Första gången ever som jag sjunger solo. Jodå, hyfsat nervös kommer jag att vara!! Är faktiskt inte det än, men jag vet att det kommer att komma. Men texten kan jag i alla fall som ett rinnande vatten, och melodin också. Det är tur att vi har övning hela lördagen, och så sjunger vi inte innan på söndagen. Då hinner nog det nervösa gå över, hoppas jag.

En gång har jag sjungit i en minigrupp med gospelkören, där jag och en tjej till sjöng altstämman, men då var jag ju inte ensam... Jag ska försöka tänka att jag inte är ensam nu heller, det är ju musikerna, ledaren och hela kören också ju! Den här gången är det första versen på Michael Jacksons "Heal the world" ska jag sjunga. Spännande!!

Frisk(are)

Ja, jag tror att jag får se mig som frisk nu. Friskare i alla fall. Jag hostade inte så jag blev blå då jag vaknade imorse. Jag kunde andas hjälpligt genom näsan. Och framförallt kom det inte så farligt mycket slem och äckel... Det är inte tillräckligt för att det ska vara värt besväret att krångla fram och tillbaka eller hit och dit med vårdcentralen i alla fall! Så jag tänker ge det ett försök och gå till jobbet imorgon eftermiddag. Det är skönt att jag börjar med kvällen, det brukar kunna vara ett lite lugnare tempo då.

Igår kom min häromdagen beställda mp3-spelare! De extra hörlurarna jag beställde var mycket bekväma att ha i öronen, och väskan är jättebra också - även om den snarare är till att ha om underarmen/överarmen än handleden. Det som var bra med väskan också var att man kan knäppa loss själva "påsen" som man har spelaren i, och med... hm... "öglan" kan man knäppa fast den i t ex en hank i byxorna. Bra! Jag har laddat den full med ljudböcker nu, så nog ska jag kunna promenera långt nu! Faktum är att det fick plats fem (!) böcker!! Det tog lååååång tid att ladda...

Resultat

Jag blev SÅ besviken idag på Sahlgrenska. Jag har bara gått ner 1 (!) kg de senaste 3 veckorna. Tråkigt. Visserligen har jag varit sjuk mer än halva tiden av dessa veckorna, och jag vet ju med mig att jag då och då har ätit mat, men jag tycker att jag har jobbat och kämpat, tänkt på vad, hur och hur mycket jag har ätit när jag väl har ätit, och ändå har det inte gett mer resultat än så.

MEN sköterskan jag har där är jättehärlig, lätt att prata med, engagerad och duktig, hon uppmuntrade mig till tusen och tyckte visst inte att det var konstigt med tanke på att jag har varit/är sjuk. Jag berättade att jag kom igång med motionen, att jag cyklar på motionscykeln varje dag 30 minuter.

"Oj, det är länge!" sa hon då, vilket gladde mig och fick mig att känna mig ännu nöjdare med det. Jag berättade också att jag har köpte en mp3-spelare. Hon höll med mig i att det gör det hela roligare, och bilden man har är väl kanske att man ofta tror att det ska vara så himla roligt att motionera, men det är det ju kanske oftast inte.

Däremot mår man väldigt gott efteråt, och det är väl snarare den känslan som får motivera istället för själva cyklingen/simningen/promenaden. Hon berättade att hon också har en mp3-spelare när hon promenerar, och hon rekommenderade att jag ska försöka välja "up-tempo-låtar" - det blir då automatiskt att man håller ett tuffare tempo under själva promenaden, och att kroppen får jobba mera. Bra tips!

Blodtrycket var i alla fall bra, 110/80. Jag kan inte säga att jag direkt lider av högt blodtryck, men det råkade vara högt just den gången jag var på läkarbesök, och då tyckte han jag skulle börja med tabletter. Knappt en vecka efter jag hade börjat med dessa var jag på sköterskebesök, och då var blodtrycket helt normalt. Enligt sköterskan hjälper inte tabletterna så snabbt, så min tanke är väl att jag inte direkt lider av högt blodtryck, men i väntan på operation eller annat beslut från läkaren, så har jag funnit mig i att jag får äta tabletterna.

Man kan väl sammanfatta det som så att jag är både nöjd och inte nöjd med besöket. Nästa besök är om exakt fyra veckor, och då banne mig ska det bli andra resultat!!

(O)klara besked?!

Ja, hörrni, ibland blir man inte klok på de där råden man får från vårdcentralen!! Märk väl att JAG har inte själv sagt att jag har influensa, sjukvårdsupplysningen däremot sa i onsdags att det lät som influensa, vårdcentralen i Sätila sa i fredags att det låter som influensasymtom, att jag då får ringa till Skene istället, för de tar inte emot patienter med sådana symtom i Sätila.

Idag ringde jag till Skene, för en tanke slog mig. Eftersom jag har det jobbet som jag har, och de gamla hör till en utav riskgrupperna, vore det inte bra om man kunde konstatera om det är influensa eller inte?! Ja, de har ju det systemet att man får knappa in sitt telefonnummer, så får man en ungefärlig tid då de kommer att ringa upp. Tjugo över ett ringde en sköterska - varpå jag drog hela baletten, hur det började, att jag hade pratat med sjukvårdsupplysningen, att jag hade pratat med vårdcentralen i Sätila och slutligen hur jag tänkte nu.

"Jag ser här att du hör till vårdcentralen i Sätila, du får vända dig dit", var väl det svaret hon hade att ge mig. Jag sa som det var, att jag hade fått svaret därifrån att de inte tar emot mig med mina symtom. "Så får de inte säga, då skulle vi ha hur många som helst som ringer hit till oss. Är det så, så får den sköterskan som gör den bedömningen ringa till oss och boka ett besök här i så fall". Japp, så vet man hur det ligger till...

Jag ringde alltså Sätila ännu en gång. Återigen - inte för att jag har blivit sjukare, jag tycker snarare att jag är på bättringsvägen, även om jag tyckte jag hade lite feberkänning igår kväll, och att jag fortfarande hostar och snörvlar. Framförallt ville jag reda ut: Hur länge smittar jag? Ska man ta något prov för att reda ut vad det är/om det är influensa, särskilt med tanke på mitt yrke?

Jag fick i alla fall prata med samma sköterska som i fredags, jag talade om att jag hade ringt till Skene, varpå hon säger: "Det kan du inte göra själv, då måste vi boka tid härifrån i så fall. Och några prover tas inte längre". Nä-häpp! Jag bara undrar - är det konstigt att man blir förvirrad och rådvill?! Jag sa till henne att jag främst vill veta hur länge man smittar. "Ja, smittar gör du så länge du har symtom", fick jag då till svar. "Så länge jag hostar och snörvlar då?" frågade jag. "Ja, så länge du har symtom, så smittar du."

Så frågade hon om jag har varit hemma en vecka redan, vilket jag ju har, fast jag skulle vara ledig enligt schema mån-ons denna veckan. Men om jag fortfarande har hosta och snuva på torsdag, så sa hon att då ska jag höra av mig, så kan hon ringa till Skene och hjälpa mig med sjukintyg.

Jag ringde jobbet efteråt och pratade med hon som är samordnare nu när chefen är föräldraledig. Jag sa som det var, att jag egentligen känner att jag är på bättringsvägen, men att jag hostar och snörvlar fortfarande, och att det enligt vårdcentralen fortfarande smittar då. Jag sa också att jag ju inte vill vara orsak till att någon av de gamla blir sjuka bara för att jag börjar jobba för tidigt. Hon förstod detta, och jag skulle höra av mig på onsdag kväll eller torsdag förmiddag om det var så att jag skulle vara hemma. Det är skönt att man har bra arbetskamrater!

Sahlgrenska

Idag ska jag in till Göteborg och Sahlgrenska för kontroll, i och med pulvrandet. Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig... I alla fall, jag får väl se det här som någon sorts nystart, det får bli till att ta nya tag från och med idag! Ni kan ju hålla tummarna om ni vill...

Skriver mera sedan när jag har kommit hem igen.

Mp3-spelare

Har äntligen fått handlat mig en mp3-spelare med väska och hörlurar. Väskan är en handledsväska, och hörlurarna har såna där silikonproppar som formar sig bra i örat.Jag tror det blir jättebra, och hoppas att den kommer imorgon på posten. Det får plats 4 GB på den, och man kan dessutom använda den som USB-minne.

Vill ha något att lyssna på när jag går ut på promenad, jag inbillar mig att det blir mycket roligare då!

Bättre idag

Jag säger bara det... BROMHEXIN - vilken bra hostmedicin. Har ni inte provat den, så gör det när ni får hosta. Den är i samma klass som Cocillana Etyfin, fast man blir inte så trött på den.

Jag lyckades sova inatt, trots att jag sov mellan 18-20 igår kväll. Ja, jag somnade sent, kanske vid ett-halv två, men sedan sov jag till halv åtta, då jag vaknade av att jag började hosta igen. Jag gick ner och tog morgondosen av hostmedicin, satt uppe en stund, och försökte sedan envist somna om igen. Det gick inte, så jag gick upp vid halv tio. Har dock inte gjort många knop här idag, och sedan sov jag dessutom på soffan mellan typ halv tolv och ett. Det var skönt och välbehövligt, eftersom det var så tidigt på dagen bör det inte heller påverka kommande nattsömn nämnvärt.

Imorgon ska jag till Sahlgrenska för kontroll, och jag är lite nervös, måste jag tillstå. Jag har ju inte direkt skött dieten de senaste... Ja, nästan två veckor! Drygt en och en halv har jag ju varit sjuk i alla fall... Jag tycker mig i alla fall känna skillnad i kroppen, så nog tror och hoppas jag att det har gett resultat i alla fall. Ni får hålla tummarna!

Jag känner mig inte helt "fit-for-fight" ännu, men jag märker att det är på väg åt rätt håll äntligen - det är skönt det!

Hosta

Jag tyckte igår att jag blev lite bättre, kände mig något piggare och fick ingen feber på hela dagen - mådde inte heller som att jag hade feber!

MEN - denna förbannade hosta som satte in istället!!! Usch, det var liksom ingen idé att gå och lägga sig ens en gång! Halv sex kom jag slutligen till ro, då hade jag provat ALLT - halstabletter, hostmedicin och varm mjölk med honung i. Fast jag somnade så sent, var jag ändå vaken både klockan sju och klockan åtta... Men sedan väckte Fredrik mig klockan ett, det var skönt!

Nu ska jag unna mig lite frukost. Det har gått lite upp och ner med pulvrandet denna veckan, oftast har jag egentligen varken ätit eller pulvrat... Har inte varit sugen... Har mest druckit vatten... Inte bra, jag vet! Fast de dagarna har det blivit litegrann att äta på kvällen i alla fall. Men det är konstigt, jag har varken varit sugen eller hungrig... Det är väl kanske så när man inte mår bra?

Nu nåt helt annat - ni som gillar gospel och lovsång, har ni lyssnat på Michael W. Smith någonting? Jag har bara ett ord: UNDERBAR!! Det finns hur mycket som helst på youtube, för den som är intresserad. Detta var vad jag sysselsatte mig med inatt när det inte var någon idé att ens försöka sova.

Kontakt med vårdcentralen

Jag har varit i kontakt med vårdcentralen nu. Jag förklarade att jag har känt mig dålig sedan i onsdags, att det började med halsont och allmän värk i kroppen, att jag fick snuva och hosta, att jag är slemmig, att jag igår och i förrgår har haft feber, inte när jag har vaknat, men att det har gått upp mot 38 och över det också framåt eftermiddagen. Det jag främst tänkte på är att det börjar kännas litegrann som när jag hade lunginflammation innan sommaren, och att det vore bra om någon lyssnade på mig.

Sköterskan jag pratade med tyckte även hon att det lät som nåt influensaliknande, och den gruppen av patienter tar de inte emot i Sätila längre tydligen, så då får man vända sig till Skene. När jag beskrev hur febern ter sig sa hon att det är typiskt för virusinfektioner. Såvida jag inte blir sämre på nåt vis eller får svårt att andas, så tyckte hon att jag skulle avvakta.

Nu har jag i alla fall gjort vad jag kan göra, och fått svar från både vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen att det egentligen bara är att avvakta och vänta ut. Men det vore gott om den "utväntan" vore färdig snart, jag är ganska trött på att må så här nu!

Vill bli frisk nu!

Ja, jag är ärligt talat trött på den här skiten nu! I morse vaknade jag utan feber, men så smått, så smått, så har temperaturen stigit, och nu har jag officiellt feber igen. Ja, läkarkonstens beteckning på feber ligger ca en grad högre än min beteckning på feber... I alla fall nästan, jag är en riktigt kylig donna! ;-) Men till och med enligt läkarna har jag återigen feber.

Jag ringde aldrig vårdcentralen imorse, eftersom jag inte hade feber på morgonen, men kanske ringer jag imorgon oavsett, kanske vill de ta en titt, jag vet inte... Imorgon är dessutom Fredrik hemma, och bilen är hemma, så det blir lättare att ta sig dit om det nu blir så.

Ja, jag fick ju ringa till jobbet också och tala om att jag inte kan jobba i helgen, fast det var vad jag hela tiden hade räknat med att kunna jobba... Tråkigt, jag vet ju att det ställer till med en hel del, både vad det gäller att hitta vikarier och att det är så viktigt för fast personal att få jobba med någon van på helgen, eftersom man är färre personal och verksamheten är mer sårbar. I alla fall, så har vi ingen vårdtagare på korttid just nu, och det är ju skönt i alla fall, att det "bara" är de ordinarie.

Nu sitter jag alltså och fastnar i dag-tv-träsket och repriser, det är ungefär det enda jag orkar göra - vandra mellan tv:n och datorn! Jag har faktiskt inte varit utanför dörren sedan i söndags, så nog börjar jag få lite av någon sorts känsla av att jag är i en - bubbla. Lite som klaustrofobi, typ. Fast ändå på ett trevligt sätt, jag menar, jag är ju ändå hemma!

Sjukvårdsupplysningen

Jag har fått feber idag, hade 38,5 när jag vaknade efter att ha legat i soffan i 1,5 timmar. Usch, det känns inget vidare, särskilt inte i dessa tider, när svininfluensan knackar på var och varannan dörr, om man får tro media. Jag ringde sjukvårdsupplysningen. Även om jag anser mig vara en tjej med båda fötterna på jorden, så blev jag lite orolig faktiskt när jag nu fick feber. Ena tanken var att jaha, är det influensan? Andra tanken var att - eftersom jag fortfarande får upp missfärgat slem när jag hostar - att det kanske behöver behandlas med antibiotika eller nåt.

Sköterskan som jag pratade med tyckte att det lät influensa-aktigt, men påtalade högst noga att såvida man inte har andra sjukdomar som gör en extra känslig är svininfluensan inte värre än vanliga influensor. Det media skriver gör bara att människor bli oroliga. Det kan jag skriva under på... Hon trodde inte att jag skulle behöva någon antibiotika, såvida jag inte får svårt att andas eller nåt. Jag tror hursomhelst att om jag har feber imorgon också, så ringer jag förmodligen vårdcentralen i alla fall. Så får vi väl se om de vill ta emot mig!

Svininfluensa?!

En kompis på facebook var trevlig nog att påpeka att svininfluensan börjar med halsont och torrhosta... Så mycket hosta har jag dock inte haft det senaste dygnen, däremot är jag alldeles tjock i halsen, jag bara kraxar när jag pratar... Alldeles slemmig är jag också, förkylningsslemmig, så att säga... Usch, inte alls trevligt! Jag ringde till jobbet innan och sa att jag är hemma imorgon också, jag hoppas att jag ska kunna jobba helgen i alla fall, har två dagar på mig att bli bättre. I alla fall jobbar jag helgen med underbara E, som är mycket förstående, rar och snäll, så det kommer säkert gå bra även om jag inte är på topp!

I alla fall, jag har fortfarande ingen feber, även om jag mår som att jag hade det. Lite frustrerande. Har man feber, så brukar det i alla fall vända och bli bättre...