Vilsen ålderdom

Det bor en man inte så långt ifrån mig, ensam uppe i skogen. Vi kan kalla honom för G. G är uppvuxen här, och jag tror att han bor på sitt barndomshem, om jag har förstått det rätt. Han är ogift, men har haft en särbo. Han har inga egna barn, men däremot syskonbarn. Särbon har länge varit sjuk, har bott i Skene flera år, och de senaste åren har hon bott i servicelägenhet. Men huset som är närmast granne med oss på andra sidan, det var hennes. Hon dog för ca 2-3 veckor sedan, och jag tror att det är detta som har utlöst vilsenheten den här gången.

Jag och Fredrik satt här ikväll och tittade på "Talang" då vi hörde hur det gick i dörren. Jag tittade på Fredrik, lite undrande såg jag nog ut, och han säger att "de" (hyresvärdarna) antagligen har ringt på, men att det inte har plingat - den gör inte alltid det, ringklockan. Det är inte någon annan att vänta en fredagkväll, inte så många ger sig iväg oväntat till Fotskäl! Därför tog vi båda för givet att det skulle vara någon utav våra hyresvärdar. In vandrar en gammal man - G. Enda anledningen att jag visste vem det var beror på att han kom till jobbet häromkvällen och trodde att han hade ett rum där. Han hade gått dit, ca 3 km. I värmen. Visserligen kl halv åtta på kvällen, men som ni kommer ihåg, så var onsdagen varm!

Den gången ringde jag anhöriga, som tyckte vi kunde säga åt honom att gå hem igen(!), eftersom hon inte hade någon bil hemma. Där kan man ju fundera över vad man kan begära av syskonbarn. Vad har de för ansvar? Vem tar vara på en gammal människas vilja, rättigheter och möjligheter när inga egna barn finns? Eller när kontakten med de egna barnen är skadad?

Jag ville inte jaga ut honom i värmen, särskilt som jag vet att det är mycket uppförsbackar till honom, och särskilt som jag misstänkte att han kanske inte skulle hitta hem igen. Han var nämligen nere i byn dagen innan också, och då körde en granne till jobbet hem honom. Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men jag tror att jag även skrev om i vintras att det var en man som hade varit ute hela natten. Det är samma man det handlar om det här.

Hursomhelst, jag vet att han har hemtjänst, så häromkvällen när han hade förvillat sig till hemmet luskade jag ut numret dit, och de fick komma och hämta honom och köra hem honom. Men vad skulle jag göra nu? Jag känner honom inte, visste inte riktigt vad jag skulle göra... Men jag ringde till grannen, hyresvärden. Han är ju uppvuxen här i Kronäng, och känner till G - även om han kanske inte riktigt känner honom. Till saken hör att G är lite av en enstöring, vill inte ha med andra att göra direkt, går gärna undan om han misstänker att han ska råka stöta på någon när han är ute och gå. Men inte alls otrevlig, absolut inte. Tvärtom.

Där satt han i alla fall på en stol och såg lite vilsen ut... Ville ha ett rum på Almäng. Ville inte vara ensam... Det är så ensamt hemma... Ville sova här hos oss, kunde ligga på golvet sa han... Sa att han har sovit utomhus, vilket han mycket väl kan ha gjort... Jag frågade om han hade ätit kvällsmat, och det hade han. Sa han... Hyresvärden kommer fram hit och kör hem G, jag ringer till jobbet och får numret till hemtjänsten. Hinner få tag på dem precis innan de slutar för dagen, får prata med någon som förmodligen var sjuk dagen de hade kursen i hövligt bemötande i skolan... Nåja, otrevlig var hon väl inte precis, men för det första svarar hon med ett "Hallå" - det tycker inte jag att man gör när man arbetar. För det andra, när jag hade sagt vad jag heter och ringer från, så är det första hon säger "Du ringer på våran larmetta!" Nu är jag i branschen, och förstår att jag har ringt deras larmtelefon, men vem hade vetat det som inte är insatt?!

Jag förklarar i alla fall att G har villat sig hem till oss, att han har fått skjuts hem, men att han behöver ha tillsyn från nattpersonalen i natt. Att han är orolig, att han vill ha rum på Almäng, att han är ensam. Att detta ju är tredje gången denna veckan, och att de måste ta kontakt med anhörig i helgen och försöka få till någon korttidsplats, eller plats på Tryggheten. Tryggheten är ett slags boende där de kan komma och bo i två veckor, men kruxet är att då måste den gamla ringa själv. Det är inte alla som klarar det, och det är inte acceptabelt att anhöriga ringer, då får de ingen plats. Jag fick i alla fall veta att tid för vårdplanering är inbokad nästa vecka, och det är ju bra. Men det är flera dagar dit, mycket kan hända innan dess!

Jag vet faktiskt inte vad mer jag ska göra. Om det var upp till mig, hade jag utan att tveka kört honom till jobbet, så hade han fått bo där över helgen. Nu kommer jag tänka på honom istället, hur han har det, oroa mig... Undra över hur anhöriga tänker... Jag kan inte förstå hur man tänker när man tycker att personal kan säga till en gammal man att gå hem igen... En förvirrad man, dessutom... Gamla människor som inte alltid talar för sig, vem tar vara på deras rättigheter och intressen? Vem ska föra deras talan? Kämpa för att de ska ha det bra?

Nu kan jag bara be för att det ska lösa sig för honom, be för att han inte villar bort sig en gång för mycket i skogen, att han inte förvinner. Att han ska ha det bra, må bra och att - om inte anhörig tar vara på hans intressen - i alla fall hemtjänsten ska göra det.