Ut och fara!

I eftermiddag ska jag in till Göteborg på läkarbesök. Ska få träffa ytterligare en läkare som jag aldrig träffat innan. Jo, jag börjar bli lite trött på det här nu - vid två tillfällen har det hänt att jag har haft samma läkare. Två av kanske... Sju? Jag vet inte riktigt, jag har faktiskt tappat räkningen! Men det irriterar lite i alla fall, att de inte kan fixa så man slipper ha ny läkare VARJE gång! Men det är väl kanske så med ett universitetssjukhus, läkare som forskar och utbildar sig och sånt där...

Jag vaknade idag av snickrande ljud från väggen. Det är onsdag och L är ledig, jag trodde han skulle måla, men tydligen var det nåt som behövde snickras också. Det höll inte i sig länge, själva snickrandet, men det var ändå tid att gå upp - klockan var ändå halv tio! Jag är så trög med att gå och lägga mig på kvällarna. Igår var klockan säkert halv två, i förrgår ett, innan jag kom i säng. Vet inte varför det blir så... Jag blir så onödigt trött dagen efter!

När jag kommer hem från Göteborg ska jag göra en potatisgratäng. Vi ska ha lite hopalägg på midsommarafton, och jag ska göra potatisgratängen. I nuläget vet jag inte om det var nåt mer jag skulle göra, men det är hög tid att ta reda på det nu... Får la ringa och prata med Carina.

Jag jobbar på dagen först, till halv fem. Förhoppningsvis kan jag gå lite tidigare, men det är inte säkert... Med en gång direkt efter jobbet ska jag och Fredrik åka till familjen Anderssons stuga och sluta upp med dem och deras grannar. Eftersom det råder lite sovplatsbrist ska jag och Fredrik tälta. Tyvärr ser det ut som att det även denna gången ska regna... Kanske så att vi inte ens får ihop ett torrt tält den här gången... Får väl sätta upp tältet här hemma sedan, någon gång ska la det torka!

Pisan

Jodå, den är död!

Mmm, mums, mums, smask, smask!

Det bor en riktig storjägare här i Fotskäl, vid namn Pisan. ;-) Det är inte så ofta som vi ser henne komma med nåt, men igår kom hon med en mus. Efter tillhörande "lek" med bytet, satte hon sig och njöt av jaktlyckan.

Hon njuter i fulla drag!

Hör ni knastret?!

Det där vita slajmet lämnar hon alltid, smakar förmodligen inte så gott...

Vätternrundan

Vi åkte till Motala i torsdags, för den årliga Vätternrundan skulle gå av stapeln. Nejdå, ni behöver inte vara oroliga, jag har inte blivit sjuk. Det var Fredrik som skulle cykla, såklart - inte jag! För er som inte vet, så är rundan 30 mil lång, och Fredrik, som har cyklat två gånger tidigare, har cyklat på tider mellan 18-18,5 timmar.

När vi fått upp tältet åkte vi till Jysk och köpte luftmadrasser, sedan åkte vi in till centrum för att hämta ut nummerlappar, chip och annat. En del inköp skulle göras också - skoöverdrag, cykelbyxor, däck, slangar, handskar, överdragsväst... Dyrt som skam, men som jag sagt tidigare - det var Fredrik som fick tillbaka på skatten, inte jag... :-D

Det var uppehåll först, men på torsdagskvällen började det regna. Och regna. Och regna. Det var uppehåll ibland, och det var inte ihållande störtregn varje gång, men blött var det. Det regnade in i sovtältet på min sida, så kudden var våt och lakanet var vått. Allting blir sådär fuktigt som det blir när det inte får någon riktigt chans till att torka... Kallt och rått... Men det var inte helt oväntat, vi hade ju tittat på väderprognosen före.

Startklar

Som sagt, mycket regn blev det, men när Fredrik startade på fredag kväll kl 20:12, då var det uppehåll. Ett av de få den dagen!

Här cyklar han iväg!


Altartavlan i Motala kyrka

Vacker fönstermålning

Efter start gick jag till kyrkan, jag hade läst att det skulle vara musikandakt en gång i timmen hela kvällen. Då jag kom in höll en kille på att spela saxofon. Så vackert, så stämningsfullt!

Fönstermålning till höger i ingången av kyrkan

Fönstermålning till vänster i ingången av kyrkan

Det finns cyklar i alla de former, t o m med ratt och fyra hjul!

Jag åkte snart "hem", duschade och kröp i säng för att läsa. Kallt var det. Och fuktigt. Fredrik ringde när han var i första depån, och allt kändes bra. Sedan ringde han även i andra depån, och det kändes fortfarande bra. Det verkade ju lovande det här!

Efter en kall natt med flera uppvaknanden och tankar på Fredrik, så vaknade jag tidigt på morgonen. Han har ett chip om ena benet när han cyklar, och vid en del depåer finns det då någon sorts manick som registrerar hans tider. Det går att få på sms varje gång, därför kunde jag följa honom ganska bra. På morgonen var dock batteriet till min mobil var i stort sett slut, så jag gick till tv-rummet på campingen för att ladda telefonen. Där satt jag ganska länge, lyssnade på cd-bok och stickade. Så ringde Fredrik så småningom, då skulle han vara i mål om ca en timme. Hjälp, jag som fortfarande satt i pyjamas!!

Trött, men nöjd efter 30 mil på cykel!

Jag fick brått in, men hann i god tid. Stod vid målfållan och applåderade cyklister som rullade in på löpande band, och till slut kom Fredrik. Efter 15 timmar och 17 minuter var han i mål, 3 timmar snabbare än förra gången! Hans mål var omkring 15 timmar, så man får ändå säga att han nådde det. Det var första gången som han cyklade rundan med sin lättviktscykel, och det var väldigt stor skillnad att cykla på den. Han kunde hänga på i rygg på ett helt annat sätt. Trött men nöjd fick han medaljen. Det hade regnat på honom till och från mellan Jönköping och Hjo, men resten av banan hade det varit uppehåll. En stund innan han kom in i mål kom en liten, liten regnskur, annars var det faktiskt uppehåll hela lördagen.

Tider för Vätternrundan 2009:
Start i Motala kl 20:12
Gyllene Uttern, Gränna kl 23:32
Karlsborg kl 06:51
Medevi kl 10:20
Mål i Motala kl 11:29

Efter målgång gick vi och åt middag, hämtade ut diplomet, handlade lite, och åkte sedan tillbaka till campingen för att vila. På kvällen blev det korvgrillning och bakelse, man måste ju fira!!

Nyvilad cyklare blir grillmästare!

Sommar!

På söndagen var det jättefint väder hela dagen, trötta men nöjda fick vi packa ihop ett torrt tält, och fara söderöver hemåt igen. När man la sig i sängen för att sova, kunde man bara konstatera att "There´s no place like home!"

Vilsen ålderdom

Det bor en man inte så långt ifrån mig, ensam uppe i skogen. Vi kan kalla honom för G. G är uppvuxen här, och jag tror att han bor på sitt barndomshem, om jag har förstått det rätt. Han är ogift, men har haft en särbo. Han har inga egna barn, men däremot syskonbarn. Särbon har länge varit sjuk, har bott i Skene flera år, och de senaste åren har hon bott i servicelägenhet. Men huset som är närmast granne med oss på andra sidan, det var hennes. Hon dog för ca 2-3 veckor sedan, och jag tror att det är detta som har utlöst vilsenheten den här gången.

Jag och Fredrik satt här ikväll och tittade på "Talang" då vi hörde hur det gick i dörren. Jag tittade på Fredrik, lite undrande såg jag nog ut, och han säger att "de" (hyresvärdarna) antagligen har ringt på, men att det inte har plingat - den gör inte alltid det, ringklockan. Det är inte någon annan att vänta en fredagkväll, inte så många ger sig iväg oväntat till Fotskäl! Därför tog vi båda för givet att det skulle vara någon utav våra hyresvärdar. In vandrar en gammal man - G. Enda anledningen att jag visste vem det var beror på att han kom till jobbet häromkvällen och trodde att han hade ett rum där. Han hade gått dit, ca 3 km. I värmen. Visserligen kl halv åtta på kvällen, men som ni kommer ihåg, så var onsdagen varm!

Den gången ringde jag anhöriga, som tyckte vi kunde säga åt honom att gå hem igen(!), eftersom hon inte hade någon bil hemma. Där kan man ju fundera över vad man kan begära av syskonbarn. Vad har de för ansvar? Vem tar vara på en gammal människas vilja, rättigheter och möjligheter när inga egna barn finns? Eller när kontakten med de egna barnen är skadad?

Jag ville inte jaga ut honom i värmen, särskilt som jag vet att det är mycket uppförsbackar till honom, och särskilt som jag misstänkte att han kanske inte skulle hitta hem igen. Han var nämligen nere i byn dagen innan också, och då körde en granne till jobbet hem honom. Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men jag tror att jag även skrev om i vintras att det var en man som hade varit ute hela natten. Det är samma man det handlar om det här.

Hursomhelst, jag vet att han har hemtjänst, så häromkvällen när han hade förvillat sig till hemmet luskade jag ut numret dit, och de fick komma och hämta honom och köra hem honom. Men vad skulle jag göra nu? Jag känner honom inte, visste inte riktigt vad jag skulle göra... Men jag ringde till grannen, hyresvärden. Han är ju uppvuxen här i Kronäng, och känner till G - även om han kanske inte riktigt känner honom. Till saken hör att G är lite av en enstöring, vill inte ha med andra att göra direkt, går gärna undan om han misstänker att han ska råka stöta på någon när han är ute och gå. Men inte alls otrevlig, absolut inte. Tvärtom.

Där satt han i alla fall på en stol och såg lite vilsen ut... Ville ha ett rum på Almäng. Ville inte vara ensam... Det är så ensamt hemma... Ville sova här hos oss, kunde ligga på golvet sa han... Sa att han har sovit utomhus, vilket han mycket väl kan ha gjort... Jag frågade om han hade ätit kvällsmat, och det hade han. Sa han... Hyresvärden kommer fram hit och kör hem G, jag ringer till jobbet och får numret till hemtjänsten. Hinner få tag på dem precis innan de slutar för dagen, får prata med någon som förmodligen var sjuk dagen de hade kursen i hövligt bemötande i skolan... Nåja, otrevlig var hon väl inte precis, men för det första svarar hon med ett "Hallå" - det tycker inte jag att man gör när man arbetar. För det andra, när jag hade sagt vad jag heter och ringer från, så är det första hon säger "Du ringer på våran larmetta!" Nu är jag i branschen, och förstår att jag har ringt deras larmtelefon, men vem hade vetat det som inte är insatt?!

Jag förklarar i alla fall att G har villat sig hem till oss, att han har fått skjuts hem, men att han behöver ha tillsyn från nattpersonalen i natt. Att han är orolig, att han vill ha rum på Almäng, att han är ensam. Att detta ju är tredje gången denna veckan, och att de måste ta kontakt med anhörig i helgen och försöka få till någon korttidsplats, eller plats på Tryggheten. Tryggheten är ett slags boende där de kan komma och bo i två veckor, men kruxet är att då måste den gamla ringa själv. Det är inte alla som klarar det, och det är inte acceptabelt att anhöriga ringer, då får de ingen plats. Jag fick i alla fall veta att tid för vårdplanering är inbokad nästa vecka, och det är ju bra. Men det är flera dagar dit, mycket kan hända innan dess!

Jag vet faktiskt inte vad mer jag ska göra. Om det var upp till mig, hade jag utan att tveka kört honom till jobbet, så hade han fått bo där över helgen. Nu kommer jag tänka på honom istället, hur han har det, oroa mig... Undra över hur anhöriga tänker... Jag kan inte förstå hur man tänker när man tycker att personal kan säga till en gammal man att gå hem igen... En förvirrad man, dessutom... Gamla människor som inte alltid talar för sig, vem tar vara på deras rättigheter och intressen? Vem ska föra deras talan? Kämpa för att de ska ha det bra?

Nu kan jag bara be för att det ska lösa sig för honom, be för att han inte villar bort sig en gång för mycket i skogen, att han inte förvinner. Att han ska ha det bra, må bra och att - om inte anhörig tar vara på hans intressen - i alla fall hemtjänsten ska göra det.

Längesedan nu...

Ja, nu var det längesedan igen som jag skrev. Om jag kunde begripa varför det blir så... Men det är precis som att det låser sig, jag har saker att skriva, kan till och med logga in - bara för att logga ut igen... Orden vill inte komma ibland! Nu är jag här i alla fall.

Tidigt i morse åkte jag till "den stora staden" - Göteborg. Jag skulle in och ta lite prover, jag har ett läkarbesök inplanerat om två veckor. Det blir - tror jag - den femte eller sjätte läkaren för mig sedan jag började gå på Sahlgrenska. Jo, jag har faktiskt tappat räkningen nu! I alla fall, så körde jag glatt (faktiskt!) i bilen och lyssnade på den lokala P4-kanalen. Då blir det dags för tävling! Självklart ville jag ta chansen, och jo, jag kom med! Här kan ni lyssna, scrolla ner på sidan, välj 3 juni mellan kl 06:30-07:00, ta ca 11:30 in i klippet, så kommer du till tävlingen.

Jag skulle vara på Sahlgrenska kl 08, men var på parkeringen 07:30 och åter igen på parkeringen 07:45. En lång väg att åka för ett väldigt kort besök! Sedan åkte jag och hälsade på Linda på jobbet, det var väldigt roligt. Om två veckor ska jag in igen, som jag skrev, och då ska jag hälsa på Linda igen. Det blir alldeles för sällan!!

Jag hade lagt in om komp några timmar på förmiddagen, men var tillbaka på jobbet kl 10:30 igen. Eftersom de inte hade satt in någon ersättare tog jag det på flexen istället - onödigt att ta komptimmar när man inte måste. Då kan jag ha större glädje av dem genom att ta ledigt en heldag någon gång istället!

Åh, förresten - min mobiltelefon fungerar igen!! *gör vågen litegrann och hurrar* Det gick jättesmidigt att fixa bara jag fick tummen ur... I måndags var jag i Ullared, och när vi kom ut från affären stod där några från 3 och ville sälja. Så frågade jag hur man bär sig åt för att få ett nytt simkort - jag visste att det var där felet låg, eftersom jag hade bytt med Fredrik, och då funkade min telefon. Då fick jag ett nytt av killen där, och så var det bara att ringa kundtjänst dagen efter och aktivera det. Ett av de första sms:en jag fick som svar då jag skickade ut att den funkar igen var "Välkommen tillbaka till civilisationen!" Haha, jag har inte haft så ont av att vara utan telefon, det är nog mer folk i min omgivning som har haft det! ;-)

Förresten - för att fortsätta ständigt pågående följetongen om viktnedgången - jag har varit så slarvig!!! Och jag blir så arg på mig själv!!! Det är ju bara mig det beror på, det är ju bara jag som kan göra något åt det! Nu var jag helt övertygad igen om att jag hade gått upp, men jag ställde mig i alla fall på vågen när jag nu ändå var där... Och hade gått ner!! Tre kilo!! Så nu är det totalt 22 kilo sedan början på januari. *glad*